Tarja Halonen är trogen sina ideal
Katri Merikallio har i samtal med president Halonen och aktiva i de rörelser hon tjänat lyckats skapa en trovärdig bild av en person som är trogen sina ideal. Hennes engagemang hölls delvis på sparlåga under presidentperioden.
Engagemanget för de utsatta och svaga fick hon med modersmjölken. Hon lärde sig snabbt att tänka i termer av vi – inte jag. Att bli aktiv i olika folkrörelser som försvarar de utsatta blev en naturlig följd av denna uppfostran.
Boken Erään aktivistin tarina (En aktivists historia) är en djupdykning i Tarja Halonens aktivitet i diverse folkrörelser från studietiden till dags dato. Journalisten och författaren Katri Merikallio har gjort ett digert arbete i att syna och analysera bakgrunden till och drivkraften i Halonens outtröttliga arbete i oilka organisationer och rörelser.
Halonens mamma, Lyyli Öfverström (senare Loimola), var ett av fyra syskon – barn till en avliden rödgardist. Mormodern Ida bedömdes ha små möjligheter att ta hand om sina barn och två placerades i familjer medan Lyyli, som ettåring tillsammans med sin ett år äldre bror, placerades på barnhem.
Tarja Halonen fick aldrig några ordentliga svar på varför det gått som det gått.
Av de fyra syskonen var Lyyli den enda om bildade familj, hon blickade framåt, hon ville inte blicka bakåt. Äktenskapet med Halonens far Vieno, blev kortvarigt, men äktenskapet med elektriker Thure Forss varade livet ut. Här befästes Halonens intresse för och välvilliga inställning till det finlandssvenska.
FFC
I 1940- och 50–talets Helsingfors var vägen över Långa bron lång. I Halonens barndom gjorde man den promenaden bara ett par gånger om året – åtminstone alltid på första maj.
Halonen blev släktens första student. Året var 1962 och hon drömde om att studera konst, väl medveten om föräldrarnas önskan om att skaffa sig ett yrke som man kan försörja sig på.
Hon tog skeden i vacker hand och inledde studier i juridik och började försiktigt snusa på studentpolitiken – på avstånd.
Hon deltog aldrig aktivt i den, men jobbet som social- och organisationssekreterare på FSF (SYL), Finlands Studenkårers förbund, väckte hennes starka intresse för att driva saker. Och redan då visade hon att hon hade skinn på näsan. Hon lyfte fram frågor om psykisk hälsa och sexualrådgivning, med framgång. Redan då drog hon på sig epitetet "besvärlig kvinna".
1970 blev Halonen kallad till FFC och blev fackförbundets första kvinnliga jurist. En av många poster hon skulle ha som första kvinna. Krävande och inte alltid lätt med tanke på det manligt dominerade klientelet.
FFC kom att bli hennes politiska skola och dåvarande ordförande Niilo Hämäläinen betydelsefull som hennes mentor. Han var en av många manliga mentorer längs med åren.
SDP-politiker
1971 blev hon antagen i SDP, som skulle bli hennes politiska hemvist fram till 2000 och igen från och med 2012. Hennes ansökan 1970 förkastades av rädsla för radikalisering av partiet. I dag skulle varje ung antas med öppna armar och kaffe och bulla – konstaterar Halonen.
Redan då hade Halonen skapat sig ett namn som representant för Sexpo, som på den tiden bland annat gav den i dag oskyldiga och nödvändiga sexualundervisningen i skolorna.
På ett internationellt plan intresserade och engagerade hon sig för bland annat Chile och för att hjälpa de allra första flyktingarna som kom till Finland 1973. Det har blivit ett livslångt engagemang.
1974 började Halonens aktiva partipolitiska karriär då hon blev statsminister Kalevi Sorsas riksdagsassistent. Hennes personliga framgångsrika politiska karriär inleddes 1979, då hon första gången valdes in i riksdagen. En karriär som sedan gick spikrakt uppåt och vars kulmen nåddes när hon som första kvinna valdes till republikens president år 2000.
Hennes drivkraft har alltid varit att försvara minoriteter och de utsatta i samhället. Till exempel hennes starka engagemang för att driva såväl de homosexuellas frågor som romernas, bottnar i hennes starka övertygelse om alla människors lika värde, oberoende av etnisk, sexuell eller språklig tillhörighet. Hon har varit ordförande för bland annat Seta (numera Kompetenscentrum för könsmångfald) 1980–81, romernas centralorganisation Ronk (1993–96), Finlands flyktinghjälp, TNL (Työväen näyttämöiden liitto), barnteatern Pieni Suomi och Settlementförbundet (1989–95).
Rörde om på UM
Som utrikesminister – den första kvinnan på posten – synades hon genom diverse förstoringsglas. Och allt tjänstemännen fruktat besannades. Hon krävde att mänskliga rättigheter, rättsstaten, demokratifrågan och jämställdheten skulle lyftas fram i tal och aktion. Det bemöttes sällan med iver. I dag är det vardagsmat i politikernas tal. Den av henne grundade enheten för mänskliga rättigheter finns fortfarande kvar på Utrikesministeriet.
Att Halonen aktivt arbetade för ett förbud av landminor möttes också med starkt motstånd på Utrikesministeriet, i synnerhet bland de äldre tjänstemännen.
Redan under perioden som republikens president – den första kvinnan på posten – aktiverade sig Halonen i internationella och globala frågor. Hon ledde bland annat ILO:s kommission för globalisering med en social dimension och har numera flera uppdrag via FN. I dag har miljöfrågor hög prioritet i hennes arbete för en bättre framtid för den värld vi lämnar efter oss till kommande generationer.
Trogen idealen
Idén till Merikallios bok om Halonen kommer från aktivisterna och vännerna Vappu och Ilkka Taipale, båda läkare och politiker som engagerat sig i de utsattas liv. Det är bra att också denna sida av Halonens verksamhet belyses.
Hennes engagemang hölls delvis på sparlåga under presidentperioden. Katri Merikallio har i samtal med president Halonen och aktiva i de rörelser hon tjänat lyckats skapa en trovärdig bild av en person som är trogen sina ideal och som efter perioden som republikens president återgått till såväl kyrkan som Socialdemokratiska partiet.
I början av 1960-talet stod kampen för social rättvisa i fokus för den unga Tarja. I dag är det oron för miljön och den värld vi lämnar efter oss åt kommande generationer som främst upptar hennes tid och intresse. Detta utan att ge avkall på att alltid värna mänskliga rättigheter, jämställdhet och rättsstaten. Hon är trogen sina ideal.