När dokumentär möter komedi
John Wilson kombinerar sina underfundiga funderingar med bilder från New Yorks gator, och visar att en dokumentär också kan vara komedi. Kanske vi sett en ny tv-trend födas?
”How to with är en förtjusande serie, och den mest egensinniga i år. Kanske också den roligaste. Man skulle kunna se hur många avsnitt som helst av det här konceptet.”
6 delar på HBO Nordic (serien recenseras i sin helhet). Regi: John Wilson. Manus: John Wilson, Michael Koman, Alice Gregory.
Guider i att småprata, uppföra byggställningar, förbättra minnet, skydda möbler, dela notan och laga risotto. Dessa vitt skilda ämnen ger den sexdelade dokumentärserien How to with John Wilson råd om, en humoristisk och filosofisk sak av det vigt associerande slaget.
John Wilsons speciella berättarröst för resonemang som ofta tar avstamp i något konkret och personligt bekymmer, som hur man lagar den perfekta risotton eller får katten att sluta klösa på möbler, för att ta sig vidare via slingrande associationsbanor som drar paralleller mellan olika fenomen, och samtidigt lyckas säga något om hur vi människor är funtade.
Resonemangen är bildsatta med ögonblick och iakttagelser ur New Yorks gatuliv. Ibland stöter han på personer han pratar längre med, och han besöker också olika evenemang, som en julfest för fotbollsdomare som urartar och en konferens om den så kallade Mandelaeffekten (falska minnen som delas av många).
Härliga sunk-New York
Förutom att det är vitalt, infallsrikt och uppfriskande eget, fungerar alla bilder och scener från New Yorks gator också som en resa till staden och ger en upplevelse av den. Inte turistkvarteren då, utan det mer vardagliga, småsunkiga New York med sina fyrkantiga hus, byggställningar, sopor och gatubrunnar som puffar ut vattenånga.
Kameran är underfundig och påpasslig, den som stått bakom den (ofta Wilson själv) har verkligen haft skarp blick och berättarröst och bild samspelar perfekt. Wilson är en produktiv kortfilmsmakare och har uppenbarligen lånat en del bildmaterial ur sina tidigare produktioner, många av dem också de gjorda enligt konceptet ”How to”.
Det är Wilson vi hör kåsera kring olika fenomen, däremot är han själv knappt i bild alls. Det personliga greppet innebär ändå att vi får veta lite om honom som privatperson, att han är en ungkarl med katt och kallar sin gamla hyresvärdinna som bor en våning under för ”mamma”.
Pandemins början
Det avslutande avsnittet om hur man lagar den perfekta risotton blir också det mest aktuella då det fångar pandemins tidigaste skeden i staden i våras med länsade butikshyllor och det första dödsfallet i nyheterna. Att få risotto och corona att hänga ihop kan verka märkligt, men det har sitt organiska men även berörande samband.
How to with är en förtjusande serie, och den mest egensinniga i år. Kanske också den roligaste. Man skulle kunna se hur många avsnitt som helst av det här konceptet, samtidigt inser man att det är så visuellt tätt berättat att det tar sin tid att samla allt bildmaterial och klippa ihop det.
Så pass fräscht och inspirerande känns detta att det inte är omöjligt att konceptet kan komma att kopieras och få efterföljare. Det börjar vara ett tag sedan nya tv-genrer som realityserien och mockumentären såg dagens ljus. Kanske det är dags för en liten humordokumentärboom nu?