Topelius för moderna läsare
I mer än femtio år skrev Zacharias Topelius för barn. Han var först med att skriva så att barnen kunde känna igen sig och han blev en inspiratör för författare som Lennart Hellsing, Astrid Lindgren och Tove Jansson.
Genom att skriva för barn ur barnets egen synvinkel revolutionerade Zacharias Topelius barnlitteraturen på 1800-talet. Han var först med att skriva om vilda men snälla pojkar och han behandlade inte flickor som om de vore dockor.
Zacharias Topelius drömde om att kunna skriva så enkelt som Hans Christian Andersen gjorde. Det vore ”den störste konst” ansåg han. Ambitionen lyckades. Litteraturvetaren Olle Widhe lyfter fram Topelius som den, vid sidan av Andersen, viktigaste barnboksförfattaren under 1800-talet och han har inga problem med att motivera ståndpunkten.
– Dels är Topelius väldigt produktiv, dels har han en bredd i sitt författarskap. Topelius arbetar i många olika genrer.
– Men viktigast är att Topelius, tydligare än tidigare författare, skriver ur barnets synvinkel. Han ser med barnets ögon, och han härmar barnets sätt att tala och tänka. Han pratar oavbrutet till läsaren vilket påminner om Andersens tilltal.
Olle Widhe är professor vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Han har doktorerat på Willy Kyrklund (2005), gett ut boken Dö din hund! Kris, lek och läsning i svensk barnboksutgivning under 200 år (2015) och forskar nu i brytpunkterna i barnlitteraturens historia med fokus på tiden runt 1850 och 1970-talet. Widhe har också skrivit förorden till boken Zacharias Topelius: Sagor i urval samt nyutgåvan av Läsning för barn. Den innehåller hela Zacharias Topelius litterära produktion för barn.
Vilda men snälla pojkar
Som barnboksförfattare var Zacharias Topelius mån om att utveckla barnens fantasi och deras förmåga att känna och förstå. Hans mål var att förändra barnen i grunden men
”han ville inte att barnen skulle upprepa och lära sig utantill det de hade läst. Han skrev gärna om lekande barn och han var först med att skriva om vilda men godhjärtade pojkar.
Olle Widhe lyfter fram Walter i sagan Walters äfventyr och menar att Walter kan ha inspirerat Astrid Lindgren när hon skapade Emil i Lönneberga, för att inte tala om Mark Twain när han skrev Tom Sawyers äventyr.
– Walter blev en urtyp, konstaterar Widhe.
Astrid Lindgren kan också ha fått idén till namnet Skrållan (Malins dotter i Vi på Saltkråkan) av Zacharias Topelius. Han introducerar smeknamnet i sagan Lilla Skrållan eller Det skrynkliga förklädet. Och långt innan Lennart Hellsing presenterade sina figurer Herr Gurka och Selma Selleri skrev Topelius om Faster Gurka och Fröknarna Persilja.
Också vad gällde gestaltningen av flickor är Zacharias Topelius en föregångare. Visserligen ska hans flickor, i enlighet med tidens synsätt, uppfostras till att ta hand om hemmen. Men flickporträtten är mera sammansatta än så, säger Olle Widhe.
– Topelius är en spännande flickskildrare. Hans flickor får frihet och behöver inte stängas in och uppföra sig som dockor. De har rätt till sin barndom.
Zacharias Topelius hade själv flera döttrar. Hans två söner dog som barn. Olle Widhe konstaterar att det är en myt att Topelius alltid skulle skriva idylliskt. Han har tvärtom skrivit fina dikter om barn som dör.
Undervisning och underhållning
Bibeln, Kalevala och Fänrik Ståls säg
Han ser med barnets ögon, och han härmar barnets sätt att tala och tänka.
ner var också viktiga inspirationskällor för Topelius. Men var drog han gränsen mellan att undervisa och att underhålla?
– Han ville undervisa på ett underhållande sätt men vi måste vara ärliga och konstatera att Topelius värderingar – kärlek till fosterlandet, vördnad för föräldrar och tro på Gud – har föråldrats, konstaterar Olle Widhe.
Vilka sagor har klarat sig bäst genom decennierna tycker du? – Det är en lurig fråga och beror lite på hur man tänker. Vintersagan om Skyhög och Molnskägg är en fin beskrivning av naturen men den har en religiös klangbotten. Om man inte vill att sagor ska vara religiösa blir den svår.
– Barnlyriken känns däremot fräsch. Dikten Barnet mitt, där ett barn berättar hur det leker, känns språkligt aktuell.
I Zacharias Topelius enorma produktion känns barnlitteraturen som den mest aktuella i dag, säger Olle Widhe.
– Det vore intressant att undersöka hur Zacharias Topelius lästes av samtida författare. Han lästes säkert av alla i början av 1900-talet men hur tog de intryck av honom och hur förhöll de sig till honom. Man kan tänka sig att de ville gå i dialog med honom.
Om Olle Widhe fick ställa Topelius en fråga skulle han undra hur Topelius ser på skillnaden mellan att skriva för vuxna och för barn.
– Jag undrar om han ville skriva så att den vuxna läsaren kunde upptäcka barnet i sig själv.
Inte bara sagofarbror
Litteraturvetaren Carola Herberts är huvudredaktör för projektet Zacharias Topelius Skrifter sedan några år. Hon poängterar att en målsättning med projektet är att förklara Topelius produktion för vår samtid.
– Det kan vara svårt för oss att få syn på hur innovativ och modern Topelius var eftersom han levde och verkade i en helt annan tid. För att förstå hans texter behöver de kontextualiseras och belysas, och det gör vi i vår utgåva genom inledningar och kommentarer.
– Det är intressant att tänka sig vilken roll Topelius skulle ha i dag. Han skulle förmodligen skriva tv-serier och experimentera med nya former och utforska de digitala möjligheterna.
Carola Herberts har ingått i redaktionen för Zacharias Topelius Skrifter sedan starten 2005 och säger att hon imponeras av de många olika genrerna Topelius behärskade, i kombination med hans akademiska karriär.
– För gemene man är Zacharias Topelius en sagofarbror. Det har lett till att bredden i hans produktion och hans inflytande inom andra genrer och verksamhetsfält hamnat i skymundan.