Citizen Trump vill bli älskad men har ingen kärlek att ge
Likheterna mellan huvudpersonen i klassikern Citizen Kane och Donald Trump är slående, skriver Bo-Christer Björk.
Två amerikanska klassikerfilmer från 1940-talet visades på tv under julhelgen. Av dessa har Frank Capras Livet är underbart blivit en årligen återkommande jultradition. Filmens budskap om gemenskap och att ställa upp för andra summeras fint i det budskap ängeln Clarence i slutet lämnar åt den av sina upplevda motgångar frustrerade George Bailey. ”Kom ihåg att ingen människa som har vänner är ett misslyckande”.
Orson Welles Citizen Kane, av kritiker i decennier lovprisad som alla tiders bästa film, passade däremot tematiskt synnerligen illa för visning på julaftonen – ifall man inte uppfattar den som en julklapp åt alla filmvänner! Filmen berättar ju om en självisk miljonär som är oförmögen till empati och kärlek till andra, och till sist dör övergiven i sitt fabulösa palats. Samtidigt gav visningen just i dessa dagar en överraskande möjlighet att se många paralleller mellan huvudpersonen Charles Foster Kane, och den person som dominerat medieutbudet världen runt i snart fem år, Donald Trump.
Bådas framgång i affärsvärlden baserar sig på ärvda miljoner, och för båda är framgång i specifikt mediebranschen en passion. De skyr varken lögner eller halvsanningar för att manipulera allmänheten om det gynnar deras agenda.
Båda växer upp i skuggan av en dominerande förälder, i Kanes fall modern, i Trumps fall fadern, och båda tycks lida av en gränslös känsla av otillräcklighet, av att alltid ha något mer att bevisa. Kane har bland annat ett behov av att med stöd av sina tidningar bevisa att hans andra hustru är en operastjärna, till den milda grad att hon till sist försöker begå självmord. För Trump räckte det inte med att besegra Hillary Clinton i presidentvalet 2016, han har envist försökt påstå att han även fick fler röster i hela landet och att fler personer var på plats vid hans installationsceremoni än vid Barack Obamas.
Donald Trump kan helt enkelt
Bådas framgång i affärsvärlden baserar sig på ärvda miljoner, och för båda är framgång i specifikt mediebranschen en passion. De skyr varken lögner eller halvsanningar för att manipulera allmänheten om det gynnar deras agenda.
aldrig erkänna att han är en förlorare, om det sen gäller konkurser eller presidentval. Och när Kane förlorar guvernörsvalet efter att strax innan ha ertappats med en älskarinna är löpsedlarna i hans tidningar dagen efter ”Bedrägeri vid rösträkningen” (”Fraud at polls”).
Överraskande nog har Trump i en intervju år 2012 nämnt Citizen Kane som en av sina fem favoritfilmer, till vilka också hör Gudfadern, Borta med vinden och Den gode, den onde och den fule. Kanske han bara sett vissa ytliga likheter mellan sig och Kane. Möjligen har han fascinerats av mysteriet rörande Kanes sista ord på dödsbädden – ”Rosebud” – som utgör den röda tråden i filmens intrig, utan att riktigt förstå filmens djupare budskap. Rosebud, namnet på hans kälke, är i filmen vad Alfred
Hitchcock brukade kalla ”en McGuffin”, ett objekt som i sig är ointressant för intrigen, men som utgör en nyckel till att förklara Kanes psyke och längtan efter en förlorad barndom.
I berättelsen om Kane konstaterar hans tidigare bästa vän Jedediah Leland: ”Han gifte sig för att få kärlek. Kärlek. Det var motivet till allt han gjorde. Därför gav han sig in politiken. Tydligen räckte inte vi, han ville att också alla väljarna skulle älska honom. Jag gissar att allt han egentligen ville ha av livet var kärlek. Det var Charlies berättelse, hur han förlorade det. Ni förstår, han hade ingen kärlek att ge åt andra.”
Donald Trump sade för sin del vid ett av sina valmöten i Pennsylvania i oktober: ”Kvinnor från förstäderna borde mer än några andra som är här i kväll tycka om mig … Kan ni vara så snälla och tycka om mig?”
Kane dog övergiven och utan vänner i sitt palats Xanadu i Florida, omgiven av enbart avlönat tjänstefolk. Trump är fortfarande en maktfaktor i amerikansk politik, fastän han antagligen drar sig tillbaka till sin golfklubb Mar-a-Lago. Där håller han, lite likt Don Corleone i Gudfadern, hov för inställsamma republikanska politiker och konspirationsmakare, omgiven av livvakter. Men lojaliteten räcker nog bara så länge han med sina tweetar kan fälla eller lyfta enstaka kandidater i kommande val.