Miljöministeriet vill främja cirkulär ekonomi – men slirar på kalkylerna
Cirkulär ekonomi kunde minska koldioxidutsläppen med cirka fyra miljoner ton per år, visar en rapport som överlämnats till miljöministeriet.
Begränsa användningen av icke-förnybara naturresurser till den nivå som gällde 2015. Det är ett av de konkreta förslagen i ett nytt strategiskt program för cirkulär ekonomi som överlämnades till miljö- och klimatminister Krista Mikkonen (Gröna) på onsdagen.
Bakom strategiutkastet står en arbetsgrupp som har letts av arbetslivsprofessor Reijo Karhinen. Programförslaget har beretts av cirka 250 experter som företräder förvaltningen, näringslivet, forskningsinstitut och ideella organisationer. Rapporten ska utgöra grunden till de politiska riktlinjer som senare mejslas fram av regeringen.
– Att satsa på cirkulär ekonomi är inget alternativ. Det är ett livsvillkor om vi vill bromsa överkonsumtionen och stävja klimatförändringen, säger minister Krista Mikkonen.
Arbetsgruppen lägger fram 41 rekommendationer och föreslår också vilka aktörer som ska förverkliga dem. Ett av åtgärdsförslagen är att skärpa beskattningen för sophanteringen och gruvindustrin. Utöver detta är det mycket som ska utvärderas, främjas, prioriteras och planeras för att genomdriva ekonomin.
– Programmet anger ramarna. Det blir regeringens sak att utarbeta de konkreta lagförslagen som ser till att rekommendationerna blir verklighet, säger Reijo Karhinen.
Industrin i fokus
Strategin för att främja cirkulär ekonomi pekar ut bland annat byggnadsindustrin där man måste bli bättre på återvinning. Gruv- och metallindustrin är ett annat fokusområde.
■
– Forskningen visar att vi kunde reducera koldioxidutsläppen inom metallindustrin med upp till 45 procent genom att effektivera återvinningen, säger Krista Mikkonen.
Enligt arbetsgruppen behövs den cirkulära ekonomin om Finland ska nå målet att bli koldioxidneutralt senast 2035. Konstigt nog saknas ändå de konkreta kalkylerna för hur åtgärdsförslagen kommer att minska klimatutsläppen.
– Nej, vi har inte preciserat det hela i programmet, men det torde röra sig om cirka fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är svårt att utarbeta tillförlitliga kalkyler om det, säger Reijo Karhinen.
Finlands klimatutsläpp var 52,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019. Den cirkulära ekonomin kunde alltså bidra med cirka 7 procent lägre utsläpp. Miljöministeriets egen expertis har inte nått intern konsensus om storleksordningen på utsläppsreduktionerna.
– Enligt Finlands miljöcentrals beräkningar skulle vi kunna reducera klimatutsläppen med cirka två till tre miljoner ton koldioxidekvivalenter med hjälp av de åtgärder som föreslås, säger Taina Nikula, konsultativ tjänsteman på Miljöministeriet.
Hur kommer det sig att ni svävar på målet, Reijo Karhinen? – Man måste ju börja någonstans för att komma vidare, även om de exakta siffrorna saknas. Att främja cirkulär ekonomi handlar inte bara om att motverka klimatförändringen. Det handlar mest om att bromsa överkonsumtionen av naturresurser.
Marknaden finns inte
På företagarhåll präglar blandade känslor reaktionerna på arbetsgruppens förslag.
– En marknad för den cirkulära ekonomin finns ännu inte. Om marknaden saknas vågar företagen inte investera eftersom riskerna är för stora, säger Pertti Korhonen, ordförande för Business Finlands direktion.
Trots det välkomnar han arbetsgruppens rapport. Korhonen anser att Finland har alla möjligheter att gå i bräschen för den cirkulära ekonomin, något som skulle ge den finska industrin ett försprång och en konkurrensfördel.
Att satsa på cirkulär ekonomi är inget alternativ. Det är ett livsvillkor om vi vill bromsa överkonsumtionen och stävja klimatförändringen. Krista Mikkonen miljö- och klimatminister
– För att det här ska lyckas behövs statlig riskfinansiering som hjälper företagen att investera i ny miljöteknik, säger Korhonen.
Verkställande direktör Jussi Aho på fastighetsbolaget Fira Group håller med Korhonens analys.
– Vi måste skapa en marknad och utveckla ett tillförlitligt sätt att mäta konsumtionen av naturresurser. Om vi inte kan mäta konsumtionen kan vi inte få till stånd en förändring, säger Aho och varnar för att utveckla sådan statlig reglering som är alltför rigorös, vilket kan förkväva företagens innovationsiver.
Teknologidirektör Heli Antila på Fortum säger att företagen behöver fria händer att hitta lösningar.
– Den statliga regleringen måste ge företagen förutsägbarhet och fria händer att utarbeta de tekniska lösningarna. Myndigheterna kan till exempel ange hur stor andel av metallerna som ska vara återvunna i ett bilbatteri.
Annukka Ollitervo vid medborgarpanelen i Jyväskylä påtalar dagens slit-och-släng-kultur.
– För oss vanliga konsumenter är det dyrt att satsa på cirkulär ekonomi. Det är fortfarande billigare att köpa nya elektroniska prylar än att reparera dem när de är trasiga.