■ Effekt av pandemin: Färre fångar, längre väntan på rättegång
Tusentals rättegångar har skjutits upp på grund av pandemin. Uppskattningen är att det kan ta över två år innan antalet ärenden och behandlingstiderna är tillbaka på normalnivå. Enligt Domstolsverkets överdirektör Riku Jaakkola kan det finnas de som utnyttjar situationen. Till fängelserna tas nu färre in för att minska på smittrisken.
När pandemin slog till avbröts nästan all verksamhet, förutom den riktigt akuta, vid landets domstolar.
Som mest hade över 8 000 ärenden avbrutits vid tingsrätter, hovrätter, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar, visar Domstolsverkets statistik. Det här var i juni.
Under hösten har läget normaliserats och nu är antalet nere i drygt 3 100 avbrutna mål och ärenden – brottmål i tingsrätterna utgör den största andelen.
Enligt överdirektör Riku Jaakkola berättar siffran ändå inte hela sanningen, och den ger en bättre bild av läget än vad det de facto är.
De ärenden som har kommit till domstolarna senare väntar på sin tur. De är inte avbrutna och syns därför inte i statistiken, men får en tidpunkt för rättegång som är betydligt längre fram.
– De avbrutna rättegångarna har minskat betydligt, men behandlingstiderna för de mål som är anhängiga vid domstolar har blivit längre. Ärendena behandlas i den ordning de kommer in och vi försöker nu behandla de som är äldst och har avbrutits.
Långa processer problem
Domstolsverket räknar med att det kommer att ta minst två år innan anhopningen är åtgärdad och behandlingstiderna tillbaka i läget före corona. Och inte heller det är en idealnivå. De långa rättsprocesserna har sedan länge setts som ett problem och är också något som regeringen har satt som mål att åtgärda, vilket bland annat är inskrivet i regeringsprogrammet.
– Antalet ärenden är sedan tidigare stort och behandlingstiderna långa. Coronapandemin försämrar läget ytterligare, säger Riku Jaakkola.
Två år till normalisering förutsätter enligt Jaakkola också att domstolarna beviljas de tilläggsanslag som verket anser behövs – hittills har man fått ungefär hälften.
Hur långa behandlingstiderna nu är varierar i hög grad. Brottmålen är flest, och där är rusningen också störst. Helsingfors tingsrätt är den största domstolen med flest fall och södra Finland har hittills drabbats hårdast av pandemin. På andra håll i landet kan förändringen vara mindre.
Vid symtom ska man inte dyka upp i rätten, och därför behöver rättegångsdagar ställas in ibland på kort varsel. Han är nöjd med att det i alla fall ännu inte har skett någon omfattande smittspridning vid domstolar. Några enskilda coronafall har förekommit.
Sker det att coronasituationen utnyttjas på felaktiga grunder?
– Säkert är det så. I synnerhet i brottmål är de åtalade inte alltid de mest ivriga på att delta och i tvistemål kan det vara så att den ena parten inte är så tänd på det. Det kan förekomma undvikande av rättegång, vi är medvetna om att det är mycket möjligt att sådant har skett.
Ett alternativ är också att delta på distans. Domstolarna har enligt Jaakkola gjort ett rejält digitalt språng menar han, men alltid är fjärranslutningar inte möjliga.
Inga fall föråldras
Riku Jaakkola säger att de ärenden som enligt lagen har tidfrister behandlas enligt dem, och brådskande fall som exempelvis de där barn förekommer sköts. Rätten ser också till att inga fall preskriberas på grund av fördröjningar.
– Men självfallet kan man säga att nivån på rättssäkerheten tillfälligt är försvagad i och med att man inte kan sitta av mål som normalt och enligt vad som ses som en rimlig behandlingstid.
200 färre per dag
Även för fängelserna innebär pandemin en hel del omställningar. Nyligen kom beskedet att intagningen till fängelser begränsas fram till mars. Också på våren fattade Justitieministeriet ett likadant beslut för en period.
Främst handlar det om personer vars bötesstraff har omvandlats till fängelse, enligt beredskapschef Anssi Vuosalmi vid Brottspåföljdsmyndigheten. Dessutom gäller beslutet dem som har dömts till ovillkorligt fängelse på högst sex månader.
Vuosalmi ser beslutet som positivt. Genom att skjuta upp intagningen av de personer som har ett kortare straff att sitta av, minskas
nya sociala kontakter och det finns också lite mer plats. Allt detta är centralt för smittspridningen.
Justitieministeriet räknar med att det handlar om en minskning av antalet fångar med 200–240 per dag. Totalt finns normalt ungefär 2 600 fångar i de finländska fängelserna.
– Effekten är betydande, säger Vuosalmi.
Fängelsemiljön är krävande ur smittsynvinkel. En uppskattning är enligt honom att så många som hälften av de intagna hör till någon riskgrupp. Det kan exempelvis handla om personer i substitutionsvård och hivpositiva.
I Estland har smittspridning skett i fängelser. Vuosalmi berättar om hundratals intagna och personal som har smittats där.
Inställda permissioner och besök
Avtjänandet av fängelsestraff får, som det är nu, inte skjutas upp mer än åtta månader. Justitieministeriet arbetar för tillfället med en förändring på den punkten.
En viss anhopning kommer det att bli senare i vår, medger Anssi Vuosalmi. Är coronaläget fortfarande svårt då, blir det en utmaning.
Hur påverkas de som måste vänta på att avtjäna sitt straff? – Ovissheten är förstås besvärlig då man inte vet när straffet börjar, säger han.
Vuosalmi arbetade ännu under våren på Helsingfors stad, och säger sig vara medveten om att trycket på socialmyndigheterna så här kan öka. För somliga kan fängelset innebära att basbehoven är tillgodosedda, som tak över huvudet och mat.
– I det stora hela gäller det här ändå bara en liten del av fångarna, så någon större samhällelig effekt handlar det inte om, men visst kan den vara betydande på individnivå.
Han betonar ändå att ett fängelse i första hand inte är en socialtjänst och att det finns bättre möjligheter ge det stöd som behövs i det civila. Ökad otrygghet på stan tror han inte på.
Fängelserna har också vidtagit andra åtgärder för att förhindra smittspridning, bland annat har permissioner och besök begränsats.
Vuosalmi säger att han förstår att besked om till exempel inställda familjebesök är tunga, och berättar att han har fått samtal av anhöriga om det.
Enligt honom vägs risker mot fördelar i de olika fallen. Kategoriska beslut fattas inte, utan epidemiologiska bedömningar görs.