I mina favoritkvarter
Att resa är att leva … då blir livet rikt, sa författaren och resenären H.C. Andersen. När man nu får ge sig till tåls med att återupptäcka fjärran länder kan man göra korta odysséer i hemtrakterna. Helsingfors, staden som enligt Zacharias Topelius har krupit upp som en snäcka på sin halvö av granit, kryllar av historia – så också det äldsta kvarteret Kronohagen. Det svenska namnet föddes spontant på 1700-talet för den mark som Kronans hästar betade på. Då var Helsingfors en liten stad. Tölö havsvik gick in där Alexandersgatan nu ligger med sina mörka stenhus. Ett kärr låg nära nuvarande Statsrådsborgen och bakom betesmarkerna trotsade oländiga bergknallar människohanden.
När Helsingfors blev huvudstad 1812 förvandlades småstaden på 50 år till en vacker stad i empirestil med breda, raka gator. De äldsta officiella gatunamnen Unionsgatan och Elisabetsgatan finns kvar från kejsar Alexander I:s besök i Helsingfors 1819. Huvudgatan som från norr ledde till centrum skulle heta Alexandersgatan. Kejsaren förkastade idén och den fick heta Unionsgatan till minne av unionen mellan Ryssland och Finland tio år tidigare. Kejsarinnan Elisabet, kejsarens gemål, hedrades med en egen gata.
I brandordningen av år 1820 fick också kvarteren namn. I Kronohagen valdes ofta namn på vilddjur. Under namnens blomstringsperiod i slutet av 1800-talet var kvarteren mer kända än gatuadresserna. I Giraffen låg det Kejserliga Alexanders Universitetet och i Zebran universitetsbiblioteket.
Vid Riddarhusets nygotiska fasad i kvarteret Servalen finns hållplatsen för spårvagn 4. Dagens odyssé tar mig till havsbadet vid Salutorget för att trotsa vintern. Badanläggningen ligger intill Skatudden, innerstadens östra utsprång. Benämningen kommer från ordet skata, som betyder udde eller näs. På 1700-talskartor hette udden Tullskata udden, eftersom hamntullen låg här.
Havet har stillnat, det är många minusgrader. Jag byter om till baddräkt i Skatuddskvarteret Rönnen, där trädslagen inspirerade. En blek januarisol lyser upp stadshusets fasad i kvarteret Lejonet. Fyller lungorna med frisk och äkta Helsingforsluft och modig som ett lejon tar jag ett hastigt bad i det isiga vattnet. Härifrån ser jag hotell Tornis fyrkantiga torn i kvarteret Svalan höja sig över den nyländska förstaden, där kvarteren fick namn efter fiskar och fåglar. Jag rör mig inte som fisken i det iskalla vattnet, men väl uppe känner jag mig fågelfri.
Några iskalla sekunder får mig att inse att ett dopp kan ge mig mera i form av äventyr och överraskningar än många resor. Livet blir rikt också här hemma.