Norge växer som vårt grannland
Att Norden är viktigt för finlandssvenskarna överraskade inte kulturgeografen och migrationsforskaren Kaisa Kepsu. Att Norge låg så högt på listan blev däremot ett litet utropstecken i kanten.
– Norge var lite överraskande, även om det här ju var gjort på ett ganska litet material, säger Kaisa Kepsu, samhällsanalytiker vid tankesmedjan Magma, om HBL:s rundfråga.
För henne som kulturgeograf och migrationsforskare var det inte överraskande i sig att våra goda utländska nätverk ofta är förankrade i Norden, och framför allt i Sverige. Det nordiska är viktigt och bekant för de svenskspråkiga, säger hon.
Men var sjunde viktiga utlandskontakt hos dem HBL har frågat bor i Norge. Orienteraren, de två lärarna och film- och teaterregissören i HBL:s rundfråga hörde till dem som hade norska kontakter högt på sin lista. Danmark kommer ett stycke efter, men också i Island har några sina viktigaste bästisar i yrkeslivet.
– Man talar ibland om ett transnationellt fält som bildas mellan Finland och Sverige tack vara den rörlighet vi har mellan länderna. De här nätverken är ju också en form av socialt kapital som kan utlösa flytt över gränser. Känner man någon i ett annat land så hör man om hur det är där borta, och har lättare att komma in i samhället när man flyttar.
Finlandssvenskarna är enligt undersökningar mer internationella än majoritetsbefolkningen. Kaisa Kepsus siffror visar också att benägenheten bland finlandssvenskarna att flytta utomlands är fyra gånger högre än bland de finskspråkiga i Finland.
Österut är det helt annorlunda. I de baltiska länderna hade HBL:s enkätpersoner flera viktiga kontakter, men i hela materialet angavs, av totalt 74, bara en viktig personlig kontakt i Ryssland.
– Som geograf så ser jag ju att den fysiska kontakten mellan två olika platser skulle tala för att det var mera. Men vi vet ju att det i Finland finns ett ganska stort mentalt avstånd till Ryssland. Vi har en fin metropol alldeles nära, i Sankt Petersburg, men inte reser vi ju dit.
Också EU-länderna får ett spritt intresse i materialet, med Tyskland, Nederländerna och Spanien som får några träffar. Om samhörigheten mellan EU-länderna har det gjorts stora opinionsmätningar, säger Kaisa Kepsu.
– EU vill ju gärna själv skapa en tillhörighet till Europa. Men det har inte riktigt lyckats. EU upplevs fortfarande ganska avlägset. Ett framgångsrikt undantag är förstås studentutbytet Erasmus, som har gjort Europa bekant och skapat livslånga personliga band.
Också avsaknaden av personkontakter till länder i Asien ser Kaisa Kepsu som intressant.
– Hade HBL frågat flera affärsmän så hade ni kanske fått några. Men att inte heller Japan som anses vara ett sådant broderfolk till Finland fanns med var lite överraskande. Men det är kanske så att det är svårt att skapa personkontakter i länder som ändå är kulturellt olika.
Den pågående covid-19-pandemin kommer också att förändra nätverken, tror Kaisa Kepsu – lite som frilansjournalisten i HBL:s enkät som snabbt byggde upp videokontakter i det nu krisande Belarus.
Pandemin kommer att innebära att nätverkssamhället över webben växer. Med trenden att kunna distansarbeta mera, kan flera komma att skaffa sig jobb utomlands – utan att behöva flytta dit.
– Om inte partnern vill flytta, eller barnen behöver sin skola, så kan man kanske jobba utomlands genom att pendla och i övrigt arbeta hemma, säger Kaisa Kepsu.
Man talar ibland om ett transnationellt fält som bildas mellan Finland och Sverige tack vara den rörlighet vi har mellan länderna. De här nätverken är ju också en form av socialt kapital som kan utlösa flytt över gränser.
Kaisa Kepsu
kulturgeograf
Vi frågade femton finlandssvenskar i olika branscher i vilka länder deras fem främsta internationella kontakter bor. Det visade sig att nära kontakter till Sverige och Norge var vanliga, och ingen hade personer från Afrika bland sina viktigaste kontakter. Vem har en kompis i Pakistan? Och vem i Colombia? Och vem hade nytta av att beundra ett långt hårsvall i en mässkö?