Politiken blir politik genom enskilda politiker
De populäraste kandidaterna får nästan hälften av sitt partis röster i kommunalvalet. Men vad händer om de byter parti?
Det är tre månader kvar till kommunalvalet, och hittills har diskussionen kring valet framför allt kretsat kring personfrågor.
I Helsingfors har fokus varit på partiernas borgmästarkandidater och i andra kommuner har personfrågorna aktualiserats av avhopp, som i Lovisa där stadsstyrelsens ordförande Mia Heijnsbroek-Wirén lämnade Svenska folkpartiet för Samlingspartiet i december.
Att personfrågorna får så mycket rum i debatten brukar leda till motargument som går ut på att visa hur politik egentligen handlar om vardagliga sakfrågor och inte om enskilda personer.
I val efter val visar de finländska väljarna ändå att personvalet är centralt för dem. Partiet är också viktigt för dem, men när man plitar numret på valsedeln väljer man medvetet ett nummer framför många andra. Det är som om man skulle lita på att vissa personer är säkrare kort än andra för att driva partiets politik.
Det, i kombination med själva valsystemet, leder ofta till att en liten grupp av politiker får en stor del av rösterna.
I det förra kommunalvalet var Jan Vapaavuori en sådan kandidat. Hans parti Samlingspartiet blev störst i huvudstaden och Vapaavuori fick hela 32 procent av partiets röster.
Jussi Halla-aho stod för 26 procent av Sannfinländarnas röster, Laura Kolbe för nästan 22 i Centern. Eva Biaudet knep 19 procent av SFPrösterna och Tuula Haatainen nästan 17 procent i SDP. Paavo Arhinmäki toppade i Vänsterförbundet med 15 procent av partiets väljarstöd.
Väljarnas fokus på toppkandidaterna gäller också en något vidare krets. Svenska folkpartiets topptrio Eva Biaudet, Marcus Rantala och Björn Månsson samlade nästan 45 procent av partiets röster i Helsingfors.
De gröna, som kan bli största parti i Helsingfors efter vårens val, hade ett jämnare startfält. Partiets borgmästarkandidat 2017 Anni Sinnemäki fick drygt 11 procent av de gröna rösterna. Det kan ses som en svaghet – att Sinnemäki som partiets frontfigur inte lyckades locka fler väljare – eller som en styrka genom att partiet inte var lika beroende som de övriga partierna av enskilda namn.
I flera kommuner blir valet i vår ett test för vad väljarna prioriterar högst: person eller parti.
Mia Heijnsbroek-Wirén fick näst mest röster i Lovisa som kandidat för SFP 2017. Nu byter hon från stadens klart största parti SFP till Samlingspartiet som har en väljarandel på under 10 procent.
Kommer väljarna att följa med? Prognosen är inte särskilt god – avhoppare behandlas sällan särskilt väl av väljarna. Det blir inte enklare av att avhoppet sker till ett klart mindre parti i Lovisa.
Steven Frostdahl som gått från SDP till SFP får liksom Heijnsbroek-Wirén visa hur väljarna ställer sig till ett partibyte. Han var röstmagnet i Nykarleby 2017. Lyckas han upprepa den bravaden i år i sitt nya parti?
Till skillnad från HeijnsbroekWirén går Frostdahl till ett större parti: SFP hade en väljarandel på 75 procent i Nykarleby i valet 2017.
Valet i Raseborg blir också ett test – för hur viktig en enskild person är för ett partis framgång.
Maarit Feldt–Ranta var röstmagnet i Raseborg och fick hela 40 procent av SDP:s röster i valet 2017.
Med kandidater som riksdagsledamoten Johan Kvarnström och författaren Monika Fagerholm (som ställer upp som obunden på SDP:s lista) försöker Socialdemokraterna fylla den lucka som uppstod när Feldt-Ranta gick bort i fjol.
Feldt-Rantas andel av sitt partis röster, 40 procent, låter mycket stor och är förstås det. Men faktum är att den inte var störst i de tvåspråkiga kommunerna i Finland 2017.
Anders Adlercreutz hade 41 procent av SFP:s röster i Kyrkslätt.
SFP:s partiordförande Anna-Maja Henriksson dominerade valet i Jakobstad med 43 procent av SFP-rösterna. Li Andersson var lika stark i Vänsterförbundet i Åbo.
Störst var riksdagsledamoten Joakim Strand i Vasa. Han knep hela 45 procent av SFP-rösterna i Vasa.
Med dylika siffror förstår man bättre hur personfrågorna gång efter gång hamnar i centrum av politiken. Sakfrågorna blir politik genom enskilda politiker. Valet i vår blir inget undantag.