Att hålla arbetslågan brinnande
Vi har hört mycket om hur pandemin belastat sjukvården, hur lärarna fått dra orimliga lass med distansundervisning, hur företagare har det knappt när kunderna saknas och hur kultursektorn knäar då kulturevenemang förbjuds. Vi har också hört hur viktig och ovärderlig tredje sektorn är som komplement och stöd i dessa svåra tider. Men vi har kanske inte talat om hur anställda i tredje sektorn ska orka.
För två år sedan kartlade Förbundsarenan i samarbete med Psykosociala förbundet arbetsvälmåendet bland anställda i de finlandssvenska förbunden. Rapporten visade att de anställda mår bra, bland annat bidrar arbetsgemenskapen och viljan att arbeta för något som på riktigt gör skillnad i samhället till arbetsvälmåendet på ett positivt sätt. Trots krav och belastningar finns det en stor arbetsglädje och mycket arbetsengagemang.
Detta arbetsengagemang har jag sett många exempel på detta coronaår då så gott som alla planer fått läggas om, inte bara en eller två gånger, utan ännu fler. Anställda planerar, koordinerar med samarbetspartner, engagerar förtroendevalda, presenterar alternativa planer och fixar. Nya verksamhetsformer kommer till, då behov i samhället uppstår och tredje sektorns organisationer både vill och förväntas hjälpa till.
En förbundsanställd säger nästan uppgivet att det nog varit mycket jobb förut också, men då fick hen i alla fall träffa medlemmar på olika evenemang hen jobbat med. En annan säger att organisationen nog haft virtuella kaffestunder, men nästan ingen deltar och chefen ringer bara för att ge mera arbetsuppgifter. En tredje berättar om förbundets medlemsmöte, som planerades om fyra gånger och blev bra, men några klagomål svider extra efter att hen och kollegorna gjort mycket mer än vad som egentligen kunde krävas av dem. En berättar om samarbetsförhandlingar då en stor del av finansieringen försvinner på grund av pandemin.
En positiv förändring som är på gång inom tredje sektorn är att anställda inte längre förutsätts brinna för sitt arbete, utan tillåts se sitt arbete som ett arbete och inte ett kall (även om lönerna i många fall fortfarande är på ”känn ditt kall-nivån”). Det här betyder ändå inte att anställda inte skulle bry sig, tvärtom är det många som söker sig till sektorn just för att man vill ha ett meningsfullt arbete och gärna jobbar för ett ideellt syfte man brinner för.
Då allt från arbetsgemenskapen till arbetsuppgifter förändras och den redan tidigare pressade ekonomin ytterligare förvärras på grund av pandemins effekter kan det bli för tungt även för anställda inom föreningar och förbund. Ett tungt jobb är tungt oberoende inom vilken sektor det är. Jag tror att det kan vara bra att påminna sig om det ideella syfte vi arbetar för. Speciellt då vi inte får träffa medlemmar, deltagare och medmänniskor på fysiska evenemang och via dem få bränsle till lågan som brinner för arbetet. Eftersom respons bidrar till arbetsvälmående kan också du komma ihåg att tacka dem som arbetar inom ditt förbund och som detta coronaår kanske inte gjort det som stod i verksamhetsplanen, utan andra saker med syftet i fokus.
"En positiv ändring som är på gång inom tredje sektorn är att anställda inte längre förutsätts brinna för sitt arbete, utan tillåts se sitt arbete som ett arbete och inte ett kall." MARI PENNANEN är verksamhetsledare för Förbundsarenan.