Hyperpoppare samsasmed orgeldoldisar
Hälsningar från barockrepertoaren för kontratenor, från kaos och noise! Det blir allt mellan sälgflöjter och konfronterande pop, då HBL:s musikkritiker guidar i en djungel av musik utgiven 2020. Spännande alster av alla de slag utlovas.
TOVE DJUPSJÖBACKA TIPSAR:
NUTIDA FOLKMUSIK Maria Kalaniemi & Eero Grundström: Mielo (Åkerö)
Vår dragspelsdrottning Maria Kalaniemi hör till dem man alltid kan lita på då det gäller kvalitet – nya skivan är en höjdare, än en gång. Denna gång blir det djuplodande klanglandskap med en mycket finstilt dos elektronik som bonus. I Eero Grundström har hon hittat en perfekt duopartner, en tillräckligt stark musikerpersonlighet att matcha hennes.
KLANGLANDSKAP Sarah Palu: Ikivirta (Egen utgåva)
Underbart renande klanger med influenser från allt mellan minimalism och folkmusik, en imponerande kompositörsdebut, som fått mogna i lugn och ro. Motsatsen till navelskåderi – alla medverkande låter själva musiken spela huvudrollen.
INSTRUMENTAL ETNO Ojajärvi Blom Ojajärvi (Eclipse Music)
En hel skiva med sälgflöjten i en bärande roll – jag tackar! Ett av mina absoluta favoritinstrument klingar fräsigt i händerna på Janne Ojajärvi, uppbackad av brodern Joonas (cittern) och Venla Ilona Blom (beatbox). Trots ett stundvis aningen påvert låtmaterial fäster jag mig genast vid trions sound, det låter mainstream och uråldrigt på samma gång.
ALBERT EHRNROOTH TIPSAR:
RETROSOUL Michael Kiwanuka: Kiwanuka (Polydor)
Londonfödde Michael Kiwanuka är Bill Withers självklara arvtagare och en gnolvänlig reinkarnation av Isaac Hayes. Den självbetitlade tredje LP:n innehåller tillbakalutad 70-tals retrosoul av bästa sorten, folksoul, distad gitarr och en hyllning till Black Panthers i låten Hero.
HOLLYWOOD Korngold: Violinkonsert och stringsextett. Andrew Haveron, violin; RTÉ Concert orchestra, Sinfonia of London Chamber Ensemble under John Wilson (Chandos)
Dirigenten John Wilson får gärna fortsätta att utforska Korngolds kompositioner i "Hollywood-ander-Donau"-stil. Här får bland annat den förrädiskt svåra violinkonserten med sin flytande tonalitet en patina av både celluloid och guld från sekelskiftets Wien.
BAROCKMUSIK Philippe Jaroussky: La vanità del mondo, oratoriearior. Ensemble Artaserse, Philippe Jaroussky, dirigent och kontratenor; Yannis François, basbaryton (Erato)
Philippe Jaroussky presenterar ett gammaltestamentligt tonikum med arior från flera helt okända italienska oratorier. Kontratenoren, som även dirigerar Arteserse, bevisar att barockmusik kan fungera som ett andligt vaccin och en tidlös tröstkälla.
FOLKE FORSMAN TIPSAR:
Jan Lehtola känner vi som den flitigt inspelande orgelvirtuosen som kvantitativt och kvalitativt utmanar Jalasjärvis son Kalevi Kiviniemi. Men han startade sin musikerbana som tonsättare och har aktivt fortsatt på den linjen. När man lyssnar på hans skivor måste man fråga sig: hur hinner mannen?
KLASSISKT Erkki Salmenhaara: Complete Music for Solo Organ. Jan Lehtola, orgeln i Åbo domkyrka (Toccata Classics)
Skivan med Salmenhaaramusik är, åtminstone här hemma, den viktigaste av dessa tre. Den fyrmanualiga läktarorgeln i Åbo domkyrka ger musiken kraft och färg. Musiken är i kronologisk ordning, vilket ger lyssnaren insikt i Erkki Salmenhaaras utveckling som tonsättare.
KLASSISKT Axel Ruoff: Complete Works for Organ vol. 1. Jan Lehtola, orgeln i Åbo domkyrka (Toccata Classics)
Lehtola håller kontakt med tonsättarkollegor, bland dem den ännu i Finland ganska okända Axel Ruoff. Också i denna musik får Åbo domkyrkas stora orgel visa upp hela sin rika färgpalett.
KLASSISKT Richard Stöhr: Solo and Chamber Music for Organ. Jan Lehtola, orgel; Anna-Leena Haikola, violin; Annikka Konttori-Gustafsson, piano (Toccata Classics)
Richard Stöhr (1874–1967) är också han en doldis trots en lång karriär som pedagog och produktiv tonsättare. Läktarorgeln i Pauluskyrkan i Helsingfors blir i Lehtolas händer ett autentiskt idiom.
JAN GRANBERG TIPSAR:
OPERA G .F. Händel: Agrippina. Il Pomo d'Oro, dirigent Maxim Emelyanytjev. Sångare Joyce DiDonato, Franco Fagioli med flera (Erato)
Den läckert ironiserande storyn om Agrippina och sonen Nero är Händels genombrottsverk. De som hörde operan i Åbo 2019 (läs konsertrecensionen här) med nästan samma artister som här på skivan glömmer det aldrig. Färgstarka Joyce DiDonato, tre strålande sinsemellan annorlunda kontratenorer och härligt spelande barockmusiker gör denna inspelning snäppet bättre än konkurrenterna.
VICTOR VON HELLENS TIPSAR:
ALT-POP Fiona Apple: Fetch the Bolt Cutters (Epic Clean Slate)
Fiona Apples nya album är det bästa som hänt i musikväg i år. Med klankig produktion och en röst som förmedlar såväl sårbarhet, ilska som ironi har den egensinniga alt-popartisten skapat ett skramligt, uppriktigt och helt underbart album.
ROCK HAIM: Women In Music Part III (Columbia)
HAIM är antagligen den enda relevanta mainstream rockgruppen för tillfället. Women In Music Pt. III är ett album om vad rockmusik varit, vad det är i dag och vad det eventuellt kunde komma att bli. HAIM är modernt och tidlöst, och ett nödvändigt tillägg till en pinsamt ouppdaterad rock-kanon.
JAN-ERIK HOLMBERG TIPSAR:
JAZZ Reid Anderson, Dave King, Craig Taborn: Golden Valley is Now (Intakt)
Det är mest Taborns syntar som hörs på skivan, men också basisten Anderson och trummisen King pular med elektronik. De exakta och tidvis repetitiva styckena för tankarna mot Kraftwerk eller elektroniska nyvågsband från 80-talet. En stor skillnad till 70- och 80-talets electronica är att man här inte använder sekvenser utan spelar allt med händer och fötter.
JAZZ Terje Rypdal: Terje Rypdal, What Comes After, Whenever I Seem To Be Far Away, Descendre, Conspiracy (ECM – 5 CD)
Jazzåret 2020 var aningen klent, inte bara vad gäller konserter. Men för vänner av Rypdal var det fest – fyra nyutgåvor och nya albumet Conspiracy, det första på 20 år, visar att gitarristen hade en egen röst redan på 70-talet. En röst som består – slitstark och trendlös musik. Har hållit för mig i över 40 år.
HENRIK JANSSON TIPSAR:
PROGGROCK Marco Bernard & Kimmo Pörsti: La Tierra (Seacrest)
Killarna tillhör musikerkollektivet The Samurai of Prog, men gör också under egna namn spännande resor i crossoverproggens värld. Rik och oförutsägbar musik, som kulminerar i den drygt halvtimmeslånga symfoniska rockopera som gett skivan dess titel.
JAZZ Terje Rypdal: Conspiracy (ECM)
De har alltid varit sköna, Terjes långsamma och utdragna distorsionstoner, och på årets utgåva är han i toppform. De melodiskt vackra ljudlandskapen är lågintensivt explosiva, samtidigt som han med sin fingertoppskänsla för de allra finaste nyanserna sätter också ytan i dallring.
POP Angel Olsen: Whole New Mess (Jagjaguwar)
På fjolårets All Mirrors var arrangemangen stora och luftiga, men nu tar Angel Olsen ett steg tillbaka och bearbetar (vid sidan om en del nyskrivet) de ursprungliga grunderna så att nya och avskalade sånger stiger upp ur askan. Och visst känns det mer udda och kantiga som hennes riktiga jag.
MATS LILJEROOS TIPSAR:
KLASSISKT Beethoven: Pianokonserterna. Stephen Hough och Radions symfoniorkester under Hannu Lintu. (Hyperion – 3 CD)
Det lönade sig att vänta till 57 fyllda innan Beethovenkonserterna förevigades. När världspianisten Stephen Hough väljer att sätta den här sönderspelade repertoaren på burk lämnas inget åt slumpen. Greppet är lika analytiskt som sprudlande emotionellt och RSO står under Hannu Lintus inspirerade ledning för en av sina starkaste skivinsatser någonsin.
SAMTIDA KONSTMUSIK Kalevi Aho: Sieidi, Symfoni 5. Colin Currie, slagverk. Sinfonia Lahti under Dima Slobodeniouk. (BIS)
Bättre sent än aldrig. Kalevi Ahos populäraste verk och en av de internationellt flitigast framförda finländska solokonserterna efter Sibelius violinkonsert, den magiskt suggestiva slagverkskonserten Sieidi (2010), har äntligen spelats in. Den 35 år tidigare komponerade, notoriskt komplexa femte symfonin utgör den perfekta kontrasten och samtliga inblandade står för urstarka insatser.
SAMTIDA KONSTMUSIK Antti Auvinen: Junker Twist, Himmel Punk, Turbo Aria. Radions symfoniorkester under Hannu Lintu. (Ondine)
Man kunde falla för Auvinen redan tack vare verktitlarna på den här makalöst flotta orkestrala visitkortsskivan, men hans fräckt uppstudsiga och sanslöst energiladdade musik eliminerar de sista eventuella unsen av tvivel. Auvinen gör precis vad som faller honom in och han gör det rasande skickligt. Musik för vår tid och med ett humanistiskt grundstråk under den provokativa ytan.
OLE NERDRUM TIPSAR:
VÄRLDSMUSIK Dantchev: Domain: Say It (Glomama Music)
Dantchev: Domains debutalbum Say It svänger med mustig bulgarisk sång, jazz och blues. I Anna Dantchevs röst finns just den rätta nerven för att uttrycka starka känslor i klass Nina Simone. Sångerna andas och pulserar i perfekt symbios med bandet.
ROCK The Psychedelic Furs: Made Of Rain (Cooking Vinyl)
Brittiska The Psychedelic Furs levererar efter en tjugonio års skivutgivningspaus slående låtar som kretsar kring vardagstristess, angst och romantik i stil med gruppens bejublade 80-talsutgåvor. Gitarrsoundet är ettrigt och när Richard Butler (f. 1956) sjunger "I’m the boy who invented rock and roll" vill man gärna tro det.
ROCK Laibach: Bremenmarsh – Live At Schlachthof 12.10.1987 (Mig Music)
Provokationsensemblen Laibachs planerade gigantiska 40-årsjubileumsevenemang inför hösten blev uppskjutet på grund av coronapandemin. I stället vänds nu blickarna bakåt med en extrem konsertupptagning från 1987 som exponerar bandets hårdkantade experimentella ljudkonst. Kaos och noise utlovas på både slovenska och tyska.
RALF SANDELL TIPSAR:
POP/ROCK
Haim: Women in Music Part lll (Universal)
På sin tredje och hittills bästa skiva breddar Los Angeles-systratrion formeln för sin catchiga poprock, och tar också in såväl countryrock och folk, som jazzigt saxofonlir och influenser från hiphophållet.
JAZZ
Mikko Pettinen Why Not: Two Suites for the Change (Eclipse)
I Mikko Pettinens nya kvartett spelar samtliga medlemmar minst två instrument per man. Resultatet är progressiv, inte helt lättsmält elektrisk fusionsjazz av modernt snitt. Men utmaningen är belönande och en del av konceptet.
ROCK
Pöllöt: Taas vähään aikaan (Svart)
Med raden, “kun Dingo laulaa, Eput laulaa älä mene njet njet”, skriver Åbobandet Pöllöt in sig i en stolt Suomirock-tradition och visar att traditionell gitarrbaserad rock fortfarande kan låta fräsch.
ALVA STRANG TIPSAR:
KONFRONTERANDE POP /INDIEROCK
Cindy Lee: What’s Tonight To Eternity (W.25TH / Superior Viaduct)
I sitt frodigaste album hittills valsar Cindy Lee genom en elegant, nästan Lynchartad, mardröm av 1960-tals tjejgruppop, genomdränkt av ett abstrakt brus mot förvrängda iskalla gitarriff.
HYPERPOP Charli XCX: how i’m feeling now (Asylum Records / Atlantic Records)
Med sin bullriga serotoninhöjande hyperpop, en törst för beröring och utrymme att dansa, kartlägger Charli XCX en kollektiv klaustrofobi som dominerat det gångna året. How i’m feeling now tar dansgolvet till vardagsrummet, men kommer inte tappa sin charm i en post-karantän värld.
EXPERIMENTELL ROCK Yves Tumor: Heaven To A Tortured Mind (Warp Records)
Yves Tumor träder exemplariskt mellan klibbigt pompösa glamrockkärleksballader, inslag av flott brittpop och nästan transcendentala ljudkollage. Låt för låt säkrar han sin plats som årets intressantaste alt-rockare.
HBL:S MUSIKKRITIKER