Ett rungande nej till skatt på distansarbete

SKATTER I ledaren (HBL 11.1) tar Torsten Fagerholm upp problematiken med den nya trenden med mera distansarbete. En betraktelse på nationalekonominivå, som skulle motivera beskattning, ger en vrång bild av vad det är frågan om.

Ur företagets synpunkt sett skall jobbet utföras så att det är mest ekonomiskt, med beaktande av alla faktorer. Var blir jobbet bättre utfört? Vilka kostnadskonsekvenser har det? Hur reagerar arbetsgemenskapen? Hur tillgodoser man personalens arbetsvälmående och säkerhet?

Från personalens synpunkt är det viktigt att beakta hur arbetarskyddet fungerar, får man ersättning för eventuella skador vid hemarbete? Är hemarbetsplatsen ergonomiskt acceptabel? Förser arbetsgivaren den anställda med behövlig utrustning? Hur påverkar ensamarbete den psykiska hälsan?

Som företagare (hemarbetare) har jag rätt att dra av kostnader för mitt minimala hemkontor, inklusive informationsteknologin. Det vore mycket ologiskt att en hemarbetande anställd skulle behandlas annorlunda.

Kollektivavtalen reglerar till exempel resedagpengar enligt varifrån man reser och hur länge man är på väg. Det vore intressant att se hur en beskattningsregel skulle se ut där man tar i beaktande hur länge man skall sitta i hemarbete för att bli beskattad. Många arbetsuppgifter innebär att man besöker kunder på olika ställen. Under en dag kan det bli många turer. Står det en skattekontrollant vid din hemdörr och kollar hur länge du var hemma?

Distansarbetet innebär mindre trafik, en miljöfördel som inte skall beskattas. Om distansarbetaren sparar in pengar använder han väl det på något annat, som genererar skatteintäkter.

Som Fagerholm konstaterar uppstår det säkert många nya modeller där olika arbetssätt kombineras och varierar. Om någon försöker sig på att lägga in beskattning här får vi nog stora protester från båda arbetsmarknadsparterna, och dem lyssnar regeringen på.