En 92-årings lovsång till livet
Rafael Wardi, som varit konstnär i sjuttio år, har haft ett produktivt år. På Galerie Forsblom ställer han ut verk som alla är målade under 2020.
Rafael Wardi debuterade för över sjuttio år sedan. Nu visar den 92-åriga konstnären en utställning hos Galerie Forsblom med närmare fyrtio verk, hälften i olja och resten i pastell. Redan det är en bedrift, eftersom allt är målat under detta år. Men i målningarna syns dessutom en tydlig förändring, nya bildelement, motiv och färger, tillsammans med nya sätt att behandla kompositionerna, har dykt upp. Konstnären är på väg framåt med full fart.
Rafael Wardi är en kolorist av stora mått, som hela tiden förenar färg och ljus i sina arbeten. I en del av oljemålningarna betyder det att han med varma kraftfulla färger – precis som många gånger tidigare – trollar fram sina mångbottnade motiv. En av salarna prunkar av blommor och blomsterstilleben. Tittar man noga kan man ändå få syn på både mänskliga figurer och en och annan räv som smyger omkring mitt i blomsterprakten; verkliga intryck, minnen, myter och fantasier förenas samtidigt på dukar och pappersark.
Glädje och förskräckelse
Oljorna målas med korta pastosa penseldrag i lager på lager. Den gula färgen sägs ofta vara speciellt kännetecknande för Wardis måleri.
Men faktum är att hans oljemålningar med övervägande gula nyanser ändå innehåller nästan alla de rena färgerna i många skikt ovanpå varandra. Man associerar lätt det gula helhetsintrycket till ljus, värme och glädje. Visst finns glädjen och ljuset i målningarna. Men där det finns ljus finns det också alltid skugga, precis som skuggorna också innehåller ljus. Trots den varma färgskalan kan verken berätta om fara och förskräckelse, hela livets spektrum finns i dem. Man behöver bara tänka på forna tiders signalflaggor där den gula färgen kunde varna för både pest och kolera. Allt beror på sammanhanget och färgens skiftning.
I pastellerna är färgskalan mycket känsligare, närmast lyrisk. I praktiken är det inte så konstigt att färgskalan är annorlunda i pastellerna jämfört med oljorna – redan materialet ger olika nyanser. Pastellkritor finns i en oändlig mängd nyanser och blandar man dem på pappret ser man genast resultatet. I en oljemålning däremot skapas blandningar, nyanser och skiftningar mycket långsammare.
Det finns en hel vägg med blomster i pastell. Man kan kanske hellre kalla dem blomsterporträtt än stilleben, eftersom inlevelsen i de olika arterna och framför allt i deras färgskiftningar är så total. Konstnären eftersträvar ändå ingen fotorealism med sina pasteller, snarare vill han presentera egna upptäckter och associationer.
Änglavingar, pegaser
En hel sal är fylld av de allra nyaste målningarna där färgerna vitt och guld tagit över huvudrollen. I själva verket verkar solen en het sommardag vara just vit och det vita ljuset har konstnären fångat. Målningarna i den här salen är närmast sakrala på ett sätt typiskt för Wardi. Här fladdrar både ljusa och mörka änglavingar men också pegaser galopperar mot höjderna. De bevingade hästarna, som är diktkonstens symboler, visar att Wardi tar intryck av både litteratur och andra konstarter. Förutom motiven och färgerna är också själva målningssättet delvis nytt. Själva duken syns ofta och stora partier av målningen är fri och luftigt omålad, vilket förstärker det immateriella intrycket. Det obefintliga förvandlas till enbart ljus.
Målningarna är meditativa, men konstnären har ingalunda slagit sig till ro utan tränger allt längre in i sina motiv och i livets mysterier. Den allmänna tonen i målningarna är positiv och hoppingivande. De är verkligen konstnärens lovsång till livet.