Riskfaktorer återfinns hos många unga förövare
När unga begår grova våldsbrott, eller till och med dråp eller mord, borde samhället stanna upp och reflektera över hur detta kunde ha undvikits. Det säger rättspsykologen Taina Laajasalo. Varje fall är unikt, men det finns också gemensamma riskfaktorer h
Taina Laajasalo har lång erfarenhet av frågor som rör barn, unga och våld. Hon är docent i rättspsykologi och arbetar som ledande sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd.
Hon har tidigare bland annat forskat i rättspsykiatriska undersökningar som minderåriga, som har gjort sig skyldiga till dråp eller mord, har genomgått. Hon arbetar med barn och unga som blivit utsatta för våld, och också med olika förebyggande åtgärder.
Likväl säger hon att fall som det i Forsby i Helsingfors, där tre 16-åringar är häktade misstänkta för mord på en jämnårig pojke, berör starkt och väcker frågor.
– Vi måste stanna upp och fundera vad som kunde ha gjorts annorlunda, säger Laajasalo.
Ett liv har gått förlorat, vilket är oåterkalleligt. Dessutom påverkas många andra: de närmaste anhöriga inte minst, men också vänner, skolan och samhället omkring. Att många berörs visar bland annat de ljusmanifestationer som har ordnats på brottsplatsen och i närheten.
Ökning under coronan
Under hösten har det skett flera uppmärksammade våldsbrott med minderåriga gärningspersoner. Polisstyrelsens statistik visar på en klar ökning av brott mot liv och försök till brott mot liv sedan i somras, alltså dråp eller mord eller försök till dessa.
Mord med unga förövare är mycket ovanligt. Att Helsingforspolisens brottsrubricering i Forsbyfallet är just mord motiveras med att det är så rått.
Taina Laajasalo och också Martti Lehti, som är forskare vid Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet, betonar att kriminaliteten bland unga överlag har minskat under 2000-talet. Frågan nu är om det handlar om en kortvarig pik eller ett dystert trendbrott.
– Vi vet att barn och unga i snitt mår bra och att det på många delområden har skett en positiv utveckling. Vad är det som gör att en liten del mår så här dåligt, frågar sig Taina Laajasalo. Lehti reflekterar över tidpunkten. – Det kan vara så att personer som har hög risk för att göra sig skyldiga till sådana här brott har lämnats mer vind för våg på grund av coronaåtgärderna, säger han.
På längre sikt kan det enligt honom också handla om gängbildning och droghandel eller missbruk. Han efterlyser en analys av fallen så att möjliga åtgärder kan sättas in.
Både Lehti och Laajasalo betonar att de inte har insikt i de enskilda ärendena, utan kommenterar på en mer allmän nivå.
Våld föder våld
Taina Laajasalo säger att varje fall är unikt. Forskningen kan ändå visa på riskfaktorer hos minderåriga som har begått dråp eller mord.
– Väldigt många har en brottshistoria från förr och något i utvecklingen och beteendet som redan i tidig barndom är avvikande från jämnårigas.
I uppväxtmiljön förekommer ofta våld, mentala problem och missbruksbeteende.
Många av förövarna har själva upplevt traumatiska händelser. En färsk undersökning visar enligt Laajasalo att upplevda trauman till och med tredubblar en ungdoms benägenhet att göra sig skyldig till våldsbrott.
– Egna upplevelser av våld matar det våld man själv utövar, förklarar hon.
En mycket stor del av gärningspersonerna har dessutom en uppförandestörning. Uppförandestörningar är ett upprepat beteende som bland annat bryter de sociala normer som andra i samma ålder följer. De kan orsaka problem till exempel med skolgången.
De här störningarna visar sig ofta i tidig ålder, och bäst effekt har åtgärder om de sätts in redan innan skolåldern enligt Laajasalo. Det handlar bland annat om att stödja barnet via föräldrarna, och i stället för straff satsa på positiv belöning.
Bland dem som gör sig skyldiga till det mest allvarliga råa våldet finns de med känslokalla drag.
– Det gör att man bryr sig min
Egna upplevelser av våld matar det våld man själv utövar. Taina Laajasalo Rättspsykolog och ledande sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd
dre än andra om andra människors känslor och lidande. Man upplever inte känslor av skuld och ånger på samma sätt som andra unga.
De här dragen påverkas också av genetiska faktorer som kan spela in och tillsammans med miljöfaktorer öka benägenheten att ta till våld. Taina Laajasalo beskriver det som ett oförskräckt temperament som söker upplevelser.
För de här personerna behöver det inte vara det att hen dragits med i ett gäng som får hen att ta till våld eller begå brott. Personen kan i stället ha styrts till gänget på grund av sin egen fallenhet, säger hon.
Så finns det också de fall där inga av dessa riskfaktorer återfinns.
Konflikter i familjen
Martti Lehti har forskat i minderåriga som begår brott mot liv, där utgången har varit dödlig. Materialet omfattar åren 1980–2003.
Enligt honom hade samhället i en stor del av fallen försökt sätta in åtgärder tidigare, men det verkar inte ha haft önskad effekt. Han betonar ändå att de fall där interventionerna har lyckats, sällan uppmärksammas och inte heller syns i statistiken.
Även där gärningspersonerna inte har varit kända för polisen eller andra myndigheter sedan tidigare, menar Lehti att det ofta har visat sig förekomma problem och konflikter i familjen.
– I de högre socialklasserna syns det kanske inte alltid utåt, säger han.
I dag menar Taina Laajasalo att det i Finland finns bra metoder för att tidigt stödja föräldrar till barn med uppförandestörningar, och också utarbetade modeller för ungdomar med drogproblem eller antisocialt beteende.
Effekterna av detta märks ändå med fördröjning.
– Det finns säkert mycket kvar att göra men jag vill också säga att mycket har gjorts.
Många placerade mår sämre
Bland annat Helsingforspolisen har lyft fram barnskyddets roll, och att bristen på insatser och resurser gör att ärendena i stället hamnar hos polisen, för att de hunnit eskalera. Man har också pekat på de närmare 900 barn och unga som har omhändertagits men rymt från sina boenden.
Offret för det misstänkta mordet i Forsby var placerad utanför hemmet.
Taina Laajasalo välkomnar diskussionen. Hon pekar på en rapport från tidigare i höst som visar på att många av de placerade barnen mår sämre än sina jämnåriga, mobbas och oftare känner sig utanför.
– Visst är det säkert så att tjänsterna inte riktigt fungerar som de ska. Som barnskyddsombudsmannen Elina Pekkarinen har lyft fram; det görs många utredningar men ganska få har lett till åtgärder.
I Forsbyfallet har gärningen enligt polisen föregåtts av långvarig mobbning och till och med våld. I så allvarliga fall säger Laajasalo att det är svårt att tänka sig att de olika antimobbningsprogram som finns i skolan skulle räcka till.
– Det borde gå att urskilja de grava fall som kräver ett rappt och fast ingripande.