Ett vaccin för mitt minne
Fjolåret var för jävligt, låt det vara sagt. Och det skriver jag medveten om att jag, familjen och vänner trots allt klarat oss bra. Tankarna går till de hundratals miljoner som drabbats hårt – fysiskt, psykiskt, ekonomiskt. När vi nu har börjat ett nytt år, några ord om en observation från fjolåret och ett viktigt tema för 2021.
Under fjolåret tappade jag minnet och mitt tidsbegrepp. Det var märkligt och lite oroande, tills jag under hösten kunde sätta fingret på orsaken. Sen mars har jag jobbat hemifrån, vid matbordet i vardagsrummet. Framför mig hänger en affisch från Amos Rex och en karta över Helsingfors, bakom mig farmors övningsskisser från Ateneum från tidigt 30-tal (jag är mycket medveten om dem, de nakna kropparna är inte alltid kulturellt lämpliga som bakgrund i videokonferenser). Det här är min fysiska omgivning, dag ut och dag in och alla mina virtuella möten ser likadana ut på min skärm. Och det här har uppenbarligen spelat mitt minne ett spratt.
Minnets byggstenar är allt som sinnena plockar upp, oftast omedvetet, framför allt det visuella. Nu är allt snarlikt och flyter ihop. Lösningen har bland annat varit mer och mer omfattande anteckningar, men jag känner mig fortfarande ibland som Bill Murray i Murmeldjursdagen (fast utan galenskaperna). När vaccinet i framtiden öppnar kontorets dörrar på vidare gavel ser jag fram emot mer stimulans – och ett bättre minne.
Temat att följa i år är förstås just vaccinet. Om du inte jobbar inom vården eller hör till en riskgrupp får du sannolikt ditt vaccin före sommaren. Om vaccinet fördelades enligt samma princip världen över skulle du antagligen få ditt vaccin först om ett år eller två (och det om diverse vaccinkandidater inte är sotare och immuniteten är lång). Glöm inte det. Det här är viktigt eftersom den enda lösningen på en pandemi är global – du är säker först när alla är säkra.
Multilateralismen, som länge legat på intensiven, repade sig något i fjol och en majoritet av världens länder, bland dem Finland, har nu slutit upp bakom Covax, en mekanism för gemensam vaccinupphandling och rättvis fördelning. Fjolårets första finansieringsrunda gick slutligen bra, men i år behöver Covax fem miljarder euro till. Samtidigt roffar världens rika länder åt sig mängder vaccin som vida överskrider de egna behoven. För många av världens fattigaste länder och världens mest utsatta grupper är Covax det enda hoppet. Om vi fortsätter att armbåga oss fram i den globala kön skapar vi hyfsat friska bubblor, men fortsatt stängda gränser, illa hostande ekonomier och mer isolation. För att inte tala om fortsatt lidande där viruset inte stoppas.
Men jag är hoppfull. Ljuset i tunnelns ände är nog inte ett mötande tåg, för att vända på Thomas L. Friedmans citat om årtionde av besvikelser i fredsprocessen i Mellanöstern. Det citatet kom jag ihåg – långtidsminnet är det nog inget fel på. Låt oss göra 2021 bättre och se till att vi kommer ut ur den här situationen, tillsammans, globalt.
"Om vaccinet fördelades enligt världen över skulle du antagligen få ditt vaccin först om ett år eller två. Glöm inte det."