Helheten måste bli bättre
Juventus har prenumererat på den italienska ligatiteln sedan 2012. Och det var tänkt att Andrea Pirlo skulle fortsätta den sviten då han tog över i somras. Segern mot Milan senast höll hoppet vid liv men Juventus uppförsbacke är brantare än någonsin tidigare under de senaste knappa tio åren.
Att Juventus ibland brukar hacka lite spel- och resultatmässigt under hösten är inget nytt. Storstjärnorna kan vara lite ringrostiga och vinnarinstinkten brukar börja infinna sig senast då de första höstregnen sveper in över det avlånga landet.
Inledningen mot Sampdoria var bra. 3-0 och den forne mittfältseleganten och modeikonen Pirlo fick den starten han var ute efter. Men i de fem följande omgångarna blev det bara sju poäng av femton möjliga och trots att spelet stundtals sett bättre ut har ojämnheten och en viss ovetskap ute på planen kostat de mesta mästarna många poäng.
0–3 hemma mot Fiorentina var ett riktigt lågvattenmärke och bidrog sannolikt till att årgångsbarolon Pirlo tänkt sig till julen inte smakade så bra som han tänkt sig.
Två övertygande segrar mot Udinese och serieledande Milan det nya året till ära satt perfekt men Pirlo och hans spelare vet att man inte har råd med särskilt många poängtapp under vårsäsongen.
Visserligen är serie A oerhört jämn. Milan leder och där ska tränaren Stefano Pioli ha en stor eloge för att få alla i en klubb som kämpat i svår motvind i många år att dra åt samma håll.
I den ekvationen spelar också Zlatan Ibrahimovic en stor roll. Den 39-årige svensken är en spelare som inte godkänner något slarv eller halvmesyrer. Allt ska göras hundraprocentigt hela tiden. Zlatan var magisk under hösten med tio mål på sex matcher. Otroligt facit med tanke på att han under hösten också led av en muskelskada och smittades av coronaviruset. Nu har han gått skadad i några veckor men Milan har gjort det bra ändå. Intressant att se hur långt det kan bära. Zlatan fanns med i truppen mot Torino på lördag kväll.
Juventus lycka är att alla huvudkonkurrenter, Milan undantaget, också tappat poäng de inte borde ha tappat. Roma har visserligen varit nästan överraskande bra. Tränaren Paulo Fonseca förfogar över ett oerhört bra mittfält. Försvaret är ett litet frågetecken och det kan komma att kosta laget lite för många poäng under våren.
Inter, lokalkonkurrenten Milan får ursäkta, får gälla som förstahandsfavorit till just nu. Bredden är oerhört bra inom laget och Romelu Lukaku och Lautaro Martinez är hypervassa på topp. Det som talar emot Internazionale är lagets och klubbens snudd på tragikomiska förmåga att sätta krokben för sig själv. Det och tränaren Antonio Contes sätt att lotsa sina trupper. Conte är passionerad och minutiös men kanske att det ibland blir för mycket av det goda.
Lazio gör en mellansäsong och Napoli är inte vad laget en gång var.
Årets stora utropstecken är Sassuolo. Laget var bra redan i fjol och Roberto de Zerbi har fortsatt på samma väg.
Manuel Locatelli har varit magnifik i sin centrala mittfältsroll, Jeremie Boga är ett ständigt hot framåt på sin vänsterkant och Domenico Berardi har flugit fram till höger.
Kännetecknande för de tre är att de samtliga lämnat större klubbar för att få speltid. Boga, en 24-årig ivorian, köptes upp av Chelsea 2014 men vägen till en plats i Alaget var barrikerad. Efter flera låneperioder köpte Sassuolo upp honom för tre miljoner euro. Ännu ett bevis på att storklubbarna med för mycket pengar på kontot inte är särskilt bra på business. Om Boga lämnar Sassuolo och Emilia-Romagna bakom sig någon dag kan Sassuolo räkna med minst det tiofaldiga.
Locatelli lämnade Milan 2019 där det blev 60-talet matcher. Under de Zerbis trollspö har 23-åringen slagit ut i full blom.
Berardi, 26, är Sassuolos man. Juventus köpte visserligen upp honom 2013 men lånade direkt ut honom till moderklubben. Det blev aldrig en match i Juventus och 2015 lade Sassuolo upp cirka tio miljoner euro och köpte tillbaka honom.
I höstas var Juventus ute efter Berardi men denne sade nej.
– Det beror på vad han vill ha. Vill han ha roligt och trivas som han gör hos oss tog han rätt beslut. Vill han göra karriär kanske han tog fel beslut. Jag är glad att han stannade hos oss, sade tränaren De Zerbi i höstas.
Juventus har under många års tid gjort sig känd som en fulländat drillad fotbollsmaskin där alla spelare ute på planen vet vad de ska göra.
Pirlo har försökt sprida den flowkänsla han var så oerhört duktig på att implementera i sitt spel. Pirlo såg ut att sväva ute på planen, så enkelt såg det ut. Hans passningar satt lika bra som kostymen han drog på sig efter match.
Men att sprida samma känsla har visat sig betydligt svårare som tränare. Juventus har sett taktiskt vilset ut, sårbart och den metodik som genomsyrat allt man gjort ute på planen har försvunnit.
Cristiano Ronaldo har visserligen gjort 14 mål och toppar skytteligan och den magnifike portugisen är inte att beskylla för något. Utan honom hade Juventus redan varit ute ur titelstriden.
Pirlo har experimenterat, provat sig fram och hittat rätt ibland. Men ibland har det gått käpprätt åt helsike. Att matcha spelare på "fel" position är alltid att ta en kalkylerad risk. Pirlos kalkyler har inte stämt så här långt.
Pirlo vill att hans lag pressar högt och kommer till avslut snabbt. Bollinnehav är inget självändamål.
Den höga pressen är bra då den fungerar, som mot Barcelona exempelvis, men om motståndarna spelar sig igenom den har Juventus ofta fått problem. Positionsspelet har inte suttit och då motståndarna vänder kvickt osar det snabbt bränt. Ett samlat Juveförsvar är alltjämt oerhört svårt att lirka upp men då det går undan springer man lätt bort sig.
Juventus tar sig an just Sassuolo på söndag kväll. Efter det väntar Inter borta, Bologna hemma, Sampdoria borta och Roma hemma. Knepiga matcher på gång alltså, ett läge som ett jagande Juve normalt skulle gilla. Men det är mycket som inte är som vanligt just nu i Juventus.
”Juventus uppförsbacke är brantare än någonsin tidigare under de senaste knappa tio åren.”