Får man misstänka sin lillasyster för mord?
Finska män som talar om känslor i bastun och en krigsfilm från åttiotalet är veckans filmpärlor på tv.
Murder on Middle Beach hör till årets tv-händelser. HBO:s dokumentärserie om en sons jakt på sin mammas mördare är gripande och urspännande, men också kontroversiell. 4 delar på HBO Nordic (serien recenseras i sin helhet). Regi: Madison Hamburg.
Det börjar brutalt, men sedvanligt för true crime-genren. En kvinna hittas mördad i ett prydligt strandnära villaområde. Vem slog ihjäl en medelålders amerikansk mamma utanför hennes hem?
Serien I'll be gone in the night om journalisten Michelle McNamaras jakt på seriemördaren och våldtäktsmannen The Golden State Killer introducerade en ny trend inom true crime-genren. Då offer tidigare spelat anonyma biroller i dramat om sina liv, flyttades fokus till uttryckligen offret och hennes anhöriga. Den fruktansvärda sorg och smärta som våldsbrott lämnar efter sig lyftes fram.
Trenden syns även i den färska
HBO-serien Murder on Middle Beach, där synvinkeln i själva verket är personligare än någonsin. Den unge dokumentärmakaren Madison Hamburg försöker lösa mordet på sin egen mamma Barbara. Det innebär att sorg i högsta grad är närvarande, men också allt det andra, från skuldkänslor till känsloblockeringar.
Nästan hela mammans familj intervjuas, och i ett tidigt skede sträcker också Madison ut handen till sin far. Vill pappan vara med i dokumentärserien om det ouppklarade mordet på mamman, hans exfru?
Men här börjar de ske oväntade saker. Mamman hade ett hemligt liv, hävdar fadern.
Hemligheter blottas
Det är inte bara mammans liv som Madison utforskar, utan hela hennes familjs. Alkoholism och syskonrivalitet avslöjas, men också ett märkligt pyramidspel som lockade till sig flera av familjens kvinnor. Också det kan vara en nyckel till mordet.
Poängen är att olika familjemedlemmar misstänkliggörs under seriens gång. Framför allt pappan med de suspekta affärerna som dessutom var mitt uppe i en infekterad rättstvist med mamman. Men mystisk ter sig också mostern med missbruksproblematiken, gammelmorbrorns fru som det skar sig med rejält på grund av pyramidspelet, ja, till och med Madisons lillasyster som tampades med psysiska problem under sin uppväxt. Ingen är dömd och mordet är fortfarande ouppklarat.
Greppet aktualiserar en rad etiska och moraliska frågor – får man spela in samtal med sin pappa i smyg, får man porträttera sin egen lillasyster som en potentiell mördare i tv?
Dokumentären är öppen med problematiken, och ställer själv dessa frågor. Det går också att vända på steken. Här spekulerar inte dokumentärfilmaren om vilt främmande människor, utan om sina nära och kära. Det innebär att personerna inte framstår som schabloner utan som komplexa människor.
Ändå kan jag inte sluta undra hur det står till med familjen i dag efter att så många familjehemligheter vädrats i tv. Hur var det för lillasystern att se sin moster berätta om hennes besvärliga tonår, att höra mostern säga att hon var underlig redan som barn?
Anklagelser och kramar
Murder on Middle Beach hör tveklöst till årets tv-händelser. Serien är urspännande och känslomässigt gripande, och den berättas med en gastkramande dramaturgi.
Styrkan är att gråskalor och motstridigheter synliggörs, att anklagelser varvas med kramar. Madison försöker förhöra sin far och spela in honom med en dold mikrofon, men vill samtidigt ta vara på chansen att få umgås med honom. Han ser allt det fula som präglade barndomen, grälen och alkoholismen, men också ljuspunkterna. Det var också en lycklig barndom med en mamma och en pappa som älskade sina barn – och en gång även varandra. Murder on Middle Beach förser den tidvis hårdkokta true crime-genren med hjärta.
Den nakna mannen
(Miesten vuoro, Finland 2010) Joonas Berghälls och Mika Hotakainens dokumentär heter på svenska Den nakna mannen men så bär det ju också av till bastulaven, den finländska mannens terapisoffa. Här möter vi män i olika åldrar, från alla delar av landet, som öppnar sina hjärtan. Det handlar om kärlek och kärlekslöshet, om en tuff barndom respektive förlorad vårdnad. Vi träffar också den tidigare fängelsefågeln som tog sig i kragen och nu har tre små barn. I den hjärtskärande finalen rinner tårarna av en helt annan anledning. Men i inget skede blir det för mycket av självömkan, det mesta känns ärligt och genuint, även humoristiskt. Som i episoden där det framgår att hunden inte nödvändigtvis är människans bästa vän. Nej, det är björnen. Yle Teema måndag 14.12 kl 13.40–15.00
Full metal jacket
(USA 1987) Stanley Kubricks Full metal jacket är inte den mest självskrivna av julfilmer men faktiskt finns här en scen där marinkåren sjunger om Jesusbarnet och R. Lee Ermeys fanjunkare ägnar Gud en (skamlös) tanke. Men det är som studie i urban krigsföring som filmen gör det största intrycket, i kombination med den mänskliga nedmontering som sker inte bara på slagfältet i Vietnam. Operationen inleds redan i samband med det inledande träningslägret och i den meningen kunde man tala om en filmisk dubbelmacka, en utomordentligt skoningslös sådan. Av skådespelarna lyfter man gärna fram Vincent D'Onofrio, plutonens hackkyckling, en stackars jävel om något. Sub måndag 14.12 kl. 21.00–23.25 och natten till söndag 20.12 kl. 01.10–03.35
Barnmorskan
(Sage femme, Frankrike 2017) Olika barn leker bäst i Martin Provosts drama där två mycket annorlunda kvinnor kolliderar med varandra. Claire (Catherine Frot) är en medelålders barnmorska som plötsligt en dag får ett telefonsamtal som vänder upp och ner på tillvaron. Det är Béatrice (Catherine Deneuve), hennes pappas gamla flamma, som är svårt sjuk. Där Claire är mån om att ta hand om sig och de sina visar det sig att Béatrice är hennes raka motsats, en slarver som när hon inte röker och dricker spelar poker. Lätt förutsägbart, kanske det, men La Deneuve är alltid en njutning. Hon är en kvinna som inte kan tänka sig en omelett utan rödvin till. Även Frot släpper loss på slutet. Yle Teema onsdag 16.12 kl. 22.15–00.10
Missouri breaks
(USA 1976) Marlon Brando spelar på alla cylindrar och sedan några till i Arthur Penns västern, filmen där Brando ställs mot en annan gigant, Jack Nicholson. Nicholson är hästtjuven som får det hett om öronen när en ranchägare ger Brandos huvudjägare i uppdrag att klämma åt laglösa rackare. Dessvärre finns det i filmen inte mycket till handling och där Nicholson är på kartan är Brandos rollarbete mer än lovligt kufiskt. Av en gammal ringräv som Arthur Penn (Bonnie och Clyde, Little big man) har man rätt att förvänta sig stramare tyglar. Hästarna rymmer, dramatiskt sett. Yle Teema torsdag 17.12 kl. 21.00–23.05 (Mestari Cheng, Finland-Kina 2019) Master Cheng av Mika Kaurismäki är en kulinariskt spetsad hyllning till vänskap över gränserna. Chu Pak Hong är den kinesiska mannen som i sällskap av sin son en dag klampar in på Sirkkas bar i norr. Och tur är väl det, för följande dag har en busslast med kinesiska turister vägarna förbi, människor som inte nödvändigtvis gillar korv, den mest finländska av grönsaker. Vid det laget låter sig även stamkunderna Kari Väänänen och Vesa-Matti Loiri övertygas, liksom Sirkka (Anna-Maija Tuokko) själv. Det här med matens helande kraft är förstås bra sympatiskt och de lappländska naturlandskapen är ståtliga, men i termer av tempo och temperatur lämnar filmen mycket att önska. Stolpskott. Yle TV1 lördag 19.12 kl. 21.10–23.00 och fredag 25.12 kl. 15.00–16.50