2021 – ett år av månodysséer
På sikt må drömmålet vara Mars, men under 2021 är vår egen måne mer i fokus i rymdkapplöpningen mellan världens länder. Ryssland återupplivar Luna-expeditionerna efter 45 år, USA har en hel drös månlandare på gång, Kina satsar på en månbas – och jokern i leken heter Indien.
På 1960- och 1970-talen var USA och Sovjetunionen ganska ensamma om att konkurrera i rymden. Kanske begripligt, eftersom det då handlade mer om supermaktsprestige än i dag, då rymden har många fler rent kommersiella möjligheter som lockar.
USA har till och med skapat en egen inhemsk rymdkapplöpning, där företag som Space X och Blue Origin både försöker tjäna pengar på exempelvis rymdturism och kämpar om statliga kontrakt.
Sommaren 2021 försöker uppstickaren Astrobotic stjäla rampljuset. Företaget skickar landaren Peregrine, där en rad olika aktörer har kunnat betala motsvarande tio miljoner kronor kilot och uppåt för att frakta projekt till månens yta.
Biltävling
Till exempel finns ett helt bibliotek i lasten, i laseretsad mikroskrift som ska hålla i miljarder år, har sajten Space.com rapporterat. Och så brittiska Spacebits "rymdspindel" en liten robot som går på ben i stället för hjul, och därför ska kunna utforska månytan på nya sätt.
Några månader senare är det dags för konkurrenten Intuitive Machines med sin landare Nova-C. Även där har flera olika aktörer köpt in sig, däribland USA:s rymdstyrelse Nasa vars utrustning ombord ska förbereda för den senare jättesatsningen Artemis, skriver sajten Techcrunch.
Nova-C har också ett riktigt folkligt element, i och med tävlingen Moon Mark. Där bjuds studenter från hela världen in att designa månbilar, som måste vara lätta, effektiva och klara de extrema temperaturskillnaderna mellan månens dag och natt. Kvalheat hålls på jorden, och sedan skickas de två bästa förslagen till månen för att tävla där.
Svenskt instrument
Ryssland satsar i stället på att "gammal är äldst", och siktar på att i oktober skicka en Luna-landare till vår grannhimlakropp. Det blir första gången sedan 1976, då Luna 24 förde hem stoft från månen.
Den här uppföljaren heter följdaktligen Luna 25, men har försenats av talrika problem. Det svenska analysinstrumentet Xsan (Extra small analyzer for neutrals) skulle egentligen ha följt med Luna 25, men när uppskjutningen drog ut på tiden skickades Xsan i stället i väg med kinesiska Chang'e 4 för två år sedan.
Kina har sedan dess även skickat Chang'e 5 till månen. Landet är mer hemlighetsfullt kring sina satsningar, men i och med nästa sond – Chang'e 6 – hoppas man börja bygga upp en månbas.
– Nästa steg i vår utforskning av månen blir utmanande och krävande, eftersom vi siktar på att inrätta en forskningsstation på månens sydpol, sade Wu Weiren, som ingår i månprogrammets ledning, i september.
– I en nära framtid skickar vi också våra rymdfarare till månen, sade han enligt engelskspråkiga China Daily.
Indien vill bli fyra
Bakom bjässarna finns också andra länder som vill markera närvaro på månen. Inte minst Indien är revanschsuget efter misslyckandet med Chandrayaan-2 för drygt ett år sedan. Ett mjukvarufel gjorde att sondens landare Vikram inte fick ner hastigheten tillräckligt vid landningen, utan kraschlandade på månytan.
Därmed finns fortfarande bara tre länder som lyckats landa på månen. Men Indien är inställt på att bli det fjärde, och ska göra ett nytt försök med projektet Chandrayaan-3, som kanske kommer i väg i slutet av 2021.