Små framsteg i klimatpolitiken
Nya utfästelser strömmade in på årets tyngsta klimattoppmöte. Världen är på väg att ändra kurs, men inte i den takt man lovat sig själv.
En dryg tredjedel av världens regeringschefer presenterade nya och mer ambitiösa klimatmål på Parisavtalets femårsdag i helgen. Att parterna höjer ribban visar att Parisavtalet fungerar, men den sammantagna ambitionsnivån räcker fortfarande inte till.
Medan flera länder skruvar upp sina åtaganden kom inte vare sig Kina eller Indien med mycket nytt. Viktiga utsläppsländer som Brasilien och Ryssland deltog inte alls.
Sjuttiofem regeringschefer presenterade ambitiösare klimatmål när Parisavtalets femårsdag uppmärksammades sent i lördags. FN:s genrealsekreterare António Guterres ordnade tillsammans med Storbritannien och Frankrike ett distansmöte där bara de som lovade höja sin ambitionsnivå fick medverka.
På så sätt uppmärksammade man Parisavtalet som förpliktar avtalsparterna att höja sina ambitioner efterhand. Det skulle för första gången ha gjorts på årets egentliga FN-klimattoppmöte i Glasgow, som pandemin sköt fram till nästa år.
Och visst har ambitionerna höjts i år. Exempelvis har mål om klimatneutralitet kring mitten av seklet blivit det nya normala bara ett år efter att EU stakade ut vägen. Skaran av länder som siktar på noll i nettoutsläpp står redan för 70 procent av den globala ekonomin och 65 procent av klimatutsläppen.
Långsiktsmålen måste kompletteras med politiskt tuffa korttidsmål för trovärdighetens skull. EU presenterade sitt färska långtidsmål till 2030. Många andra gjorde likadant. Korttidsmålen tenderar ändå att vara försiktiga – politikerna skjuter gärna en större del av ansvaret på framtiden.
Med det sagt tog det globala klimatarbetet ändå tydliga steg framåt. HBL listar fem viktiga punkter.
1. Över hälften av G20-nationerna har nu klimatneutralitet som officiellt mål, i och med att Argentina sällade sig till den skaran. I global jämförelse utmärker sig Finland med ett klimatneutralitetsmål 2035 – 10 år före Sverige och 15 före EU.
2. Sammanlagt 71 länder har skruvat upp sina tidigare mål under Parisavtalet, och fler väntas göra så fram till Glasgowmötet.
3. Ett femtontal länder lägger i en betydligt högre växel på kort sikt. Argentina, Barbados, Colombia, Island, Kanada och Peru tar rejäla kliv framåt.
4. Allt är inte utsläppsminskningar. Åtgärder för anpassning till och stryktålighet mot klimatförändringar får mer finansiering. En global jättekampanj lanseras för att säkerställa en trygg framtid för 4 miljarder människor utsatta för klimatrelaterade risker.
5. Diverse konkreta löften sticker ut: Danmark slutar utvinna olja och gas till havs. Pakistan startar inte upp några nya kolkraftverk. Israel förpassar kolkraften till historien. Storbritannien, Frankrike och Sverige slutar finansiera fossil energi utomlands. Slovakien avvecklar de fossila komponenterna i sin elproduktion. Kanada höjer priset på kol kraftigt.
Avtalet fungerar
Detta visar att jubilaren – Parisavtalet – lever och mår bra, och dess struktur fungerar. Efter åratal av tillkortakommanden sydde man ihop ett historiskt klimatavtal 2015. En hemlighet bakom succén var att man valde att bygga avtalet nedifrån och upp. Ingen dikterar vad någon annan ska göra, utan alla lovar göra vad de själva anser sig kapabla till.
Det var enda sättet att få alla med, vilket i sin tur är en förutsättning för meningsfullt internationellt klimatarbete.
Givetvis blir summan av löftena otillräcklig. Världen är fortfarande på väg mot 3 grader, inte 1,5 som Parisavtalet siktar på. Just därför lade man in villkoret att parterna måste höja sina bud efterhand, med jämna mellanrum.
Mitt i den första ronden av ambitionshöjningar ser vi att det fungerar. Vi ser också att det är långt ifrån perfekt. Utöver de nya löftena ska vi titta på det som uttrycktes dunkelt eller förblev osagt. Här är fyra besvikelser:
1. Kina: I september överraskade president Xi Jinping världen med att Kina siktar på klimatneutralitet ”före 2060” och att utsläppen ska börja minska ”före 2030”. Nu väntades lite kött på benen, men Kina levde inte upp till förväntningarna och preciserade inte tidpunkten för när koldioxidutsläpp ska kulminera.
Kina lovar minska kolintensiteten i sin ekonomi – utsläppen i relation till bnp – med minst 65 procent jämfört med 2005 års nivå. Andelen fossilfria källor i primärenergin ska öka till omkring 25 procent. Skogsvolymen ska öka med 6 miljarder kubikmeter och den totala installerade kapaciteten vind och sol ska överskrida 1 200 gigawatt 2030.
Flera bedömare menar att det där snarast är en fortsättning på nuvarande utveckling, som inte avspeglar nya eller högre ambitioner. Li Shuo på Greenpeace i Östasien noterar att ”det finns rum för skärpningar av målet” före Glasgowmötet. Manish Bapna vid tankesmedjan World Resources Institute anser att Kina måste skruva upp sitt 2030-mål före Glasgowmötet för att ge 2060-målet trovärdighet.
Diplomaten ryter till
António Guterres uppmanade världens ledare att utlysa klimatnödläge. Han är öppet besviken på att Kina inte avvecklar sin egen kolkraft snabbare och inte lovar sluta finansiera kolkraft utomlands.
– Vi fortsätter insistera på att alla måste förbinda sig till att inte bygga nya kolkraftverk, sade Guterres på en presskonferens.
Indiens premiärminister Narendra Modi räknade upp tidigare kända åtaganden om att öka den förnybara energiproduktionen. Han sade att Indien är på väg att överträffa sina mål.
Frankrike lovar upphöra med exportfinansiering för olja 2025 och gas 2035. Climate Change News skriver att det är svagt jämfört med Storbritanniens löfte att sluta finansiera alla fossila exportråvaror i början av 2021.
3. Pengar saknas: Det var glest mellan löftena om ökad finansiering av klimatåtgärder i länder som inte har någon egentlig andel i utsläppen men svaga resurser att värja sig för klimatkatastrofer. Det är ett bestående problem som Parisavtalet inte lyckats åtgärda.
Tyskland lovade 500 miljoner euro, men efterfrågan på klimatfinansiering är av en annan storleksklass. Finland ska öka sin finansiering, men statsminister Sanna Marin (SDP) nämnde inga belopp.
4. Länder saknas: Större nationer som inte deltog i mötet i brist på någonting att komma med är Australien, Brasilien, Ryssland och Saudiarabien. Det är illavarslande då Parisavtalet står och faller med den sammantagna ambitionsnivån.
Storbritannien får en tuff uppgift i att ro den globala klimatskutan i rätt riktning nästa år, vilket Glasgowmötets ordförande Alok Sharma inte stack under stol med när han avrundade lördagens möte:
– Hur uppmuntrande all den här ambitionen än är, räcker den inte till. Och klockan tickar vidare.
Korttidsmålen tenderar ändå att vara försiktiga – politikerna skjuter gärna en större del av ansvaret på framtiden.