Forskare dömer ut höjning av kapitalinkomstskatt
En rusande börs i kombination med lågkonjunktur och hög arbetslöshet har åter satt fart på debatten om kapitalskatt. Folket vill skärpa beskattningen av kapitalinkomster, men skatteexperter håller inte med.
Mer än två av tre finländare tycker att skatten på kapitalinkomst, såsom hyresintäkter, aktieutbetalningar och realisationsvinster borde vara progressiv för att bättre spegla hur löneinkomster beskattas.
Det framkommer i en undersökning som forskningskonsortiet Medborgarskapets klyftor och bubblor publicerade för två veckor sedan.
Tekniskt sett är kapitalinkomstskatten visserligen progressiv redan nu. För inkomster över 30 000 euro om året betalar man 34 procent i skatt, för lägre inkomster 30 procent.
Trots det har resultaten än en gång satt spinn på en gammal debatt om rättvisan i att också skyhöga kapitalinkomster kan beskattas lägre än mer blygsamma löneinkomster.
Vänsterförbundets ordförande Li Andersson gick för en vecka sedan ut med ett blogginlägg där hon ifrågasatte rättvisan i att skatten sjunker ju större del av ens inkomster som kommer från placeringar. Kapitalinkomsten är en långvarig käpphäst för partiet, som vill se en progressiv skala för alla inkomster oavsett varifrån de kommer.
Det skulle samtidigt kunna betyda att små kapitalinkomster beskattas lättare än i dag.
Att nå enighet inom regeringen blir svårt med nuvarande sammansättning. I en intervju med Yle säger finansminister Matti Vanhanen (C) att de som svarade på undersökningen helt enkelt har fel, enligt honom.
Men vad säger forskningen om vilka effekter en höjning av kapitalinkomstskatten skulle få? HBL har pratat med skatteexperterna Mikael Kirkko-Jaakkola, chefsekonom på Skattebetalarnas centralförbund, och Seppo Kari, forskningsledare på Statens ekonomiska forskningscentral Vatt. Kirkko-Jaakkola och Kari anser båda att kapitalinkomster och löneinkomster är två olika intäktsslag, som enligt dem inte kan jämföras sinsemellan.
– Kapitalinkomstskatten är ett undantag från principen om att skatterna stiger ju mer man tjänar, men det finns goda skäl till det, säger Kirkko-Jaakkola.
Både han och Kari tar fasta på inflationens inverkan. Löneinkomsten berörs grovt taget inte av inflationen, det vill säga att pengarna år för år blir mindre
❞ Jag skulle vara försiktig med att använda skattesatsen för kapitalinkomst som verktyg för att minska förmögenhetsskillnader. Man måste i så fall väga det mot de negativa effekterna på samhällsekonomin. Mikael Kirkko-Jaakkola Chefsekonom, Skattebetalarnas centralförbund
värda, till skillnad från avkastning på kapital.
Man måste med andra ord justera för inflation då man räknar hur stor en avkastning från en gammal placering blir.
– Dessutom finns det många sorters kapitalinkomst, säger Kirkko-Jaakkola och fortsätter:
– På skattelistorna dyker det ofta upp personer som har sålt sina företag i slutskedet av karriären. Men det är ju inkomst som byggts upp under lång tid och inte kan skattas progressivt under ett år.
Kapitalet flyttas dit där det ger avkastning
Kari säger att kapitalskatten berörs av andra incitamentsstrukturer än skatten på löner. Med det menar han att kapitalet flyttas dit där det ger avkastning. Kapital är mer lättrörligt än arbete: om skatten för att hyra ut en lägenhet höjs kanske man i stället placerar i aktier.
Men om skatten på en viss sorts löneinkomst höjs betyder det inte automatiskt att man byter jobb.
– Ett stort problem är att vårt system ger skattelättnader för många saker, till exempel för värdeökning på bostäder man använder själv. En högre kapitalskatt skulle öka gapet mellan de skattefria intäktskällorna och de som inte berörs av lättnader. Det är problematiskt om kapitalet styrs av skattepolitiken, säger Kari.
Forskningen visar att lättnaderna tenderar att byggas upp över tid, enligt Kari. En regering har några hjärtefrågor som belönas med skattelättnader, medan nästa regering har andra.
Kari: Rör hellre de skattefria utdelningarna
En sådan här lättnad som Li Andersson vände sig mot i sitt blogginlägg är beskattningen av aktieutdelningar från onoterade bolag. I vissa fall utgör de delvis skattefri inkomst i dagsläget.
För att få den maximala skattelättnaden, 75 procent av inkomsten skattefritt, får vinstutdelningen vara högst åtta procent av det matematiska värdet av aktierna och uppgå till maximalt 150 000 euro.
Den matematiska nettoförmögenheten utgår från företagets nettoförmögenhet, som måste vara närmare två miljoner för att få största möjliga lättnad.
Det här har väckt debatt också på företagarhåll. I torsdags ifrågasattes systemet av Valtteri Lindholm, företagaren bakom Varusteleka som bland annat är känt för sina militära överskottsprodukter.
”Min firma är i dagsläget så rik, att jag får den fulla skattelättnaden på vinstutdelningen. Och när ett företag har kommit så långt finns det redan så mycket pengar, att man kunde betala full skatt. Det är svårt att förstå den girigheten, att man på grund av rikedom skulle få skattelättnader”, skrev Lindholm på Twitter.
Frågan lyfts också upp av Seppo Kari som ett exempel på en svårförståelig skattelättnad.
– Det finns en onödig slapphet i den här frågan, och jag skulle
hellre höja där än i kapitalinkomstskatten. Det skulle i praktiken göra beskattningen mer progressiv.
Ett annat problem med att skärpa kapitalbeskattningen är att det uppmuntrar till skatteplanering. Det går inte att låta någon annan redovisa för ens egna skattepliktiga löneintäkter, men när det gäller kapital kan man skriva över ägandet på barn och föräldrar.
– Det är kanske inte hela världen, men likväl är det skatteplanering.
Låg risk att kapitalet flyr utomlands
Kirkko-Jaakkola och Kari är alltså överens om att kapitalinkomstskatten ska användas med varsamhet. Men var går gränsen för alltför mycket? Enligt Kari är grannländerna en bra måttstock.
– Det är lite svårt att jämföra olika länders skattesystem rakt av, men de nordiska länderna är hyfsat jämförbara och till exempel i Sverige är skattesatsen något lägre än här.
Ett vanligt argument när det gäller skatter på företag och kapital är att en för hög skatt uppmuntrar till att flytta utomlands.
När det gäller till exempel samfundsskatt på företag är ekonomerna förhållandevis eniga om att det stämmer. Men det är inte ett lika trovärdigt argument då det gäller kapitalinkomst.
– Det är inte helt trovärdigt att påstå att högre kapitalinkomst får folk att omplacera sitt kapital utanför landets gränser, eftersom vi numera har en så effektiv skatteövervakning i samarbete med andra länder, säger Kari.
Klyftorna växer
Diskussionen om kapitalinkomstskatten bottnar i faktumet att förmögenhetsklyftorna har vuxit i Finland under de senaste decennierna. Löneskillnaderna har inte ökat under de senaste årtiondena, men däremot har en allt större del av den rikaste befolkningsandelens intäkter utgjorts av kapitalavkastning.
Mikael Kirkko-Jaakkola konstaterar att det är möjligt att påverka trenden genom att röra kapitalskatten om man har en sådan politisk åsikt, men att det är en riskabel väg att gå.
– Jag skulle vara försiktig med att använda skattesatsen för kapitalinkomst som verktyg för att minska förmögenhetsskillnader. Man måste i så fall väga det mot de negativa effekterna på samhällsekonomin. Kari håller med: – Ökningen beror på att några få lyckas bygga sin förmögenhet snabbare än andra. De har bättre möjligheter att skatteplanera, vilket betyder att en skattehöjning inte nödvändigtvis påverkar dem. Dessutom är de en lättrörlig grupp, till viss del pensionärer, som kan reagera genom att flytta från Finland.