Bankernas utdelningar behövs

I början av coronakrisen beslöt bankmyndigheter runtom i världen att rekommendera banker att inte dela ut vinster. Det var ett klokt beslut när pandemins ekonomiska konsekvenser var omöjliga att förutspå. Som tur är har de värsta scenarierna inte realiserats. Pandemin är brutal för ekonomin, men bankerna har stått pall. Därför skulle det vara viktigt att välskötta banker fick återuppta sina dividendutbetalningar, utan att behöva gå emot bankövervakningens rekommendationer.

Europeiska bankövervakningen fortsätter med strängare rekommendationer samtidigt som Sverige, Storbritannien och USA luckrar upp sina. I praktiken dras alla banker i euroområdet över en och samma kam. Finländska banker får samma rekommendationer som italienska. Små regionala banker behandlas lika som systemviktiga multinationella storbanker med investeringsbanksverksamhet.

Att en bil inte går igenom besiktningen betyder inte att hela bilmärket får körförbud. Europeiska bankövervakningen behöver därför förklara varför samtliga banker i euroområdet rekommenderas samma restriktioner bara för att vissa inte klarar besiktningen.

Ålandsbanken beslöt förra veckan att trotsa rekommendationerna och betala vinstutdelning. Banken är mycket välskött och har aldrig någonsin fått eller behövt samhällets hjälp i dess hundraåriga historia. Banken konstaterar att vinsten behövs mer i det pandemidrabbade samhället än i bankvalven. Det är rätt.

Även om Ålandsbanken har många ägare också utanför Åland hjälper bankens utdelning inte bara privata ägare utan också allmännyttig verksamhet samt samhället i stort då det betyder att mer skatt kommer betalas. Det här tycker jag inte bara för att jag är Ålands riksdagsledamot, utan för att våra välskötta finländska bankers vinster behövs i samhället.

För Nordea, som flyttat huvudkontoret till Helsingfors, är läget snopet. Skulle man bara haft kvar det i Stockholm hade man kunnat dela ut mer utdelning och ändå följt (de svenska) rekommendationerna. Det visar att regelverket haltar.

Ett annat bra exempel är Aktia, också en mycket välskött bank. Banken ägs till stor del av allmännyttiga fonder och stiftelser. Det går knappt att gå på teater i Helsingfors utan att föreställningen fått ett bidrag av en fond eller stiftelse vars medel delvis har kommit från Aktias vinst. Vinstmedel används till alltifrån Hem och skola-verksamhet till idrottsföreningars juniorträningar. I Helsingfors står och faller verksamheten inte med bankdividender, men på vissa andra håll i Svenskfinland drabbas föreningsoch kulturfältet hårt om banker inte kan dela ut.

Det är så klart viktigt att aldrig äventyra banksystemets stabilitet. Men de finländska bankerna har hittills klarat pandemin bra. Om myndigheterna gör en annan bedömning skulle det vara viktigt att allmänheten fick veta underlaget för motiveringarna. För annars verkar det mest som om man vill stöpa hela eurozonens banker i en och samma form. Det skulle inte vara bra då det är kontraproduktivt mot allmännyttans behov samt minskar intresset för det långsiktiga ägandet i banker som är viktigt för stabiliteten.

Därför behövs nu ett bredare synfält från bankövervakningens skyskrapa i Frankfurt. Om man inte klarar av att förklara varför rekommendationerna är utformade som de är kan man inte förvänta sig att bankerna ska följa dem.

”De finländska bankerna har hittills klarat pandemin bra. Om myndigheterna gör en annan bedömning skulle det vara viktigt att allmänheten fick veta underlaget för motiveringarna.”