Hur man botar en fiolfikus

Redan innan jag fann min ungdomstids konspiratoriska världsbild avlägsen började jag ana att den var skrattretande.

Trots omsorg dör våra krukväxter och det gör oss nedstämda. Jag instagrammar en bild på vår fiolfikus, som ännu i somras var en glad buske i vårt vardagsrum men som nu bara har tre blad i behåll. En följare lägger märke till att vår wifi-basstation står intill växten och skriver till mig: Det är strålningen som gör det.

Jag googlar. Can wifi kill plants? Till min förvåning tycks resultaten först bekräfta att det kan vara så. Det tar mig en i sammanhanget betydelsefull minut innan jag lär mig att påståendet baseras på ett experiment utfört av danska högstadieelever. Trots att forskare påtalat undersökningens brister (men berömt tonåringarnas nyfikenhet) och visat att trådlösa nätverk inte påverkar växter, lever idén om wifi som herbicid kvar på nätet och har fått skjuts i tabloider såsom Daily Mail.

Det är konspirationsteoriernas år. I Storbritannien förstörs 5Gmaster, i mitt Facebookflöde läser jag att Bill Gates orsakat pandemin för att kunna injicera oss med mikrochip, och på Kimitoön sammanträdde i juli femtio Qanonanhängare kring idén att Donald Trump ska frälsa världen från en maktelit som tillber Satan och förgriper sig på barn.

I min församlings ungdomsgrupp adderade vi redan på 90-talet ASCII-koderna för bokstäverna i namnet BILL GATES och fick summan 663. Det var tillräckligt nära vilddjurets tal 666 från Uppenbarelseboken för att vi skulle ropa Antikrist, och om någon krävde mera bevis berättade vi att W är bokstav nummer 6 i det hebreiska alfabetet och att World Wide Web, det begrep väl vem som helst, stod för 666 och var odiskutabelt sataniskt. Upptäckterna var svindlande! Vår klarsyn bländade oss, vi kände oss utvalda och sammansvetsade, vi som genomskådat djävulens planer.

I boken Hur man botar en fanatiker lyfter Amos Oz fram humor, fantasi och förmågan att se sig så som andra kan se en som medicin mot människans benägenhet att bli fanatisk. Han hade rätt.

Redan innan jag fann min ungdomstids konspiratoriska världsbild avlägsen började jag ana att den var skrattretande, och känslan har stannat kvar.

Numera kastar jag mig lustfyllt över dokumentärer om plattjordare och chemtrails, roas av den ena mer galna teorin efter den andra, samtidigt som jag ömmar för oss enkla människor i vår komplexa verklighet: hur gärna vi vill förstå, vara upplysta, känna oss speciella!

Skrattet fastnar i halsen och ömheten kallnar när jag ser SVT:s tredelade dokumentär Vaccinkrigarna, i vilken ett par journalister under mer än ett års tid wallraffar som vaccinkritiker och lyckas komma nära inflytelserika vaccinmotståndare, däribland Linda Karlström från Kronoby.

Journalisterna maskerar sig och förberedelserna inför uppdraget ges dramatisk inramning, det är som om de ska infiltrera en talibanstyrka. Strax därpå rör vi oss längs en grusväg mot ett helt vanligt österbottniskt hem och möter en till synes helt vanlig österbottnisk mamma. Linda Karlström sprider i och för sig felaktig information om vacciner och tros vara en av orsakerna bakom den relativt låga vaccineringsgraden i Österbotten, men tre timmar tänker jag, kom igen, varför ge henne så stort utrymme?

Vaccinkrigarna visar sig ändå vara ett av de mest utmärkta och skakande journalistiska arbeten jag sett på länge. Vaccinmotståndets livsfarliga följder och vetenskapsfientliga bakgrund avslöjas med chockerande tydlighet av de ansvariga själva.

När Linda Karlström blottar vidden av sina vanföreställningar och, i tron att kameran är avstängd, säger att den judiska maktelitens mål är att decimera jordens befolkning genom giftiga vaccin varefter hon förnekar Förintelsen och vädrar sin antisemitism, går luften ur mig. Mer blottat än så kan vilddjuret inte vara. Alla borde se detta, speciellt föräldrar som funderar på sitt barns bästa.

De goda råden ramlar in. Vi vattnar för lite. Vi vattnar för mycket. Fiolfikusar beter sig så där. Fiolfikusen ska inte göra så där. Det är för mörkt, det är för kallt, det är ohyra, det drar. Det råder ingen konsensus. Sanningen är där ute.