Halla-aho i topp på frånvarolista

Borgmästarkandidaten Jussi Halla-aho (Sannf) hör till dem som varit mest frånvarande under den gångna valperioden i Helsingfors stadsfullmäktige - mer frånvarande än ministrarna. Två andra borgmästarkandidater, Paavo Arhinmäki (VF) och Mika Ebeling (KD), ligger däremot i toppskiktet på närvarolistan.

HBL har beställt statistik över närvaro och frånvaro i Helsingfors stadsfullmäktige för hela valperioden fram till mitten av december.

Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho (Sannf) och riksdagsledamot Juhana Vartiainen (Saml) toppar frånvarostatistiken i Helsingfors fullmäktige med alla år sammanräknade från juni 2017 till december 2020, följda av arbetsminister Tuula Haatainen (SDP), Paavo Väyrynen från gruppen Ett sunt Helsingfors men även centerpartist, Joel Harkimo (Saml) och inrikesminister Maria Ohisalo (gröna).

Innan de blev ministrar hade Haatainen och Ohisalo rätt hög närvaro, sedan sjönk den.

”Europaparlamentet tog tid”

För Jussi Halla-ahos del var frånvaron som högst fram till 2019, så länge han var Europaparlamentariker. Då var han mer frånvarande än närvarande. År 2020 har Halla-aho varit närvarande vid alla fullmäktigemöten utom två.

– Under fullmäktigeperioden satt jag i Europaparlamentet och var därför frånvarande, med en suppleant på plats i stället. Efter att jag återvänt har jag varit närvarande, säger Halla-aho.

Parlamentsperioden tog slut sommaren 2019, och det året hade han

ännu 13 frånvaroanteckningar och åtta närvaroanteckningar. Att han ställt upp både i kommunal- och Europaval trots att det lett till frånvaro i staden kommenterar Halla-aho med att han sagt det till väljarna.

– Jag redogjorde för läget inför väljarna och fick trots det mycket röster. Uppenbarligen upplevde de inte det som ett problem.

”Fokuserade på rikspolitiken”

Juhana Vartiainen säger om frånvarostatistiken att hans tid upptagits mest av engagemanget i riksdagen och i utskotten. Han är ordförande för ekonomiutskottet.

– Jag fokuserar på riksdagspolitiken. Det är svårt att hinna fördjupa sig i fullmäktigeärenden, men jag försöker hålla mig à jour, säger Vartiainen och nämner att han också fokuserat på sitt ordförandeskap i Evenemangsstiftelsen, som arrangerar Helsingfors festspel.

Vartiainen har inte meddelat om han ställer upp i kommunalvalet i vår, och funderar ännu.

– Anledningen är att jag vill utgå ifrån att man gör de uppdrag man åtar sig med pondus och gör det bra. Det har visat sig svårt att förena, säger Vartiainen som kommer att besluta sig om sin kandidatur senast i februari.

Paavo Arhinmäki, som är gruppordförande i riksdagen och sitter i både stora utskottet och utrikesutskottet, säger å sin sida att han prioriterat Helsingforspolitiken högt också de år han var minister och partiledare.

Arhinmäki har bara varit borta två hela möten under valperioden, under några möten har han varit delvis närvarande.

Men den numerära aktiviteten säger nog inte allt, medger han.

– Det säger inte allt, men det säger någonting, säger Arhinmäki.

– Kommunpolitiken är som en väldigt tidskrävande hobby man sköter utöver sitt arbete, om man sedan är i politiken eller näringslivet eller någon annanstans. Frånvaro kan bero på att man inte kunnat vara så mycket närvarande som man kanske tänkt. Men däremot berättar det nog om ens intresse för arbetet, och om hur man försökt prioritera. Halla-aho har inte varit intresserad av fullmäktigepolitiken alls, och har inte lämnat in några motioner, säger Arhinmäki.

Till skillnad från i riksdagen, där det råder en regerings- och oppositionskonstellation, kan enskilda ledamöter få beslut framåt i ett stadseller kommunfullmäktige via sina motioner och genom att skapa majoriteter kring sakfrågor. Det är en möjlighet att uppvisa något konkret.

– En aktiv fullmäktigeledamot kan påverka mer än en riksdagsledamot, till exempel via motioner, säger Arhinmäki.

Jussi Halla-aho kommenterar sin tomma motionslista med att ett överdrivet skrivande av motioner kräver av stadens resurser.

– För en del tycks det vara det huvudsakliga verksamhetssättet. Men ett tvångsmässigt motionsskrivande är också dyrt för stadsborna.

Halla-aho frågar sig också om de som kritiserar få motioner också skulle ha varit beredda att underteckna dem om han eller gruppen hade lämnat in fler.

Professorn i statslära Ilkka Ruostetsaari vid Tammerfors universitet, säger att statistiken från fullmäktigemötena närmast visar den del av påverkan som syns utåt. En del sker också i skymundan då beslutsfattare bildar nätverk inom och mellan partierna också dessutom kontakter till tjänstemännen. Genom kontakter med tjänstemän kan man få fram sina synpunkter redan under beredningen, så att de finns bland alternativen, påpekar han.

– I sådana fall är offentlighet inte nödvändigtvis till gagn, utan det kan bli ett hinder, säger Ruostetsaari.

För aktiva rikspolitiker kan det vara en nödvändighet att vara med i den egna kommunen ute i landet för att få synlighet. Mellan rikspolitikerna i Helsingforsfullmäk tige råder ändå stora skillnader i aktiviteten.

– Det vittnar om prioriteringar. Om rikspolitikerna inte är aktiva i kommunen är deras prioriteringar mer i rikspolitiken, säger Ruostetsaari och bedömer att Jussi Hallaaho inte hållit kommunpolitik som hög prioritet.

– Syftet med Halla-ahos borgmästarkandidatur är väl mera att få en nationell synlighet.

Halla-aho själv säger att hans mål är att få en synlighet för frågor som är viktiga för partiets väljare, och att han där inte ser någon stark gränsdragning mellan landets största stad och nationella frågor.

– En misslyckad nationell invandringspolitik syns exempelvis först i Helsingfors, och i det avseendet går stadens och rikets politik in i varandra, säger Halla-aho.

Pratsamma

Medan Jussi Halla-aho inte har en enda motion upptecknad som sitt initiativ har två andra borgmästarkandidater, Vänsterförbundets kandidat Paavo Arhinmäki och Kristdemokraternas kandidat Mika Ebeling både mycket hög närvaro i fullmäktige och en handfull motioner på sina namn.

SDP:s borgmästarkandidat Nasima Razmyar är redan biträdande borgmästare och kan inte direkt jämföras i egenskap av ledamot, det samma gäller biträdande borgmästare Anni Sinnemäki (Gröna).

Räknat i antal muntliga inlägg under fullmäktigemötena har både Arhinmäki och Ebeling varit pratsamma på fullmäktigemöten under hela valperioden. Arhinmäki har mellan 32 och 57 inlägg i debatten per år, och Ebeling mellan 22 och 43. Jussi Halla-aho har 2017 talat tre gånger, följande år sex gånger, 2019 två gånger och 2020 har han talat i elva inlägg.

D et viktigaste i kommunalvalet är resultatet i styrkeförhållanden mellan partierna och därmed vilka majoriteter som kan bildas. Paavo Arhinmäki

”Styrkeförhållande viktigare”

Paavo Arhinmäki säger att borgmästarfrågan inte är det viktigaste i valet, och han bedömer att det är de två största partierna, Samlingspartiet och De gröna, som har mest intresse av att driva uppmärksamheten mot ett borgmästarval för att dra nytta av ett race mellan de största.

Arhinmäki säger att det viktigaste i kommunalvalet är resultatet i styrkeförhållanden mellan partierna och därmed vilka majoriteter som kan bildas.

– Det har vi sett många gånger då Samlingspartiet och Jan Vapaavuori förlorat i omröstningar mot en rödgrön majoritet i fullmäktige. Borgmästaren har en helt annan situation är statsministern, som har majoritet i riksdagen. Det är för mycket fokus på borgmästarmodellen, då man borde tänka på vilka de 85 ledamöterna och partiernas styrkeförhållanden blir.

HBL har gått igenom frånvarostatistiken från Helsingfors stadsfullmäktige mellan datumen 1.6.2017 och 15.12.2020, och har räknat möten med full frånvaro. Utöver dem finns halva möten som antecknats som närvaro. Med är även ledamöter som suttit en del av valperioden men slutat, eller kommit in från suppleantplats till ordinarie plats. Information om motioner finns på stadens nätsidor under fullmäktige, och vid varje ledamot finns upptecknat inlägg i debatten kompletterat med videolänkar.