Prioritet ett
– Här skulle jag kunna bo, i alla fall för en tid.
Detta har de flesta sagt flera gånger i sitt liv. Man har besökt sina släktingar eller varit på minisemester. Nu under coronatider har många rört sig mer än vanligt inom landet.
Det gemensamma är ändå att flytten aldrig sker. Man gör det inte, inte ens för en tid. Något undantag finns förstås.
Under det senaste året har det radats upp utredningar om att finländarna vill bo längre från centrum. Man har till och med frågat sig om inte pandemin i grunden kommer att förändra flyttrörelserna i landet.
En bra fråga. Finland är fullt av orter som har alla förutsättningar för att ge ett gott liv. Nära till skola, service och miljö. I många fall finns till och med en hel del arbetstillfällen på orten.
Problemet är att dessa orter inte är prioritet nummer ett. I stället för ny tillväxt är resultatet sjunkande priser och tomma affärslokaler. Skillnaden mellan framgång och tillbakagång är nämligen hårfin. För att en ort ska växa och må bra behöver den vara första prioritet för tillräckligt många människor. Pandemin kommer inte att ändra på det. När man nu går igenom statistik från det senaste året ser man ett lite större intresse att bosätta sig i den stadsnära landsbygden runt omkring de största städerna. Det betyder att Sibbo och Tusby kan se ett (ännu större) tillskott, men längre ut på landsbygden är inte skillnaden så stor jämfört med den tidigare trenden.
Denna kamp mellan orter om att bli prioritet nummer ett ger i idrottsliga termer omaka startheat: Helsingfors mot Halsua, Laihela mot Tammerfors och Stockholm mot Vasa. För om Halsua inte lyckas övertyga sina invånare om att den egna orten är det bästa stället för dem, så drar allihopa i väg. För den mindre gäller det att förstå att man konkurrerar med de mest attraktiva orterna i landet och strategin måste läggas upp enligt detta. För detta krävs en hel del list och insikt. Man måste vara nummer ett, trots att alla odds är emot en. Man kan inte lägga ribban lägre än så.
Även om temat är uttjatat sedan länge så gör det ont att se så många orter i landet förlora mark. ”Här skulle jag kunna bo”-kategorin förblir just en sådan. Finland är på många sätt ett centralstyrt land. Vi är så vana vid det att vi inte ens förstår något annat. Att på riktigt sträva efter ett Finland med flera centrum som skulle hota centralstyret finns inte på kartan. Må då Halsua kämpa mot Helsingfors.
Jag har inte svaret på denna evighetsfråga. Men jag tror att man mera mångdimensionellt måste analysera hur människor kommer fram till sin första prioritet för att förstå varför relativt välmående orter i landet förlorar så mycket mark. En orsak är ändå att statens strategi bygger på att stärka de starkaste.
”Man måste vara nummer ett, trots att alla odds är emot en.” RURIK AHLBERG kommundirektör i Korsholm