Snedvriden konkurrens kräver gemensam marknad

Kerttu Niskanen har tränat mer – och vilat mer – än någonsin förut. Men förberedelserna för Tour de Ski är annorlunda än någonsin förut. – Det blir intressant att se hur det går, säger hon om att inleda Tour de Ski på 1 300 meters höjd.

MEDIER Det finns ett redaktionellt privilegium, som ger redaktionsmedlemmen rätten att genast vid publiceringen av en insändare ”tillrättalägga” insändarens argument eller påståenden. Ibland kunde det vara klokt att inte använda sig av privilegiet. För Susanna Landors del hade det definitivt varit klokare (HBL Debatt 30.12).

I brist på bättre argument beskyller Landor mig för att inte känna till lagstiftningen. ”Därför är det aningen överraskande att Europaparlamentariker Torvalds helt förbiser den juridiska aspekten …” Slängen antyder, dessvärre, att bristen på kunskap finns på hennes sida.

Den första regeln i europeisk konkurrenslagstiftning kräver att produkten ska finnas på den gemensamma marknaden och att ett nationellt statsstöd därmed kunde snedvrida konkurrensen. Vare sig Yle eller HBL finns i den här meningen på den gemensamma marknaden. Det gäller dessutom, på ett alldeles speciellt och tillspetsat sätt, det finlandssvenska mediala utbudet. Yle utgör inte heller den dominerande plattformen, som kunde hindra andra att komma in på marknaden. De stora hoten i den digitala världen finns – som känt – på annat håll.

EU-kommissionen tillåter stora undantag från statsunderstödsreglerna i frågor som gäller kultur. Hela vår massmediala debatt handlar kanske, till syvende och sist, om just kultur i vid mening. Finskan har som språkområde väldigt lite draghjälp från andra kulturer. Det understryker samtidigt Yles kulturbevarande roll i en värld som nog behöver någonting av en Noaks ark för att överleva i den massmediala syndafloden. Den finlandssvenska biten är dessutom ett mycket mindre isflak, som dessutom förefaller smälta i konkurrensen från diverse plattformar. I just det sammanhanget tror jag att sammanslagningen av SVT och Svenska Yles utbud på kvällstid var ett stort kulturellt misstag.

Kommission gav alldeles nyligen ut en omfattande utredning under rubriken ”Competition policy for the digital era”. Den utredningen torde inte heller hjälpa Landors argumentering.

NILS TORVALDS EU-parlamentariker

SVAR I det ursprungliga förslaget till ny Ylelag var Yles regionala textbaserade webbnyheter på svenska undantagna Europakommissionens krav på en starkare koppling till audio och video. Att det undantaget nu är slopat i propositionen till riksdagen är en signal om att regeringen har insett att Svenska Yle kan ses som en konkurrent till de kommersiella mediehusen när det gäller regionala nyhetsartiklar på webben och att ett statsstöd för dylik public service-verksamhet därmed strider mot EU:s lagstiftning.

Att de globala teknikjättarna innebär många utmaningar för vår inhemska mediebransch stämmer givetvis, men ingen av dem producerar lokala och regionala nyheter på svenska och får inte heller ett statligt stöd.

Som jag skrev i min analys: När Ylelagen ses över handlar det inte om ett angrepp på public service utan om att följa EU-kommissionens linje som säger att textbaserat journalistiskt innehåll inte är huvudsaklig rundradioverksamhet.

EU-kommissionen tillåter stora undantag från statsunderstödsreglerna i frågor som gäller kultur. Hela vår massmediala debatt handlar kanske, till syvende och sist, om just kultur i vid mening.

Längdåkning

Precis som resten av landslaget har Kerttu Niskanen förberett sig för Tour de Ski i Finland – i Vuokatti, närmare bestämt. Om man inte räknar med några träningslopp i december har hon inte tävlat sedan i slutet av november i världscupen i Ruka.

– Jag har vågat träna lite mer än normalt med tanke på VM – men det blir kul att få tävla igen, säger Niskanen.

Övertränad

Om det var någon av finländarna som överraskade positivt i säsongstarten i Ruka var det Kerttu Niskanen. Sjätte plats i 10 km klassiskt och nionde plats i 10 km fristil tyder på att Niskanen är tillbaka på sin gamla goda nivå. Under de senaste säsongerna har hon bara nu och då glimtat till.

– Under Seefeldsäsongen (2018– 2019) var jag säkert övertränad i slutet av träningssäsongen. Men annars har jag i princip varit i bra form under de senaste åren. Jag har ofta varit sjuk vid fel tillfälle, vilket försämrat mina resultat, men nu har jag varit frisk, säger Niskanen till HBL.

Fästmannen som tränare

Inför den förra säsongen tog fästmannen Juho Mikkonen över som Niskanens tränare. Samarbetet har fungerat utmärkt – fast det säkert fanns många som tvivlade.

– Jag litar på Juho. Det är ett stort plus att han ser mig träna väldigt ofta. Han kan läsa mina tankar. Han ser redan på morgonen hur jag känner mig, säger Niskanen och skrattar.

– Han ansåg direkt att det skulle passa mig bättre att inte ha så långa träningsblock. Jag har haft mera vilodagar än förut – men ändå tränat mer än någonsin förut.

Mer vilodagar

Siktet för den här säsongen är inställt på 850 timmar träning. Det är träningsrytmen som är det väsentliga för att få en fungerande helhet.

– Jag har en vilodag minst en gång i veckan. Då drar jag inte på mig vare sig löpskor eller pjäxor. Ibland kan det också vara fyra dagar träning, med 4–5 timmar per dag, påföljt av en vilodag, säger Niskanen.

– Testresultaten har också varit bland de bästa någonsin.

Sprinter

Kerttu Niskanens lillebror Iivo Niskanen beslöt i sista stund att stå över Tour de Ski. Han ansåg att risken att bli sjuk är för stor. Kerttu Niskanen ser mer fördelar med att tävla.

– Jag har ofta fått en bra boost av att köra touren före ett stort mästerskap. Det känns som att tävlingarna hjälper mig att finna toppformen. Jag upplever inte att helheten är så påfrestande, säger Kerttu Niskanen.

Det blir sex starter inom elva dagar. Niskanen har förstås ringat in de tre klassiska loppen i kalendern – men det är de två sprinterna som blir utmanande. Sprint har aldrig varit Niskanens favorit.

Ser fram emot slutbacken

– Jag har som mål att klara mig bra i sammandraget. Det betyder att man inte får ha en dålig dag, säger Niskanen.

– Semifinal blir nog för svårt för mig, men jag borde ligga kring placeringarna 15–20 i sprinterna.

Bonussekunderna som delas ut i sprinterna har ofta haft en stor betydelse för sammandraget. Allting avgörs förstås till slut i slutbacken uppför Alpe Cermis. Den sista etappen avgörs den här gången som en masstart.

– Jag ser verkligen fram emot slutbacken. Det är en unik tävling, säger Niskanen, som varit femma ett par gånger i slutställningen i Tour de Ski.

Hög höjd

Tourstarten i Val Müstair blir dock ett steg ut i det okända. Val Müstair ligger på 1 300 meters höjd och till skillnad från tidigare år har ingen av finländarna kunnat förbereda sig på

hög höjd. Finlands hotell ligger dessutom nere på havsnivå.

– Det blir intressant att se hur det går. Jag har oftast klarat mig bra på hög höjd, säger hon, och minns hennes sjunde plats i världscupen i Davos för tre år sedan.

– Året då jag och Iivo gick på slottsbalen (2017) åkte vi direkt till Davos på hög höjd, vi åkte på fredagen och tävlade på söndagen, och det var inga problem.

Siktar fortfarande högt

För fem sex år sedan såg det ut att vara en tidsfråga innan Kerttu Niskanen kliver upp på prispallen i ett individuellt lopp i VM eller OS. Under de senaste åren har hon inte haft det lika lätt.

– Jag har inte gett upp mina målsättningar. Fjärde plats har förstås blivit bekant för mig från Sotji och Falun. Men det är också fint att jag kunnat hålla den här nivån så här länge, säger hon.

– Konkurrensen är hård. Det är många kvinnor som är ute efter medalj. Det krävs bra kondition, bra dagsform och perfekta skidor, men det är inte omöjligt.