Liselott Lindström får årets Topeliuspris
Topeliuspriset går i år till Liselott Lindström, som jobbar som frilansjournalist i Afrika. Hon skriver även söndagsanalyser för HBL.
Frilansjournalisten Liselott Lindström belönas för sitt arbete i Afrika. Hon är glad för att hennes slit bakom kulisserna betyder något.
Frilansjournalisten Liselott Lindström, som rapporterar från Afrika, tilldelas årets Topeliuspris – det stora finlandssvenska journalistpriset.
Lindström blev både glad och överraskad när hon fick veta att hon skulle få priset. När HBL talar med henne befinner hon sig i Uganda för att bevaka valet i landet.
– Jag blev såklart jätteglad. Det var nog inget jag hade väntat mig. Jag visste att ett par människor hade nominerat mig förra året. Men att jag fick priset i år kom nog som en överraskning, säger Lindstöm via videolänk.
Ett både farligt och givande jobb
Under sina tre år i Afrika har Lindström fått uppleva en hel del. Brutala trafikolyckor, extrem fattigdom och till och med direkta hot från militären är bara några exempel.
– Den första gången det kändes farligt på riktigt var i Kamerun, där det i landets engelsktalande delar pågår en ganska bortglömd konflikt. Militären där följde efter och hotade oss. När vi var ungefär 200 meter från en gränskontroll började
de skjuta. Efteråt fick vi höra att tre människor blivit dödade i samband med skjutningen.
Är du aldrig rädd för ditt liv? – Jag borde väl vara det, men jag tror jag saknar självbevarelsedrift. Min pappa brukar säga att Liselott inte är rädd för Haram eller Al-Shabab, men ser hon en geting så får hon panik, säger Lindström med ett skratt.
Lindström säger att tiden i Afrika har förändrat henne som människa, och att den gett henne väldigt mycket.
– Jag är egentligen en ganska blyg person. Jag tyckte till exempel inte om att ringa folk då jag började jobba som journalist. Nu ringer jag säkert tio samtal om dagen.
Hon tycker att det bästa med hennes tid i Afrika har varit att träffa alla människor och att se och uppleva kontinenten på nära håll.
– Och förstås att få berätta och nyansera bilden av Afrika i Finland. Jag tänker att mitt arbete kan ge en bättre inblick i vad som händer här.
Trivs utanför sin bekvämlighetszon
Att arbeta som frilansjournalist i Afrika kan ofta vara ett ganska ensamt jobb. Därför tycker Lindström det var extra fint att få Topeliuspriset som ett kvitto på att det arbete hon gör uppskattas.
– I dag har jag arbetat i 14 timmar och jag har fortfarande jobb att göra. Även om jag tycker det är roligt så undrar jag ibland om någon märker hur mycket jag sliter bakom kulisserna. Det här priset visar att någon har märkt, säger hon.
Efter snart tre år som frilansjournalist i Afrika kan Lindström konstatera att det inte alltid är en dans på rosor. Att bli ackrediterad till valet i Uganda var en av flera utmaningar hon stött på genom åren. Det är ändå inget som får henne att tappa modet, snarare tvärtom.
– Jag har alltid trivts med att vara utanför min bekvämlighetszon, och här är man det nästan hela tiden.
Hon har svårt att säga när intresset för just Afrika växte sig så starkt, men både studier i u-landsforskning och ett utbyte i Tanzania gav mersmak.
– Jag blev också fascinerad av Afrika för att det inte finns så många journalister som är specialiserade på kontinenten. Jag upptäckte helt enkelt att det fanns en nisch för det.
Tycker du att Afrika glöms bort i medierapporteringen?
– Väldigt ofta. Händer det något stort i USA eller Europa så får artikeln om Afrika vänta. Men det känns som att det är på väg att förändras, eller det är åtminstone det jag upplevt under mina år här. Folk har börjat förstå mer av det som händer här.
Vill vara människornas röst
Det viktigaste för Lindström är att lyssna på människorna som berörs av det som händer i Afrika.
– Problemet med det som rapporteras från Afrika är att det oftast bara blir en liten notis med till exempel siffror om flyktingar. Om man inte får veta vad människorna här har varit med om så blir man inte berörd.
Det talas ungefär 2 000 olika språk i Afrika. I många länder kommer man ganska långt med engelska, men Lindström har även fått användning för franska och swahili.
– Jag var nyligen i Kongo där de talar mycket franska, men också en del swahili. Jag behärskar båda språken ungefär lika bra och i det området jag var kunde jag göra mig förstådd på en absurd blandning av franska och swahili.
Lindström är stationerad i Nairobi, och därför gör hon största delen av sitt arbete i östra Afrika.
– Jag tror att jag har varit i 16 av Afrikas 54 länder hittills, så jag har en del kvar.
Lindström har ett tips till de journalister som drömmer om att bli korrespondenter utomlands:
– Det lönar sig att vara aktiv och hitta egna vägar. Sitt inte och vänta om det finns något du brinner för.
Min pappa brukar säga att Liselott inte är rädd för Haram eller Al-Shabab, men ser hon en geting så får hon panik, säger Lindström med ett skratt.