Arbete och lön för alla som arbetar En person häktad för den dödliga branden i Eckerö
Bland dem som har en intellektuell funktionsnedsättning kunde betydligt fler arbeta än i dag. De som gör en arbetsinsats ska få lön, vilket alla som arbetar inte får just nu. En person har häktats för det misstänkta mordet i Eckerö på Åland på annandag j
En högre sysselsättningsgrad är ett brett omfattat mål i vårt land. Ett sätt att nå målet är att människor som av en eller annan orsak inte kan jobba fullt ut – vare sig det handlar om arbetstiden eller den insats man kan göra – ändå ska kunna arbeta, och tillhöra de sysselsatta.
Samma snedvridning som gäller för småbarnsföräldrar i Finland – det vill säga att man antingen jobbar heltid eller inte alls – gäller också för en del andra grupper i samhället.
Det är fullt möjligt att jobba deltid, till exempel vara deltidssjukskriven och arbeta resten av tiden, men attityderna och klimatet på arbetsmarknaden är sådant att det i praktiken tycks vara svårt att utnyttja möjligheterna till deltidsjobb.
För dem som har en intellektuell funktionsnedsättning, men som ändå kan göra en arbetsinsats, finns en särskild problematik som är diskriminerande (HBL 4.12).
I Finland finns ungefär 25 000 personer med intellektuell funktionsnedsättning. Av dem skulle ungefär 3 000 kunna ha ett lönearbete, men de som arbetar och får lön för sitt jobb är bara kring 600.
Här handlar det naturligtvis om en fråga med fler dimensioner än sysselsättningsgraden i Finland. Den är viktig, men arbetets och lönens betydelse för en person med funktionsnedsättning är enorm.
Många funktionsnedsatta, särskilt de vars nedsättning inte är så påfallande, kan under hela sitt liv tvingas uppleva att de inte duger eller passar in. De ser ut ungefär som alla andra, många har börjat sin skolgång i en vanlig klass, men de är ändå annorlunda. Då är risken stor för att man blir utanför, i värsta fall också mobbad.
Det viktiga sociala sammanhanget kan för den här gruppen vara svårt att hitta. Ändå är det precis lika centralt för människor med intellektuell funktionsnedsättning som för alla andra. Vi behöver vänner och kontakter, vi behöver känna att vi hör till och att vi kan göra en insats.
De flesta med intellektuell funktionsnedsättning är sysselsatta med dag- eller arbetsverksamhet. De är inte anställda utan får pension och utför enkla och ofta monotona uppgifter.
En del deltar i så kallas utlokaliserad arbetsverksamhet, på en vanlig arbetsplats, men inte som anställd.
Det finns också lönesubvention för arbetsgivare som anställer en intellektuellt funktionsnedsatt, som då får lön enligt kollektivavtal. När en person är anställd och får lön innebär det också förmåner som semester. De funktionsnedsatta får pension, och om lönen överstiger gränsen på drygt 830 euro per månad kan pensionen lämnas vilande.
Det går att få konkret och praktiskt stöd i form av arbetsträning både för arbetsgivaren och för den anställda för att allt ska löpa. Processen att lära sig de nya arbetsuppgifterna är lite annorlunda och kanske längre än för andra.
Helsingfors stad har sedan 1995 erbjudit stöd i form av arbetsträning för dem som behöver och vill ha det. I fjol jobbade arbetstränarna med 273 klienter och 195 av dem hade anställning under året. Det kan handla om arbete i restauranger och storkök, butiker, lager och städning eller fastighetsservice.
Staden siktar uttryckligen på anställningsförhållanden eftersom utlokaliserad arbetsverksamhet kan missbrukas då personerna gör produktivt arbete, men utan att få lön.
Regelrätt arbete för intellektuellt funktionsnedsatta, men kanske med en lite kortare arbetsvecka, är ett mål inte bara för Helsingfors stad, utan också för FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning. I början av december uppmärksammade FDUV problematiken med en temavecka och ett treårigt projekt pågår.
Där arbetsverksamheten tidigare sågs som en bra form av sysselsättning och samhällelig delaktighet för funktionsnedsatta fungerar det inte längre så. Samhället och synen på delaktighet har förändrats och nu är det delaktighet på lika villkor som gäller.
Det är viktigt att sprida information också till arbetsgivarna om det stöd de kan få om de anställer en person med intellektuell funktionsnedsättning. Det handlar om lika rättigheter, men också om mångfald på arbetsplatserna.
Ålands polismyndighet har klarlagt händelseförloppet kring det misstänkta mordet i Eckerö den 26 december. En person har blivit häktad, bekräftar kommissarie Tommy Thörnroos på söndagseftermiddagen.
Personen är skäligen misstänkt för mord och grov skadegörelse.
– Brott mot liv hör till ovanligheterna att utreda, speciellt på Åland. Senast vi utredde ett dråp på Åland var i början av 2000-talet, och jag kan inte minnas när vi senast utrett ett mord, det är mycket länge sedan, säger Thörnroos.
Nödcentralen tog emot ett larm om att ett hus brinner på Lisebergsvägen i Eckerö strax efter klockan 23 på annandag jul. Resurser från flera olika brandkårer larmades till platsen liksom sjukvård och polis.
En person fick omfattande skador i samband med branden och fördes med ambulanshelikopter till Ålands centralsjukhus. Personen avled på sjukhuset.
Enligt Thörnroos hade polisen rätt snabbt skäl att misstänka att branden var anlagd.
– På basis av de uppgifter vi fick var det inte svårt att avgöra att det handlar om ett mord och inte ett dråp. Bakom ett mord ligger alltid någon form av planering.
Kände den häktade och offret varandra? – Vi har inte gått ut med några detaljer kring vare sig den häktade eller offret i det här skedet.
Den häktade är även misstänkt för grov skadegörelse i och med att huset totalförstördes av branden.
Utredningen fortsätter nu med att polisen analyserar provsvar, fortsätter förhöra och följa upp olika omständigheter som framkommit. Polisen har hittills säkrat information, letat efter spår och undersökt själva händelseplatsen. Flera tips har följts upp.