Helsingfors skiljer sig från Stockholm

Kära läsare,

Vi har kommit fram till Helsingfors. Vi tog färjan från Stockholm till Åbo och kunde dra en lättnadens suck när vi konstaterade att Viking Line tog pandemin på fullaste allvar. Munskydd, distans och handtvätt överallt. Vi satt mest i hytten, men vågade oss ut en snabb sväng till restaurangen där det var minst fyra bord mellan sällskapen.

Personalen på färjorna är alltid så trevlig och jag pratade en stund med en person ur besättningen. Det var hjärtskärande att höra hur tufft året varit för färjetrafiken. Under en pandemi är det ju självklart att man inte nöjesreser, men att se en person stå med tårar i ögonen och berätta hur svårt det varit med så få passagerare var hemskt. Jag har en vän som förlorade jobbet tidigare i år (2020) och jag antar att hon inte är ensam.

Följande morgon steg vi upp i ottan och tog tåget till Helsingfors. Jag hade bokat en egen kupé för oss och där sov barnen medan vi vuxna brände av fyra avsnitt av den alldeles utmärkta tv-serien Ted Lasso. Den ger mig hopp om att det går att vara rolig och snäll. Kanske de elaka skämtens tidevarv är över nu?

I Helsingfors möttes vi av en tom stad. Av människor vi mötte hade minst hälften munskydd. Det var en intressant kontrast till Stockholm. Vi checkade in på hotellet och ska nu isolera oss tills vi fått vårt andra negativa test.

När jag besöker Helsingfors brukar det kännas som om jag fortfarande bor här och LA bara var en dröm. Men på sistone har det dykt upp så många nya restauranger och hus att Helsingfors börjar glida mig ur händerna. Det kommer alltid att vara min födelsestad, men det är inte min stad längre. Om ni fattar? Jag är mer turist än lokalbo. Eller kanske mer besökare. Och det är helt okej.

Hälsningar från stan