Olönsamt på pappret
● Det globala fisket på internationella vatten subventioneras med omkring 4,2 miljarder dollar om året, enligt Enric Salas studie The economics of fishing in the high seas i Science Advances (2018). Beloppet är mer än dubbelt så stort som också den mest optimistiska beräkningen av värdet på fiskuttaget.
● Lönsamheten varierar stort, men i snitt är Kinas, Taiwans och Rysslands flottor på internationellt vatten olönsamma, och bara de tre tar tillsammans upp 51 procent av fångsten. Olönsamheten är enligt studien kopplad till överkapacitet.
● Att verksamheten ändå fortsätter kan förklaras av att en del av fångsten mörkas, att fartygen bara fiskar delvis på internationellt vatten och gör vinst på hemmaplan, att subventionerna inte räknas in i lönsamhetskalkylen eller av att kostnaderna är mindre än de rapporterade på grund av orättvis lönesättning eller tvångs- och slavarbetskraft.
allt längre bort för att fylla näten. Kinas regering säger att man har omkring 2 600 fiskefartyg i fjärran regioner. Enligt säkerhetsforskningen Stimson Center är det trefalt fler än Taiwan, Japan, Sydkorea och Spanien tillsammans. De är de fyra största, efter Kina.
– Utan massiva subventioner skulle den del av Kinas flotta som opererar i fjärran regioner krympa till en bråkdel av nuvarande storlek, och största delen av flottan på Sydkinesiska havet skulle inte existera alls, säger Poling.
Under de två senaste årtiondena har Kina subventionerat sin fiskeindustri med flera miljarder dollar, uppger Tabitha Grace Mallory, professor vid University of Washington och expert på Kinas fiskepolitik, per mejl.
När de globala fiskesubventionerna 2018 beräknades till 35,4 miljarder dollar var Kinas andel 7,2 miljarder. Den stora merparten av det beloppet var vad Mallory beskriver som skadliga subventioner. Det är subventioner för bränsle och nya fartyg, som får flottan att växa då vissa andra regeringar tvärtom subventionerar en avveckling av flottan.
Kinas regering subventionerar också nya fartygsmotorer, tåligare utrustning, väpnade väktare och läkarfartyg som möjliggör att fiskefartygen kan stanna till havs en längre tid. Fartygen får också information om fiskrika vatten från den statliga underrättelsetjänsten.
Subventioner dammsuger havet
Daniel Pauly, chefsutredare vid det internationella forskningsinitiativet Sea Around Us vid University of British Columbia, bedömer att subventionerna har ökat de geopolitiska spänningarna i och med att fartygen kan ta sig in i omtvistade regioner.
”Men de spelar också en stor roll i att fiskbestånden utarmas i och med att de håller i gång fartyg som annars hade skrotats”, skriver han i ett mejl.
Experter bedömer att hållbart fiske kommer att vara en omöjlighet så länge flottorna får finansiellt understöd för överfiske. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO är 90 procent av de kommersiella fiskbestånden utnyttjade till maximum eller överfiskade. Det betyder att de inte längre kan återhämta sig, och detta inkluderar de tio viktigaste fiskarterna för kommersiellt fiske.
Kina är inte ensamt om att subventionera sin fiskeflotta. Ser man bara till fisket på internationellt vatten beräknas det fåtal länder som opererar där subventionera sina fartyg med 4,2 miljarder dollar. Det är mer än dubbelt så mycket som värdet på den fisk man drar upp, enligt en studie i Science Advances. Det mesta fisket på internationellt vatten är olönsamt, men upprätthålls med massiva subventioner.
Subventionerna är inte bara en viktig anledning till att världshaven snabbt tappas på fisk. De skapar också överkapacitet i den globala fiskeflottan, osund konkurrens och territoriella dispyter, och det bidrar till illegalt fiske då fartygen desperat letar efter nya, mindre fiskade områden.
– För att säga det rakt ut, det är besläktat med att betala inbrottstjuvar för att råna grannens hus, säger Peter Thomson, FN:s generalsekreterares specialsändebud för världshaven, om hur subventionerna uppmuntrar till illegalt fiske.
Inom illegalt, icke-rapporterat och oreglerat fiske toppar Kina den lista som konsultbyrån Poseidon Aquatic Resource Management har tagit fram. Samtidigt visar Kina smärre tecken på förändring. Efter press från andra regeringar och havsskyddsorganisationer har Kinas regering börjat skärpa kontrollen över sin flotta. Miljörörelsen och fiskebranschen är fortsatt skeptiska.
I sin femårsplan 2016 lovade regeringen att antalet fartyg som opererar i fjärran regioner ska understiga 3 000 fram till 2021. Det är ändå oklart om Kina har närmat sig målet eftersom regeringen inte släpper mycket siffror om flottans storlek.
I juni i år uppgav kinesiska fiskemyndigheter att man avstår från att fånga bläckfisk i vissa sydamerikanska vatten från juli till november för att beståndet ska återhämta sig. Det är första gången Kina frivilligt har avstått en fiskesäsong.
– Jag tror att Kinas regering menar allvar med att minska på sin flotta i fjärran regioner. Om de lyckas med det är en annan sak, för jag tror inte att de kontrollerar sin flotta i fjärran regioner mer än väst kontrollerar sina motsvarande flottor, säger Daniel Pauly på Sea Around Us.
Ohållbart vattenbruk
Kinas snabbt växande medelklass har råd med fisk och skaldjur. För att tillgodose dess behov och för att minska beroendet av vildfångad fisk subventionerade Kinas regering landets vattenbruksindustri med över 250 miljoner dollar 2015–19. Det skapade ett nytt problem.
De flesta kinesiska fiskodlingar utfodrar sin fisk med fiskmjöl, främst på vildfångad fisk från främmande länders eller internationellt vatten. Vattenbruk kräver mycket fiskmjöl: innan en odlad tonfisk når marknaden kan den behöva äta över 15 gånger sin vikt i vild fisk i form av
fiskmjöl. Havsskyddsorganisationer varnar för att fiskmjölsproduktionens glupska natur försnabbar utarmningen av världshaven, vilket bidrar till illegalt fiske, rubbar den marina näringsväven och orsakar ett proteinuttag i fattiga länders territorialvatten där fisken skulle behövas lokalt.
– Det är inte särskilt klokt att fånga stora mängder fisk för att möta en växande efterfrågan på fiskmjöl. En del av den fisken kunde i stället nyttjas som människoföda. En bråkdel av fångsten skulle räcka till för att föda lokalbefolkningen direkt, med mindre påverkan på det marina livet, säger Enric Sala, tidigare professor och numera världshavsaktivist.
För att möta efterfrågan på fiskmjöl och fiskolja meddelade kinesiska fiskemyndigheter för fem år sedan att de skulle mer än 60-faldiga uttaget av lysräkor i de antarktiska vattnen från 32 000 ton till 2 miljoner ton, men avstå från ”ekologiskt sårbara” områden.
Lysräkor utgör stapelföda för valar. Miljöorganisationerna varnade för följderna av en så massiv ökning.
Förklädd milis
Utöver de potentiellt förödande konsekvenserna för miljön och fiskbestånden driver Kinas kolossala flotta upp konkurrensen om fiskevatten. Det skapar spänningar och kan leda till sammandrabbningar och rubba internationella relationer.
För några år sedan öppnade Sydkoreas kustbevakning eld mot två kinesiska fiskefartyg som hade hotat ramma patrullbåtar i Gula havet. En månad tidigare hade kinesiska fiskefartyg rammat och sänkt en sydkoreansk båt på samma ställe.
Argentina sänkte en kinesisk båt som man menade fiskade illegalt på argentinska vatten. Sydafrika och Filippinerna har nyligen haft incidenter med kinesiska fiskebåtar. I de flesta av de här fallen har de kinesiska fartygen fiskat bläckfisk som utgör merparten av fångsten på internationellt vatten.
Flera av de kinesiska fartygen sysslar med mer än fiske. De utgör ett slags ”civil milis” och sänds ut till konfliktområden för att övervaka vattnen och tidvis skrämma och ramma andra länders fiske- eller polisbåtar, säger Greg Poling.
Kina uppmuntrar sina fiskefartyg att operera i omstridda vatten i Sydkinesiska havet för att hävda territoriella anspråk. De fiskare som gör det får samma förmåner som de som fiskar i fjärran regioner, plus kontanter, för att de opererar på ett område som är olönsamt enbart ur fiskeaspekt.
Över 200 sådana milisfiskebåtar ligger ute på Sydkinesiska havet i närheten av Spratlyöarna i ett område som sägs vara rikt på fisk och möjligen också olja och gas. Såväl Kina som Filippinerna, Vietnam och Taiwan gör anspråk på området. Satellitbilder visar att de kinesiska fartygen mestadels ligger för ankar i täta grupper, utan att fiska.
– Det enda skälet till att mindre kinesiska fiskebåtar åker dit ut är att de får betalt för det, säger Poling.
Skräckinjagande styrka
Den här flottans närvaro har försnabbat utarmningen av fiskbestånden i närheten av öarna, orsakat sammandrabbningar med fiskare från andra länder och gett Kina en möjlighet att installera militärutrustning på vissa av öarna, vilket förstärker de territoriella anspråken.
Med stöd av subventionerna är Kinas fiskeflotta inte bara världens största utan också större än man vetat om förut. Upptäckten av 800 trålare som fiskade illegalt på nordkoreanskt territorium ger nya insikter i hur över 70 procent av bläckfiskbeståndet i Japanska havet kan ha försvunnit.
Genom att skicka ut en tidigare osynlig armada av industriella fiskefartyg i de här förbjudna vattnen har Kina våldsamt trängt undan mindre nordkoreanska fartyg och orsakat en nedgång i bläckfiskbestånden. Den informationen har dokumenterats av Global Fishing Watchs satellitdata och bekräftats av min exkursion på den sydkoreanska bläckfiskbåten 2019.
När Kinas utrikesministerium fick en fråga om detta sade man i ett uttalande till NBC att man ”samvetsgrant har implementerat” FN:s säkerhetsråds Nordkorearesolutioner och ”konsekvent bestraffat” illegalt fiske. Däremot varken dementerade eller bekräftade ministeriet de kinesiska fartygens närvaro i området.
Det står klart att subventionerna inte bara har fått den kinesiska fiskeflottan att växa till en styrka som saknar motstycke i volym och geografisk räckvidd. De har också ingjutit en känsla av ambition, energi och djärvhet som få andra länder, eller kaptenerna på deras fiskefartyg, är beredda eller kapabla att utmana.
Artikelskribenten Ian Urbina har jobbat som granskande reporter vid New York Times i över 20 år och vunnit flera journalistiska pris, inklusive det ansedda Pulitzer-priset. Hans dokumentation av fisket på världshaven The Outlaw Ocean Project har publicerats som bok och gjorts till film.