Riktade trakasserier är ett allvarligt hot
TRAKASSERIER Riktade trakasserier är systematisk och osaklig information som sprids av en grupp personer. Syftet med skadlig offentlighet eller hot om skadlig offentlighet är att försvåra den utsatta personens förmåga och vilja att sköta sina uppdrag. Det är fråga om påtryckningar, eller mer eller mindre förtäckt hot.
Domare, åklagare, poliser och journalister har rikliga erfarenheter av riktade trakasserier. Justitieministeriets nyligen publicerade utredning fastslår emellertid att det inte behövs speciella lagar för att bekämpa riktade trakasserier.
Om samhället förhåller sig likgiltigt, än mindre tillåtande till riktade trakasserier, utsätts den enskilda åklagaren, domaren eller tjänstemannen för oskäligt stor, personlig påfrestning. Förövarna kan sin sak och är skoningslösa. Domstolarnas och förvaltningens kroniska brist på resurser har utsatt alla för stor stress. Överbelastningen till följd av coronapandemin gör bara saken värre – och för att ytterligare försvåra situationen kan de personligen utsättas för riktade trakasserier.
En allmän oro sprids över att det inte längre finns någon som tar hand om de svåra frågorna, eller beaktas den egna och de närståendes begränsade krafter i första hand? Vad sker då med det allmänt uppskattade förtroendet för rättsväsendet?
Våren 2019 föreslog polisens och åklagarmyndighetens högsta ledning samt underrätternas chefsdomare att riktade trakasserier ska bli straffbart enligt lag. De gjorde en gemensam framställan om att inleda lagstiftningsåtgärder.
Vem som helst som jobbar i offentligheten eller som deltar i den offentliga debatten kan utsättas för riktade trakasserier. Och tänk om det leder till att debattörerna tiger av rädsla för att bli trakasserade? Riktade trakasserier måste därför bekämpas för att försvara det fria ordet.
Gränsen mellan yttrandefrihet och riktade trakasserier är mycket tydlig. Skarp kritik mot en viss sak och verksamhet är givetvis tillåten; däremot inte kritik mot en person, och absolut inte mot personens närstående.
Nuläget inom lagstiftningen är otillfredsställande och oklart. Enligt rättspraxis behandlas riktade trakasserier genom att man samlar ihop allehanda aktuella straffbestämmelser, och ser sedan om brottsrekvisitet passar in på fallet på något sätt. Problemet är bland annat att bestämmelserna införts innan fenomenet över huvud taget var känt. Med tanke på legalitetsprincipen vore det säkert bättre att det finns ett klart och tydligt brottsrekvisit som gäller riktade trakasserier.
På ministeriet har man också visat en besynnerlig rädsla för att polisen, åklagarna och domstolarna tilllämpar straffbestämmelserna för riktade trakasserier så slappt att yttrandefriheten äventyras. Samordningen av olika grundläggande rättigheter till ett konkret fall är rutinarbete för rättsvården.
Finlands juristförbund kräver därtill att klara och tydliga straffbestämmelser ska stiftas för att bekämpa riktade trakasserier. Även straffet ska vara kännbart – inte i klass med straff för ett obetydligt brott.
Redan under medeltiden tryggades tingsfriden. Det är märkligt om Justitieministeriet nu inte vill trygga tingsfrid för rättsvården, förvaltningen och yttrandefriheten.