När mobben tar över
De färska filmerna från Capitolium i Washington frammanar minnesbilder från historien, den franska eller ryska revolutionen, när mobben stormar maktens boningar och vanhelgar dess symboler. Den stora skillnaden är att intrånget nu ägde rum i världens äldsta demokrati och det skedde på uppmaning av en president som i det längsta vägrat att ge ifrån sig makten.
Det leder till frågor av existentiell karaktär: Hur stark är demokratin, inte bara i USA, utan även i de länder som kallar sig demokratier? För USA:s del vet vi att den häpnadsväckande incidenten är resultatet av en lång process där en vald president systematiskt har sått tvivel om det demokratiska systemets legitimitet. Att han trots det har närmare hälften av väljarnas förtroende är skrämmande med tanke på demokratins hållfasthet och varaktighet.
Men, det finns också en ljusare sida, en mera positiv tolkning av det senaste skedet i den politiska polariseringen i landet. Politisk historia lär oss att det ibland behövs dramatiska händelser som tvingar beslutsfattare att stanna upp och fråga sig vart detta leder. Kriser har förmågan att blixtbelysa alternativen, att eliminera retoriken och att skärpa fokus.
Insikten om att den destruktiva spiralen kan bli ödesdiger för demokratin tycks ha drabbat åtminstone en del av de valda republikanerna. Om denna insikt håller i sig kan den leda till att Trumps inflytande på ”sitt” parti minskar. Mycket beror på hur väljarna i republikanernas hemdistrikt reagerar på tumultet i Capitolium. Men partiet förblir starkt delat: En antiTrump-falang med Mitt Romney och en hårdnackad pro-Trump med Ted Cruz i spetsen.
De som spekulerar i en splittring av det republikanska partiet längs de linjer som nu uppstod vid kongressens omröstningar blir sannolikt besvikna. Alltför många har investerat sin politiska framtid i partiet för att nu våga bryta med apparaten. Men om Trump målmedvetet förföljer dem som ”svikit” honom kan han driva en del ur partiet.
Två veckor återstår med en instabil president som har kärnvapenkoderna inom räckhåll. Ögonen är nu, ironiskt nog, riktade på vicepresident Mike Pence, men också på Pentagon: Kan de förhindra exekutiva tilltag av en person som uppenbart är beredd att lämna kaos efter sig? Han har svurit att inte ge sig, även om han tvingats till temporär reträtt när hans anhängare och medarbetare började överge honom. Det behövs tydligen en psykiater för att förutspå hans beteende den närmaste tiden.
Kommer läget att stabilisera sig? Valresultatet i Georgia är en välkommen och viktig signal för yttervärlden som ger Joe Biden ett förstärkt mandat att genomföra stora delar av sitt valprogram. En förutsägbar politik kan kompensera för den enorma prestigeförlust USA nu lidit. Om kongressen dessutom kan frångå att rösta med hårtunna majoriteter om stora reformer, skulle det stabilisera läget.
De fyra närmaste åren ger svaret på den existentiella frågan: Kan den amerikanska demokratin tillfriskna efter dessa år av angrepp inifrån? Svaret är viktigt för demokrater i hela världen.
"Kan den amerikanska demokratin tillfriskna efter dessa år av angrepp inifrån?"