Hållbarhet till varje pris?
”Till viss del påminner utvecklingen för de ”hållbara” aktierna om euforin som präglade telekomindustrin i slutet av 1990-talet.”
Börsåret 2021 har inletts på bästa sätt, trots den politiska turbulensen i USA. Helsingforsbörsen har hittills stigit med drygt 3 procent, vilket är marginellt bättre än de flesta stora europeiska marknader. Uppgången har varit bred – av aktierna i OMXH25 har 23 stigit och bara tre minskat i värde. Det är i och för sig inte ovanligt att börsåret inleds positivt. Under de senaste tio åren har utvecklingen i januari varit positiv i sju av fallen.
Neste, som jag berörde i förra veckans krönika, var en av de stora vinnarna med en uppgång på drygt 6 procent. Kursen har nu mer än fördubblats på ett års sikt. Vi ser liknande rörelser i övriga Norden, där bolag som Nibe (värmepumpar), Örsted (vindkraftparker), Vestas (vindturbiner) och Tomra (materialsortering) stigit med 50–150 procent under det senaste året. På den norska marknaden har solkraftsaktören Scatec rusat med 240 procent, medan NEL som arbetar med vätgasteknik bara på ett år sett sitt börsvärde stiga med över 300 procent.
Den gemensamma nämnaren för dessa bolag är att de betraktas som särskilt ”hållbara”. Jag ser ett kraftigt ökat intresse, främst från institutionella investerare, för olika typer av hållbara investeringar. Det är fullt förståeligt givet utvecklingen i omvärlden. De finansiella stimulanspaket som lanserats i Europa och som väntas komma i USA styr i allt högre utsträckning kapitalet mot ”gröna” investeringar. Mycket talar för att efterfrågan på bolagens produkter och tjänster kommer att växa i god takt under flera år framåt.
Samtidigt tycker jag inte att man helt kan bortse från värderingen av bolagen. De bolag jag nämner ovan har i dag vinstmultiplar på 30-60x 2022 års förväntade vinster, vilket innebär att den förväntade vinstavkastningen blir 2–3 procent för 2022. Det krävs väldigt hög tillväxt under lång tid för att kunna leva upp till dessa värderingar. Skulle något negativt inträffa under de närmaste åren – till exempel att räntorna stiger något eller (mer sannolikt) att ny konkurrens dyker upp – är utrymmet för besvikelser inte stort.
Till viss del påminner utvecklingen för de ”hållbara” aktierna om euforin som präglade telekomindustrin i slutet av 1990-talet. Nokia och Ericsson dominerade marknaden, och många analytiker (däribland jag själv) förutsåg decennier av obruten tillväxt och stigande börskurser. Så blev det som bekant inte – kunderna fick svårt att hitta finansiering, och nya aktörer som Huawei och ZTE gjorde entré på marknaden med en våldsam prispress som följd. Nokias aktie värderas i dag till en tiondel av värdet i mars 2000, medan Ericsson klarat sig något bättre med ett fall på 80 procent.
Vi tror (och hoppas) att hållbara investeringar är något som kommer att prägla de finansiella marknaderna under en lång tid framöver. Men man får inte glömma att det handlar om just investeringar, och att de också ska kunna ge en bra finansiell avkastning över tid. Det gäller alltså att leta efter hållbarhet till ett rimligt pris – inte till varje pris.