❞ Presidenten kom inte med klara svar på den frågeställning han formulerade. Därför ligger tolkningen att Sauli Niinistö inte prioriterar de enskilda individernas rättigheter på samma sätt som regeringen och Utrikesministeriet har gjort, nära till hands.
Det mest uppseendeväckande avsnittet i presidentens nyårstal anknyter till kvinnorna i al-Hol. Presidenten frågade hur man kan erbjuda trygghet till människor, som man samtidigt måste skydda sig mot.
Enligt president Sauli Niinistö kämpar alla civiliserade länder med avvägningen mellan enskilda individers rättigheter och allas trygghet. Niinistö konstaterade att olika länder har löst frågan på mycket olika sätt. Den här delen av talet inleddes med brasklappen att det handlar om en bredare frågeställning, inte enskilda fall. Och visst är frågan existentiell och filosofisk.
Samtidigt kan ingen undgå att anknyta presidentens reflektioner till de finländska kvinnor som tog sig till Syrien och Irak, på ett eller annat sätt har haft samröre med IS och sedan med sina barn internerades i lägret i al-Hol. Nu har ett antal kommit tillbaka till Finland med sina barn. En del på eget bevåg, andra med myndigheternas hjälp, strax före jul.
Presidenten kom inte med klara svar på den frågeställning han formulerade. Därför ligger tolkningen att Niinistö inte prioriterar de enskilda individernas rättigheter på samma sätt som regeringen och Utrikesministeriet har gjort, nära till hands.
För ett drygt år sedan då frågan om alHol-finländarna var en het politisk potatis, skrev Niinistö en blogg där han konstaterade att Finland måste hjälpa barnen i al-Hol men att problem uppstår om det inte går att göra utan att också hjälpa kvinnorna. Mer än så ville han inte då ta ställning, eftersom regeringen inte officiellt hade slagit fast sin linje och riksdagen skulle just behandla en interpellation om frågan. Men även då lyfte Niinistö upp säkerhetsaspekten och konstaterade att den måste tas på allvar. Han skrev också att vår lagstiftning ifråga om säkerhetsrisker inte får vara mildare än i de övriga nordiska och europeiska länderna.
Nu konstaterade Niinistö att säkerhetsläget kräver ständig uppföljning och att terrorismlagstiftningen för tillfället ses över.
Det är uppenbart att de finländska kvinnor som internerades i al-Hol kan vara en säkerhetsrisk och därför hålls de under uppsikt. Totalt finns det kring 400 personer som Skyddspolisen har under lupp för att de har klassats som säkerhetshot.
Om man sätter barns rätt till trygghet och säkerhet främst måste man lita på att Skyddspolisen gör sitt jobb.
Det finns inte heller någon anledning att betvivla det.
Mest uppmärksamhet ägnade presidenten ändå coronapandemin. Sauli Niinistö riktade ett tack till alla finländare, särskilt vårdpersonalen, för att Finland hittills har klarat pandemin så bra jämfört med de flesta andra länder. Han betonade ändå att det är en gemensam bedrift.
I nyårstalet konstaterade presidenten att prövningen inte är över och att vi måste hitta krafter att fortsätta. Vaccinen inger hopp, men de exceptionella förhållandena kommer att fortsätta i månader.
Enligt Niinistö är det klart att pandemin har förändrat oss och att förändringen kommer att fortsätta. Det finns ingen återgång till livet före pandemin.
Samtidigt som pandemin ännu pågår bygger vi upp vår framtid och den beror på hur var och en handlar. Finland befinner sig vid en ny vändpunkt och presidenten frågade sig – och alla finländare – hur den gemensamma viljan nu ska definieras och vad målet är för det nya vi ska bygga upp.
Niinistö anknöt till sitt samtal med general Jaakko Valtanen på självständighetsdagen i tv-sändningen från slottet. Valtanen talade om samhörighet och vårt samhälle som tryggar enskilda medborgares ställning och trygghet. Enligt presidenten är det just samhörigheten och delaktigheten som är värdefulla i Finland, fast vi själva kan vara lite blinda för det.
Presidenten lyfte inte alls upp frågan om den enorma skuldsättning som stimulanspaketen och återhämtningen har föranlett i Finland och på andra håll. Han nämnde inte heller behovet av strukturella reformer och kom inte med råd, som man kunde ha väntat sig.
Klimatförändringen nämnde presidenten flera gånger och konstaterade att särskilt barn och unga är oroade och kräver att vi räddar planeten. Det är ett krav vi måste uppfylla, sa Niinistö och sa att vi kan lära oss av coronapandemin, som har fått oss att ändra vårt beteende.
De är Nordens största tillverkare av handsprit, så här i pandemin. Det familjeägda Kiilto jobbar också inom professionell hygien, byggande, industriell limning. Att köpa och sälja företag ingår i strategin, säger Eeva Solja, koncernägare i fjärde generation. Hon arbetar i Stockholm.
– Vi har en klar M & A-strategi, säger Eeva Solja, 38.
Tillsammans med sin bror Ville Solja är de två, båda 30-plussare den nya generationen i familjekoncernen Kiilto. Hennes yngre bror Ville Solja ansvarar för företagsutveckling, hon för varumärken och kommunikation i koncernen.
Bolaget är mitt i coronapandemin, efter en större företagsaffär i Norden 2019, dessutom nu marknadsledare i fyra länder på handoch ytdesinfektionsprodukter med varumärket Erisan Pro som det mest kända i Finland.
– Det har varit ett väldigt bra år. Vi har lagt om produktionslinjer på handsprit och flerdubblat produktionen. Två företag i alkoholbranschen hjälpte oss att tillverka och packa handsprit så att vi kunde fortsätta producera våra desinfektionsprodukter för sjukvården. Sedan donerade vi motsvarande belopp till den svenska Radiohjälpen i våras. Fint att företag samarbetar när det är kris, säger Eeva Solja.
Kiiltogruppen som i år omsätter omkring 300 miljoner euro årligen gör ändå största delen av sin affär på professionell hygien, industriell limning, brandskydd och byggande. Konsumentmarknaden, i huvudsak kring varumärken som Kiilto, Erisan och Serto står för bara sex procent av omsättningen.
Allt började i det svårt söndertrasade Tammerfors 1919, efter inbördeskriget.
Fabriken låg i Pispala och gjorde skoputs, hårvatten, bonvax och möbellack. Företaget fick snabbt det mera säljande namnet Kiilto och började på 1930-talet tillverka lim också för industrin, vilket småningom blev bolagets huvudprodukt.
Familjedrama finns det också på tidslinjen. 1982 ville släkten sälja ut företaget till konkurrenten Partek. Eeva Soljas farfar, sedermera industrirådet Antti Solja, sägs då ha tagit ett av de största personliga lånen i Finlands bankhistoria för att hålla firman kvar i familjen. Lånet var på hisnande 50 miljoner mark, i dagens penningvärde över 20 miljoner euro.
Sedan 1980-talet har Kiilto satsat på hygien och rengöring. I Tammerfors köpte man upp varumärket Sarena av plastföretaget Sarvis. Företagsgruppen växte till Sverige och har i dag verksamhet och dotterbolag i 11 länder runt Östersjön.
För tio år sedan köpte Kiilto upp Farmos i Åbo, känt framför allt för tvål, schampo och tvättmedel.
– En klar konkurrent, de hade tre till fyra gånger större produktion på området än vi. Nu med facit i hand har det visat sig att det var ett av våra bästa företagsköp, säger Eeva Solja.
Släkten divesterar och investerar. 2017 sålde Soljas sitt företag som gjorde metallförpackningar och tuber till en svensk industrigrupp. 2018 köpte man Sveriges ledande företag i golvavjämning TM Progress i Örnsköldsvik, och 2019 det allnordiska CCS Healthcare.
För Kiiltos hygienverksamhet var köpet stort och gjorde Kiilto till marknadsledare, säger Kiiltocleans vd Kari Laakso – som inte hör till familjekretsen.
– CCS Healthcare hade ägts en tid av ett kapitalinvesteringsbolag och de har som mål att inom en viss tid sälja bolaget vidare. Nu var tiden rätt, säger han.
Han och Eeva Solja ser att tillväxten finns i att växa själv, att nå nya geografiska områden – och att köpa andra företag.
– Men vi vill växa hållbart och har en företagsstrategi som sträcker sig till 2080. Vi är inga sprintrar, vi löper maraton, säger Eeva Solja.
Med alla kapitalinvesteringsbolag som far omkring, får ni ofta anbud på att sälja alltsammans? – Vi får ofta anbud! Vi är ju ett framgångsrikt företag som har gjort stabilt ifrån oss genom tiderna. Men vi är inte villiga att sälja.