Vi har alla vår moster Inga
Häromkvällen tänkte jag att i år skall jag minsann vara klar med julklappsverserna i god tid. Jag tog till en känd sökmotor på internet och sökte på ”julklappsverser”.
Då dök moster Ingas julklappsverser upp, ett häfte från andra hälften av 1910-talet. Där kunde man bland annat hitta det här förslaget när man skulle ge bort en korsett i julklapp: Du som är så kokett skall väl få en korsett, när du den på dig klätt ät dig inte för mätt ty då spricker den lätt. Det märkliga är att min morfar alltid kallade min mormor för ”moster Inga” så jag blev nyfiken på ett eventuellt samband.
Med hjälp av samma sökmotor hittade jag en artikel om bokförlaget Björck & Börjesson, skriven av ett barnbarn till Karl Börjesson. Nu väcktes mitt intresse: de gav ut cirka 600 titlar under 40 år, bland annat August Strindberg, men också verk av Dostojevskij, Dickens och Balzac.
Jag läser ofta och gärna och jag vill påstå jag har ett speciellt gott öga till den finländska och finlandssvenska litteraturen.
Därför hajar jag till när jag plötsligt läser att B&B också gav ut flera finlandssvenska författare. Enligt barnbarnet jobbade Börjesson på Lindstedts antikvariat i Helsingfors 1899– 1901, träffade och också umgicks med Arvid Mörne, Bertil Gripenberg och Hjalmar Procopé. Han gav också ut flera av deras böcker i samarbete med Holger Schildt.
När jag läste finska på universitetet i Umeå ingick en underbart mastig litteraturkurs i programmet. Jag läste och blev helt betagen av den betydelse Minna Canth hade för feminismen och jämställdheten. Barnbarnet trodde länge att Börjesson inte skrivit någonting eget, men upptäckte av en slump att han skrivit en bok om Minna Canth, tre år efter hennes död.
Det är vid sådana här tillfällen som jag ändå fascineras av ämnet historia. Hur personers liv kan vävas ihop av så vitt skilda trådar.
För att ytterligare knyta ihop väven undrar ni kanske om det finns flera trådar att knyta ihop? Det gör det, för barnbarnet hade undrat över julklappsvershäftet och fått veta att moster Inga var hans mormor – precis som det på ett sätt också var min.
Tyvärr hann Börjesson inte läsa en av mina mera nutida favoriter, tack vare min dotters läshunger: Monica Vikström-Jokela, men hade han levt samtidigt med henne hade hon säkert funnits med på B & B:s förlag.