Glad och trygg självständighetsdag!
Normalt hade du i kväll kanske bänkat dig framför tv:n för att se presidentparet skaka hand med hundratals inbjudna gäster. Kanske du själv hade trätt in i slottet för att delta i balen … Men årets stiligaste fest är inhiberad. Vi anpassar oss, biter ihop och håller avstånd – och ser fram emot att slå klackarna i taket när Finland nästa år firar sina modiga 104 år. I väntan på det bjuder vi i dag på en nostalgikavalkad från slottsbalerna på det glada 80-talet då det också fanns avbrott i den tv-sända festen.
När 2020 går mot sitt slut är inget som det brukar. Inte ens självständighetsmottagningen på presidentslottet ordnas, en av många finländares mest kära traditioner. Men det hindrar oss inte att vara lite nostalgiska. Vi har tagit fram bildpärlor ur arkivet från ett årtionde då balen, precis som nu, drabbats av undantag.
Vi lever i en tid där trängsel, handskakningar och folksamlingar inte är att rekommendera, på grund av den globala viruspandemin. Därför blir en av Finlands viktigaste fester, den som skapar samhörighet och andas glamour, inte av i år. Men det är långt ifrån första gången som slottsbalen ställs in, eller ordnas på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. Ta 1980-talet som exempel. I början av årtiondet avlystes festen på slottet, och några år senare satte en strejk stopp för sändningen från presidentslottet.
I brist på årets stiligaste fest på slottet har vi valt att visa hur det festades på balerna just under 1980-talet. Du kommer att känna igen många av personerna på fotografierna. Många av dem lever fortfarande i dag, medan andra inte längre finns bland oss. Det är bilder från oförglömliga ögonblick. Och festerna, de pågick långt in på småtimmarna.
Vi börjar med 1980 som var ett skottår. Två dagar efter balen på slottet i Finland chockerades en hel värld av mordet på John Lennon i New York.
Hufvudstadsbladets reporter på balen hette Lena Westerholm och hon minglade runt bland hela 1 900 gäster. Det är mycket fler än de cirka 1 700 som gästernas antal brukat vara under modern tid. Kvällens värd president Urho Kekkonen beskrevs som "den kanske mest avslappnade när han efter kaffet med händerna i frackfickorna gick omkring och småpratade med sina gäster".
Tydligen ska presidenten då ha talat mest om sovjetiska störar och åländska gäddor. Det senare talade han om med det åländska lantrådet Folke Woivalin.
Följande år, 1981, ser självständighetsmottagningen ut att ha varit en grå tillställning. Inte bara för att Kekkonen, som suttit på presidentposten sedan 1956, inte var på plats på grund av att han var sjuk, utan också för att festen hölls i Finlandiahuset. HBL:s reporter Inger Blomqvist berättar att gästerna bjöds på fyra olika sorters smörgåsar, choklad-, frukt- och gräddtårta plus drinkar och kaffe.
"Det var bara diplomaterna som gav litet mera färg åt tillställningen, men också deras damer var för det mesta klädda i svarta festblåsor."
Läsarna fick veta att finlandssvenska namn som Jutta och Benedict Zilliacus, Ebba Elfving, Henrik och Ann-Sofie von Bonsdorff, Carl-Olaf Homén och Bror Wahlroos "med solbränd fru" var på plats.
När året blev 1982 var mottagningen tillbaka på slottet och de nya värdarna för balen var president Mauno och hustrun Tellervo Koivisto. Stämningen var glad och "ovanligt uppsluppen". Festen höll på ända till klockan 1.24 när orkestern packade ihop.
Det årets "snackis" var utan tvekan presidentdottern Assi Komulainens och hennes dåvarande man Jaris "tipudans". Assi Komulainen, som i dag heter KoivistoAllonen i efternamn, bar en klänning i "Dianamodell" med eldröd taft med rysch kring halsen. Vi gissar att Dianamodellen kommer sig av likheten med någon som prinsessan Diana burit. Hon gifte sig med prins Charles året innan, och bröllopet var en världshändelse som väckte enormt intresse.
I folkvimlet på slottet sågs bland andra Svenska Teaterns då nya chef Jack Witikka och frun och skådespelaren Tea Ista, författarna Henrik och Märta Tikkanen, tonsättaren Kaj Chydenius och regissören Kaisa Korhonen, SFP-politikern Ingvar S. Melin och frun och företagaren Maria Melin.
Året har blivit 1983 och reportern Thure Malmberg konstaterar att balen har minst 25 åländska gäster, bland annat den 16-åriga vindsurfaren Gustaf Salmelin, som "tyvärr fick tillbringa en stor del av kvällen ensam uppe på balkongen".
Reportern noterar också bristen på elegans och värdighet när gäster hälsade på presidentparet.
"Men nog ser det slarvigt ut med frackar och aftonklänningar som inte ger sig tid att stanna upp för ens en republikanskt hövlig bugning eller nigning, presidenten må sen vara hur socialdemokratisk som helst."
Dåvarande HBL-chefredaktören Jan-Magnus Jansson ska åtminstone ha bugat sig som en "korrekt gentleman" då han bugade sig för fru Koivisto.
Om frackar diskuterade reportern med Borgåriksdagsmannen Kaj Bärlund.
– Jag har aldrig gillat frack, det blir så stelt på något sätt, sade han.
På balen 1984 fokuserar reportern Göran Ek på ordnar. Han fick en kommentar av Kones dåvarande vd Pekka Herlin:
– Situationen är grotesk. Ska direktörer faktiskt sträva efter att bli bergs- och kommerseråd?
En av kvällens ovanligaste klädsel hade utan tvekan scenografen Ralf Forsström som kom i en frack gjord av läder: "varm som en vargskinnspäls i trängseln men säkert slitstark".
Vi hoppar vidare till året 1986, eftersom rapporten från balen året innan vid tiden för pressläggningen var mystiskt försvunnen ur HBL:s arkiv. Det här året heter reportern Matts Dumell och han stöter på en bekant figur i biblioteket nära bålen. Det är författaren Jörn Donner, som "står och hänger upprätt".
– Bålen, tja, den är kanske 10-procentig, smakar lite som Campari, säger Donner i artikeln.
Jörn Donner gick bort i början av 2020.
Reportern Dumell på presidentslottet beskriver också inslussningssystemet under handskakningen. Från Mariegatan släpptes "enklare folk" in och från Esplanaden fick allt från biskopar, generaler, landshövdingar, corps diplomatique och regeringsmedlemmar till storkorsbärare komma in.
"Att rapportera om allt är omöjligt, man får låta sig föras i strömvirvlarna och försöka pressa pennarmen mot blockarmen."
Följande år, 1987, är det reporter Heidi Avellan, numera politisk chefredaktör på Sydsvenskan, som är HBL:s kvinna på balen. Hon noterar att de som tänker på jämställdhet fått se en positiv förändring. Kvinnorna i riksdagen har tidigare fått en inbjudan och deras äkta hälfter en egen. De manliga riksdagsledamöternas avec har däremot bara varit omnämnda som "fru" på sina mäns kort.
– Jutta Zilliacus har i åratal protesterat mot det här. Och i år har det hänt som vi väntat på. Min man Ove finns med i min inbjudan. "Riksdagman Elisabeth Rehn med make”, sade dåvarande SFP-riksdagsledamoten Elisabeth Rehn.
Bland balens prominenta finlandssvenska gäster fanns teaterklanen Pöysti, som alla var klädda i svart: Birgitta Ulfsson, Lasse Pöysti, Tua Ranninen och Erik Pöysti.
"Regissör Erik Pöysti hörde till de mest fotograferade. Om det var för att hustrun Tua Ranninen hade kvällens djupaste urringning eller för succén med Ronja Rövardotter på Svenska Teatern kan man naturligtvis fråga sig."
Staffan Bruun var HBL:s balreporter 1988. Han skriver om hur det inte fanns några tv-kameror på plats det året på grund av att tv- och radioredaktörerna strejkade. Bruun hade ett ingående samtal med SFP-politikern Ingvar S. Melin om dennes framgångar hos damer.
– Med damer ska man vara en god lyssnare. Man ska diskutera med dem, och inte vara rädd för ämnen som damers klädsel och deras stil. Man ska kunna ha åsikter också om det och inte rädd för att säga den, sade Melin, som var på balen i sällskap av sin fru Maria Melin.
En gäst som Bruun också talade med var hans mormor, den 90-åriga barnboksförfattaren Karin Kihlman som debuterade på slottsbalen tillsammans med sonsonen (och Staffan Bruuns kusin) Henrik Kihlman.
– Det här är en verkligt skojig fest, sade 90-åringen.
Under 1980-talets sista år, alltså 1989, gjorde reportern Thure Malmberg comeback på slottet. Då hade antalet gäster sjunkit till 1 400. Bland gästerna han nämner finns den 102-åriga arkiatern Arvo Ylppö, som ska ha varit med om alla självständighetsfester så länge han kunde minnas.
Bland gästerna fanns också författaren Solveig von Schoultz och tonsättaren Erik Bergman, som berättade om den storm de upplevt på väg mot slottet. De hade varit i Estland på konsert och drabbades av 30 sekundmeter ombord på färjan Georg Ots från Tallinn.
– Eftersom det var proppfullt ombord fick vi sova i skift tillsammans med fyra andra i en hytt.
I år har det hänt som vi väntat på. Min man Ove finns med i min inbjudan.
Elisabeth Rehn
1987 skedde en förändring i inbjudningarna