”Droger kan hjälpa dem som mår allra sämst”
Användningen av psykedelier, det vill säga hallucinogena droger, i vården är ett eldfängt ämne. Läkaren Antti Hupli hör till skeptikerna som bytt sida och som i dag anser att psykedelier, rätt använda, kan förbättra livskvaliteten för patienter med svår d
Varje år drabbas uppskattningsvis 5–7 procent av finländare av depression och ungefär en procent av posttraumatiskt stressyndrom. De flesta får en kombination av antidepressiva läkemedel och psykosocialt stöd, exempelvis samtalsterapi. Forskning visar att psykofarmaka är viktigt, särskilt i vården av svårare depressionstillstånd. Däremot reagerar patienter väldigt olika på medicinerna.
Det finns patienter med depression som inte reagerar på medicinering – om patienter inte reagerar på två olika antidepressiva medicineringar betraktas patienten vara vårdresistent. I Finland erbjuder man de här patienterna exempelvis elbehandling.
För posttraumatiskt stressyndrom är definitionen på vårdresistens något mer komplicerad, men i allmänhet utgår man från att patienter som inte fått hjälp av andra vårdmetoder är vårdresistenta.
Ämnet är känsligt och läkaren Antti Hupli vill inte skapa alltför optimistiska förväntningar, men det finns forskningsrön som tyder på att psykedelier har en verklig potential att förbättra livskvaliteten hos de patienter som mår allra sämst och som inte reagerar på traditionella vårdmetoder.
Nya tankar och synvinklar
I många former av psykisk ohälsa har patienten svårt att se några utvägar eller lösningar – man känner sig handlingsförlamad och oförmögen att påverka sin livssituation. Enligt Antti Hupli beror det här delvis på att aktiviteten i hjärnan förändras.
Psykedelierna i sin tur förstärker sinnesintrycken och ökar aktiviteten mellan olika delar i hjärnan, visar forskningen. Dessutom påminner en del psykedelier om signalsubstansen serotonin, som bland annat reglerar sinnesstämning, välbefinnande och smärtupplevelser.
– Någon sorts filter faller bort och de olika delarna av hjärnan börjar kommunicera med varandra på ett annorlunda sätt. Det i sin tur skapar nya tankar och synvinklar. I terapiarbetet försöker vi utnyttja den här stunden då patienten inser att den jobbiga livssituationen kan lösa sig och att man inte är dömd att lida för evigt, säger Hupli.
Det är inte endast psykedelier som påverkar vårt medvetande och sinnestillstånd på det här sättet. Också andra intensiva eller dramatiska erfarenheter kan ha en motsvarande effekt. Hupli nämner sjukdomsattacker och nära döden-upplevelser som några exempel.
– Det är inte så ovanligt att människor gör stora förändringar i sitt liv efter sådana händelser. Man börjar helt enkelt betrakta livet på ett annorlunda sätt, säger Hupli.
Elbehandling avser också att förändra balansen i ett flertal signalsubstanser i hjärnan, men till skillnad från en psykedelisk tripp uppstår det inget minne hos patienten på grund av narkosen.
– Jag var ursprungligen ytterst skeptisk och tänkte att det handlade om experiment med farliga ämnen – droger, säger Antti Hupli.
Till vardags jobbar han som läkare och specialisttjänstgör inom psykiatri och beroendemedicin. Dessutom är han en del av en väldigt liten grupp finländska vårdproffs som utbildar sig inom psykedelier och deras användning i psykoterapeutiska ändamål. Efter att ha läst sig in på ämnet och följt olika studier insåg Hupli att psykedeliska ämnen har en potential att revolutionera den moderna psykvården.
Via vårdföretaget Compass Pathways började han utbilda sig vidare i ämnet och fick en chans att delta i en europeisk studie där man undersöker de terapeutiska egenskaperna av det psykedeliska ämnet psilocybin. Psilocybin är ett av de aktiva ämnena i psykedeliska svampar och verkar på samma sätt som meskalin och LSD.
Samtidigt bekantade sig Hupli med den icke-vinstdrivande organisationen Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies (MAPS). MAPS i sin tur forskar i effekterna av MDMA på personer som lider av posttraumatiskt stressyndrom och inte reagerar på andra vårdformer. MDMA är ett centralstimulerande narkotikapreparat och betraktas ofta som synonymt med ecstasy.
Inom den västerländska medicinen upptäcktes de terapeutiska egenskaperna hos psykedelier under 1940-talet. I många kulturer har psykedelierna varit en del av religiösa ceremonier och traditionell medicin i tusentals år.
Under cirka 20 års tid forskade man aktivt i exempelvis LSD och dess effekter på människor med olika psykiatriska sjukdomar och tillstånd.
På 1960-talet började man använda psykedelier i rekreativt syfte och ämnena associerades starkt med hippierörelsen. Under 1970-talet kriminaliserades psykedelierna i många länder och då upphörde också den medicinska forskningen.
I nästan 40 års tid skedde knappt några framsteg alls inom forskningen.
Under 2000-talet återupptogs studierna igen och just nu pågår flera forskningsprojekt i ämnet. Universitetet Johns Hopkins i USA och London Imperial College har till och med grundat forskningsinstitut tillägnade psykedelier.
Eftervården i fokus
Studierna som gjorts hittills har haft lite olika upplägg beroende på vilket ämne och hurdana patienter som undersökts. Antalet gånger som försökspersonerna får psykedelier varierar vanligen mellan en och tre gånger. Det som studierna har gemensamt är att fokus ligger på den så kallade eftervården där patienten bearbetar sin upplevelse tillsammans med en eller flera terapeuter. I sin helhet kan en vårdperiod pågå i upp till 16 veckor där majoriteten av träffarna består av samtalsterapi. Antti Hupli nämner ordet in
tegration vid flera tillfällen. Patienterna ska integrera sina nya insikter i sin vardag.
– Eftervården kan till och med ha en större betydelse än själva trippen. Oberoende av hurdan erfarenhet patienten har haft av psykedelierna är de nya insikterna dyrbara verktyg, säger Hupli.
Också en negativ upplevelse kan medföra dyrbara nya insikter i hur man kan bearbeta svåra och komplicerade känslor och erfarenheter.
Vårdpersonalen vägleder
Personligen har Hupli hittills medverkat i en vårdsession där noggrant utvalda testpersoner gavs psilocybin.
Efter urvalsprocessen genomgår testpersonerna en förberedande fas där de bekantar sig med vårdpersonalen och bygger upp ett förtroende. Dessutom upplyses testpersonerna om hur sessionen kan tänkas gå till och hur den så kallade trippen utvecklas.
– Vi berättar också om olika sätt att hantera eventuella obehagliga eller skrämmande känslor och erfarenheter. Testpersonerna får helt enkelt redskap så att de inte faller alltför djupt in i otäcka tankespår, säger Hupli.
Omgivningen spelar en alldeles avgörande roll. Typiskt lägger sig patienten ner i en soffa eller säng, tar på sig en ögonmask och ett par hörlurar – också musiken är noggrant utvald.
– Rekommendationen är att patienten tillbringar en stor del av tiden för sig själv, fördjupad i sin egen upplevelse. Vårdpersonalen finns egentligen till bara om upplevelsen börjar kännas för jobbig eller skrämmande. Då kan vi vägleda patienten tillbaka till en rätt sorts sinnesstämning, säger Hupli.
Han understryker att det förstås är fullständigt tillåtet att tala under trippen men den egentliga dialogen förs först senare, när patienten så att säga återvänt till ett normalt tillstånd. Eftersom upplevelsen pågår i flera timmar och kan vara rätt belastande brukar de första uppföljande terapisessionerna äga rum exempelvis följande dag.
– Vi uppmanar till att reflektera kring själva upplevelsen och exempelvis skriva ner tankar och känslor. Avsikten är att integrera de nya insikterna i den normala vardagen, säger Hupli.
Egenvårda inte
En del psykedelier, exempelvis psilocybesvampar, förekommer ute i naturen. Varför kan man då inte gå ut till skogen, plocka svampar och egenvårda ångestkänslor?
En betydande risk med självmedicinering är att man inte kan veta vad ämnet egentligen är och hur stor dosen är.
– I en klinisk omgivning jobbar vi med extremt noggrant doserade och rena syntetiska medel – sådant kommer man inte åt via den olagliga narkotikahandeln, säger Antti Hupli.
– En annan överhängande risk är att man helt enkelt kommer in på väldigt svåra och invecklade tankespår. Utan handledning kan man trassla in sig i sina egna tankar, säger Hupli. Dessutom befinner man sig i ett väldigt sårbart tillstånd då man är påverkad.
Psykedelierna förstärker olika känslor och upplevelser – både positiva och negativa sådana. Om man också i normalt tillstånd är till exempel ångestbenägen kan psykedelierna höja ångesten till svårhanterbara nivåer.
I mitten av oktober lanserades den första moderna svenska studien på hallucinogena svampar. Ett forskarlag på Karolinska institutet har beviljats ett etiskt forskningstillstånd att studera experimentella alternativ inom depressionsvården. Studien inleds i november och utöver en fem veckor lång terapiperiod ska de 30 deltagarna följas upp under ett år.
Ett forskarlag vid Helsingfors universitet, som leds av professor Jesper Ekelund, har tre gånger ansökt om ett motsvarande etiskt forskningstillstånd men fått avslag. Enligt Antti Hupli ska ett annat forskarlag vid Åbo universitet möjligtvis ansöka om forskningstillstånd för en studie med MDMA i år.
– Det är svårt att säga hur utvecklingen i Sverige påverkar Finland, men alldeles säkert kommer finländska myndigheter att följa den svenska studien och vilka resultat den ger, säger Hupli.
Trots att människor i grunden är väldigt likadana finns det exempelvis många kulturella faktorer som påverkar oss och vårt beteende. Bland annat därför ser Antti Hupli det som värdefullt att göra egen forskning i Finland och inte enbart förlita sig på internationella studier.