Julens magi
När maten är äten, klapparna öppnade och skratten klingat av och de andra gått och lagt sig. Att då försiktigt lägga upp fötterna på den gamla antika soffan, luta huvudet mot armstödet och supa in skönheten, värmen, dofterna från en trevlig julaftonskväll. Att försöka ta in den kärlek som familjen packat in i vackra papper och rim, att glädjas åt att det här stora rummet som tidigare generationer byggt just dessa juldagar verkligen kommer till sin rätt.
De jular jag minns har firats med min kärnfamilj med ett relativt enkelt julbord, men några väldigt säkert återkommande traditioner. Att julgranen som når till taket kläs på julaftonsmorgon, att vi tar del av utlysandet av julfreden från Åbo, att det blir risgrynsgröt till lunch och att lite av den förs till tomten på ladugårdsvinden. Att vi besöker Tage som jobbade här på gården i nästan 50 år för eftermiddagskaffe och en stämningsfull pratstund. Att få mata djuren och lägga ren halm hos dem och ta in den lugn och ro det alltid är hos dem. Sedan en ganska högtidlig middag då vi använder det finaste porslinet och godaste humöret.
Ja, ni märker att listan är lång av dessa troget återkommande händelser. Det fanns en tid då jag nästan var en traditionspolis och allt absolut skulle vara som det tidigare varit. Men jag insåg till sist att traditioner inte är så mycket värda om de skapar mera stress än glädje. I bästa fall skapar traditionerna en trygghet som blir något man kan luta sig tillbaka mot om livet kanske annars är väldigt omvälvande och annorlunda. På julen struntar vi i sådant som kanske annars skaver och väljer att vara glada och ha det trevligt tillsammans.
Den jul jag inte firade hemma var jag utbyteselev i Frankrike och valde att stanna där med min värdfamilj fast jag visste att det inte riktigt skulle kännas som en riktig jul. Som så ofta fick den julen borta mig att inse hur mycket jag uppskattar det jag har hemma. Då skrev jag en juldikt som sedan har blivit en del av traditionen på en av de finaste stunderna under julhelgen, nämligen när släkten samlas på annandagen för lunch och hela huset fylls av människor som är mig kära. När de äldre generationerna sitter vid borden i salen och dricker kaffe i skenet av levande ljus och en hög med barn sitter och pysslar med något på golvet och både vuxna och barn turas om att förse sig av tjinuskin på godisbordet. I år kommer vi inte att kunna fylla huset med folk, men jag hoppas att vi ändå kan hjälpas åt att sprida känslan som i bästa fall infinner sig när vi alla väljer glädjen och generositeten.
Julens magi
Det är fullkomlig magi hur stämningsfull en fest kan bli. Hur doften, värmen, liksom ljuset sprider sig i hela huset. Hur litet barn och vuxen man har samma känsla lika sann. Hur frid råder i varje stad. Hur trött och arg blir åter glad. Det är fullkomlig magi hur stämningsfull en fest kan bli.
”Det fanns en tid då jag nästan var en traditionspolis och allt absolut skulle vara som det tidigare varit.”