Betlehems stjärna

Som reseledare fick jag uppleva en hisnande färd genom årtusenden i det fantastiska Israel. Jag bodde vid Sarons slätt, där liljorna växer och Juda berg blånar i fjärran. Våren hade kommit då jag anlände till Israel i slutet februari, men fikonträdets knoppar hade inte börjat svälla, inte heller hade bladen ur de svartbruna vinstockarna ännu visat sig. Bara markens blommor hade vågat sig fram. Stora, blodröda anemoner täckte steniga sluttningar, över fälten växte låga ängsnejlikor och bellis, varje daggigt snår var fullt av krokus.

Violetta cyklamen blommade på klippavsatserna då vi for upp mot Betlehem, vackert omgivet av böljande kullar. Trånga oregelbundna gator ledde till födelsekyrkan, som likt en fästning låg över platsen där Jesus enligt traditionen föddes. Öppningen var bara en dryg meter hög. Vi krökte ryggen och kröp in genom dörren. En trappa ledde ner till grottan under mittskeppet där en silverstjärna markerade platsen för Jesu krubba. Rökelsedoft och brinnande ljus skapade en intensiv religiös atmosfär. På trettondagen kom enligt kristendomen de praktfullt klädda tre vise männen ridande på kameler, ledda av Betlehemsstjärnan. De hade med sig gåvor och knäböjde här inför det nyfödda barnet i krubban.

Nära kyrkan låg basarer. Pikanta orientaliska dofter blandades med försäljares lockrop och bönekallelser. Jag köpte några souvenirkameler, snidade i olivträ, som jag tar fram varje jul.

Utanför Betlehem finns uråldrig ängsmark där herdar i årtusenden vallat sina får och getter. Det var här som några herdar på julnatten såg en uppenbarelse av en ängel som berättade om Jesu födelse. På denna äng stannade vi för att fotografera Betlehem.

Men det sydländska mörkret föll snabbt över trakten och uppslukade världen. Då pupillerna vidgades upptäckte vi snart en rad av konturer mellan himmel och jord. Skuggorna antog bestämdare linjer och omslutna av mörkret såg vi myriader av stjärnor och Vintergatans oändlighet. Det bästa var ändå utsikten över Betlehem som gnistrade borta i horisonten och den lysande klara aftonstjärnan som strålade lågt i öster.

Det var en så stark och omvälvande upplevelse att den rikssvenska gruppen unisont stämde upp i den älskade sången Betlehems stjärna, skriven av Viktor Rydberg och tonsatt av Alice Tegnér. I den stjärnklara och ljumma vårnatten ljöd Gläns över sjö och strand över bergen i Judaland mellan Jerusalem och Betlehem.