Zinfandel – USA:s egen druva
Det fanns länge vinvänner i USA som trodde att zinfandel var en inhemsk, amerikansk druva, älskad särskilt i Kalifornien.
■ Zinfandeldruvan är en äkta Vitis Vinifera, alltså den i Europa primärt viltväxande versionen av vindruva. De i Amerika viltväxande ursprungsdruvorna Vitis Labrusca och Vitis Rotundifolia räddade med sina kraftigare rötter de europeiska vinodlingarna när vinlusen härjade på 1860-talet.
Med hjälp av DNA-teknik lyckades Kaliforniens eget vinuniversitet i Davis (University of California Davis) bevisa att zinfandel var identisk med den syditalienska druvan primitivo. Man kan med fog säga att zinfandel senare kom att bli Amerikas egen druva. Guldruschen på 1880-talet krävde tröst för torra och törstiga strupar och det var då zinfandel slog igenom i Kalifornien.
Druvan hade introducerats redan på 1820-talet av George Gibbs som arbetade på en plantskola på Long Island och som hade importerat sticklingar från de kejserliga odlingarna i Wien. Primärt odlades druvan i de östra delarna av landet men kom på 1840-talet till Kalifornien.
Namnet zinfandel kommer av en annan österrikisk druva, zirfandel, ursprungligen från Kroatien. Forskningen på UCD visar att druvan inte bara är densamma som primitivo utan en kroatisk druvsort med det komplicerade namnet crljnak. Druvan har alltså rest från Kroatien via italienska Apulien till USA och förekommer i dag över hela världen.
Gillar Medelhavsklimat
■ Druvan ger en hygglig skörd också i mycket mager jord och är därför tacksam att odla. Den mognar däremot ojämnt och kan på samma vinstock ha gröna druvor, mogna blå druvor och till och med russin. Detta kräver mycket av vinbonden och stor kärlek till druvan och vinet.
Zinfandel är en vän av värme men behöver en lång växtperiod där den till slut kan komma upp till hela 17 procent alkohol. Vinet blir bäst i ett Medelhavsklimat, är det för varmt i vingården får vinet en syltig och närapå kokt smak. Varma dagar och svala nätter ger det bästa resultatet.
Vinets stil beror mycket på när druvorna skördas. Tidigt plockade druvor ger vin med nyanser av hallon och tranbär, senare skörd ger inslag av björnbär, plommon, körsbär och dadlar.
Zinfandel blandas ofta med andra druvor, särskilt lyckad är en kombination med petite sirah men också med carinan som ger vacker färg och bra syra. Man har på vissa håll till och med hällt riesling i blandningen för att öka frukten och friskheten.
Rött och rosé
■ Denna druva producerar såväl rosé som rödvin. Den röda varianten görs för att avnjutas ung då den har fruktighet med bär, blommor och vänliga tanniner som inslag men det är ingen tillfällighet att en stor del av zinfandel konsumeras som blush wines – halvtorra, lättillgängliga roséviner, lämpliga till prat och kall mat.
De röda vinerna kan ha inslag av såväl svartpeppar, choklad och kanel när de är som bäst och passar därför bra till mera krävande mat som mörkt vilt eller grillat kött. I USA dricks zinfandel till allt från hamburgare till pasta.
Som helhet är zinfandel ett okomplicerat och lättillgängligt vin i alla dess versioner.