Ohelig treenighet – idrott, politik och ekonomi
Mäktiga internationella idrottsförbund och -organisationer verkar leva i en egen värld med helt egna värden som honnörsord. I vinter har internationella ishockeyförbundet bevisat detta.
Det har förts en lång diskussion om ishockey-VM verkligen ska arrangeras i Belarus eller om det borde flyttas på grund av läget i landet. Människor har misshandlats och massarresteringar har förekommit sedan augusti då folket fick nog av det riggade presidentvalet.
Internationella ishockeyförbundet (IIHF) och framför allt dess allsmäktige ordförande schweizaren René Fasel har visat stor oförståelse för att det politiska läget och det diktatoriska styret av landet skulle utgöra ett problem. Senast för en vecka sedan besökte Fasel Minsk och utbytte en varm björnkram med diktatorn själv, president Aleksandr Lukasjenko.
I måndags kom i alla fall slutligen beskedet att ishockey-VM inte kan arrangeras som planerat i Belarus i vår. Pressen blev till slut för stor. Många enskilda medlemsländer hade redan för länge sedan talat för att flytta VM, men det påverkade inte Fasel. Han tvingades krypa till korset antagligen först då den mångåriga huvudsponsorn, biltillverkaren Škoda, meddelade att man drar bort sitt ekonomiska stöd om VM spelas i Belarus.
Fasel har med sitt beteende och kalla inställning till hur människor behandlas i Belarus allvarligt skadat IIHF:s anseende. En person med bättre omdöme skulle ta konsekvenserna och lämna sin post för att rädda åtminstone en del av förbundets anseende. Han har suttit i 27 år på sin post, det borde räcka.
“Blanda inte ihop idrott och politik”. Det får vi höra titt som tätt. Oftast uttalas det av idrottsledare som inte lyfter ett finger för att undvika ifrågavarande mix. Det är vanligtvis först då någon utomstående påpekar att en blandning av idrott och politik redan har skett som idrottsbossarna vaknar och försvarar sig.
Idrott och politik blandas redan i det skedet då ett land tilldelas ett stort idrottsevenemang, inte då till exempel människorättskämpar reagerar och kräver att beslutet borde rivas upp.
Varför ska icke-demokratiska och auktoritära länder så ofta ges de stora tävlingarna? 2008 hölls sommar-OS i Peking och nästa år är det vinter-OS på samma ställe. Ryssland stod som
OS-värd för vinterspelen i Sotji 2014 och hör till värdarna för fotbolls-EM i sommar. Om två år ska det spelas hockey-VM i Moskva.
Qatar är ett kapitel för sig. Emiratet ska nästa år arrangera fotbolls-VM och har för några år sedan också stått värd för både handbolls-VM och friidrottsVM. Emiren har all makt i sina händer och även ekonomiska resurser som säkert har gynnat landet då mästerskapen delats ut.
Stora mästerskap är eftertraktade av många länder, inte minst sådana som har ett behov att få synlighet och som ser arrangemangen som ett sätt att rikta ljuset på något positivt. De här staternas ledare gör allting för egen vinning.
Alltför ofta förblindas de organisationer som beslutar om var stortävlingar ska hållas av vad det ger rent ekonomiskt. Pengar väger tungt och får människor att blunda för hur det egentligen står till i arrangörslandet, hur befolkningen behandlas och under hurdana förhållanden – politiska och humana – de tvingas leva.
Ekonomi går hand i hand med idrott och politik och bildar en ohelig treenighet som leder och styr idrottspampar – en del korrupta – runtom i världen.
Företagsvärldens inblandning är på gott och ont. För idrott på toppnivå är ekonomiskt stöd en förutsättning. IIHF:s huvudsponsor Škoda insåg också riskerna med att stöda idrott. Förbundet, föreningen eller idrottaren som stöds kan genom sitt agerande försätta sponsorerna i dålig dager.
Då en sådan situation uppstår kan den som betalar hota med att stänga penningkranen. Ifråga om fallet med ishockey-VM var det samtidigt en viktig markering för mänskliga rättigheter. Med ett sådant agerande räddar inte sponsorerna bara sitt eget ansikte, de visar också högre moral än mottagaren.
Idrott, politik och ekonomi kan i dag inte separeras, men tillsammans kan idrottare, idrottsledare politiker och företag skapa en bättre värld. Om de vill.