Finlandssvenskt med i toppen– de 20 bästa filmerna 2020
Även i år, trots stängda biografer en stor del av året, får HBL:s filmskribenter ihop en lista över de bästa filmerna 2020. Flera inhemska filmer är med i år, och en del är festivalutbud eller kan ses på strömningstjänsterna.
KRISTER UGGELDAHL
filmkritiker
Parasite
Vadå att det politiska dramat skulle vara i behov av respiratorvård? När sydkoreanska regissören Bong Joon Ho tar sig an klassamhället är det inte med rynkor i pannan. Filmen fungerar även som en vass och svärtat humoristisk thriller. Värdig Oscarsvinnare.
1917
Kanske finns det stunder när Sam Mendes första världskriget-opus snöar in sig på den enda tagningens estetik, men det oaktat får man leta efter en mera engagerande och kreativ krigsfilm. Vi talar om en skyttegravsvänlig roadmovie som ratar affischnamnen till förmån för mera oskrivna kort.
Själen
Av alla dåliga nyheter är det att Pixars Själen, Soul (av Pete Docter & Kemp Powers) valde bort biograferna till förmån för Disney+ den allra sämsta. Men filmen i sig, historien om en desillusionerad jazzmusiker och hans strapatser, är bara för fin. Det är lika fantasieggande som kvickt och roligt, svänger som bara den.
Fröken Tid
Årets mest förbisedda film, en finstämd och gripande dokumentär som även gör sig som tidsresa. Det är när regissören Elina Talvensaari flyttar in i en tvårummare i Kottby som hon trillar över spåren efter den tidigare ägaren, en ensamstående kvinna. På det följer ett veritabelt detektivarbete; vem var Sirkka-Liisa Miettinen? Kan ses på Yle Arenan.
Eighth grade
Ingen har sagt att det är lätt som en plätt att gå i åttan, men att det ska vara så här svidande. Resultatet är den mest ärliga och genuina av uppväxtskildringar, med en tonårstjej (Elsie Fisher) som lagt sig till med en Youtubekanal som ingen kikar på. Bo Burnhams ungdomsdrama är hjärtskärande om än inte hopplöst. Från 2018, nu på Netflix.
MARTINA MOLIIS-MELLBERG
filmkritiker
First cow
Med varje film visar regissören Kelly Reichardt att hon är den lågmälda spänningens mästare – hennes filmer är thrillrar där nästan inget händer. I First cow (precis som den tidigare Meek’s cutoff försatt till USA under tidigt 1800-tal) kretsar handlingen kring en ko som mjölkas olagligt. John Magaro och särskilt Orion Lee är enastående som två vänner som önskar mer av livet. Ett litet mästerverk.
The truffle hunters
Filmen jag pratat mest om i år är Michael Dwecks och Gregory Kershaws dokumentär om tryffeltokiga gubbar i norra Italien som älskar sina hundar mer än livet. Nästan varje scen är ett mirakel, från hunden som får sitt luktsinne välsignat i kyrkan till tryffeljägaren som på ålderns höst funderar på om det ändå vore bra med en fru så att någon kan ta hand om hunden när han är död.
Dick Johnson is dead
I Dick Johnson is dead konfronterar dokumentärfilmaren Kristen Johnson sin demenssjuka pappas sista tid i livet på ett högst originellt sätt, nämligen genom att tillsammans med pappa Dick iscensätta hans död på olika makabra sätt. Filmen är lika delar meditation, exponeringsterapi, komedi och ett helt otroligt porträtt av kärleken mellan en far och en dotter. Finns på Netflix.
Never rarely sometimes always
2020 var året då abortfrågan var väldigt närvarande i amerikansk indiefilm. Alldeles särskilt sevärd är Eliza Hittmans Never rarely sometimes always, ett lågmält, nästan dokumentärt drama om samtycke och hotet mot kvinnors reproduktiva rättigheter i USA. Som minderårig kan sjuttonåriga Autumn (Sidney Flanigan) inte göra abort i hemstaten Pennsylvania utan föräldrarnas inblandning, så hon och hennes kusin åker till New York för att i hemlighet utföra aborten. Otroligt välregisserad och välspelad.
Palm Springs Årets gulligaste film är science fiction dramakomedin Palm Springs, om två vilsna trettioplussare som fastnar i en tidsloop under ett bröllop. Det är Groundhog day möter Russian doll möter den otroligt sympatiska duon Andy Samberg och
Cristin Milioti. Resultatet är en film som sätter sin egen prägel på en rätt uttjatad genre, och snyggt pendlar mellan lättsam humor och de stora existentiella frågorna om universum och livets mening. En film att bli lite kär i.
ANNIKA HÄLLSTEN
kulturreporter
Tove
Årets bästa inhemska film är svenskspråkiga Tove. Alma Pöysti är förstås lysande som den känsliga och lite inbundna Tove Jansson och Krista Ko
sonen magnifik som den expressiva och kraftfulla Vivica Bandler. Och Shanti Roney är oemotståndlig i rollen som Atos Wirtanen.
Sanningen
I Hirokazu Kore-Edas film möts den franska filmens stora stjärnor
Catherine Deneuve och Juliette Binoche i rollerna som mor och dotter i ett familjedrama. Deneuve spelar en åldrande diva vars memoarer ”glömmer” vissa saker som dottern minns mycket väl. Catherine Deneuve drabbades av en stroke i våras och Sanningen (La vérité) kan ha blivit hennes sista film.
Unga kvinnor
Aldrig trött på Unga kvinnor (Little women)! Greta Gerwig förvandlar Louisa May Alcotts klassiker till en feministisk film för dagens generation. Saoirse Ronan spelar Jo, den av systrarna som hårdast motsätter sig förväntningarna på att bli hustru och mamma och i stället försöker skriva ihop de pengar hon behöver, något Alcott själv lyckades med.
The godfather coda: The death of Michael Corleone
Tredje delen av Francis Ford Coppolas mäktiga Gudfaderntrilogi har alltid ansetts vara den svagaste länken i bygget. Med några justeringar i början och slutet, och några bortklippta scener med Sofia Coppola, är tempot spänstigare. Filmens stora behållning är alltjämt den temperamentsfulle Andy García.
Aalto
Virpi Suutaris dokumentär Aalto är en påminnelse om hur beroende den store Alvar Aalto var av sin begåvade hustru och kollega Aino Aalto. Men också kunniga yrkesmänniskor som snickaren Otto Korhonen bidrog till att Alvar Aalto kom att bli en legendarisk arkitekt både i Finland och internationellt.
SARA EHNHOLM HIELM
filmkritiker
Babyteeth
Shannon Murphys debut Babyteeth är en skir och brutal tonårsromans mellan Eliza Scanlen och Toby Wallace, med cancer som inbyggt tidur. Vackert och värmande om australiensiska förorter, känslomässigt insyltade familjer, besinningslös sorg och en livskänsla som dånar hundra gånger starkare. Premiär på bio i januari.
City Hall
Nittioåriga Frederick Wisemans fyra och en halv timme långa dokumentär om lokaldemokrati i Boston. Demokraten Martin Walsh är en amerikansk borgmästare som gör allt för att förbättra livet för stadsborna: vita familjer med i genomsnitt 274 000 dollar och svarta med 8. Wiseman visar hur stark gräsrotsdemokratin är i USA, för amerikaner närmare varandra och bevisar därmed hur tragiskt usel Trump är som politiker – tack gode gud att det är över.
Nomadland
Chloé Zhaos film om moderna nomader, drivna ut på vägarna i husvagn av USA:s oförsonliga ekonomi. Frances McDormand lyser som Fern, en änka på 60+ från en småstad som stängts ner med gruvan. En lyrisk undersökning av den amerikanska Västern och drömmen om friheten på den öppna landsvägen – och en dokumentär om de riktiga människorna som lever så, många ur boomergenerationen.
One night in Miami
Filmen utspelar sig efter att Muhammed Ali blev världsmästare i tungviktsboxning år 1964, på efterfesten med Malcolm X, Sam Cooke och Jim Brown. Strålande skådisar i utmärkt idédrama i Regina Kings kapabla debutregi – BLM för ett halvsekel sedan. Se också Steve McQueens lysande antologi av fem små filmer i Small axe: verklighetsbaserade historier om de svarta med rötter i Karibien i London från slutet av sextiotalet till åttiotalet. Rasism och diskriminering men också sjudande livsglädje som i episoden Lovers rock: hemmafest, glödande färger, dans, beröring, sakta gå hem genom stan.
Mank
Upphovshistorien bakom Citizen Kane (1941), konstant vald till världens bästa film, är oemotståndlig för filmkritiker och ett exempel på strömningstjänsternas dominans i coronans år. Utsökt filmad i svartvitt och med epokens vassa dialog har David Fincher med sonlig vördnad följt sin nyss hädangångna fars manuskript (ingen annan kunde ha fått filmen gjord av Netflix). En passivaggressiv upprättelse för manusförfattare, här förkroppsligad av den alkoholiserade Herman J. Mankiewicz som ett närmast anspråkslöst helgon: räddat judar, varit trogen sin fru och vågat utmana tidningsbaronen Hearst. Karismatiska Orson Welles blir sorgligt åsidosatt.
Bubblare: My octopus teacher, I’m thinking of ending things, The painter and the thief.