Oro för konkursvåg då tillfällig lag upphävs
Många företag inom turism- och restaurangbranschen är i kris
Coronaepidemin har så här långt inte orsakat konkurser i någon större utsträckning än under ett helt vanligt år. Det beror till stor del på den tillfälliga konkurslagen som infördes i fjol.
Men nu oroar sig företagare för att konkursvågen slår till med fördröjning i februari, då den tillfälliga lagen ersätts av en annan.
Till de mest utsatta företagen hör restaurangerna.
– Nästan alla våra medlemsföretag är i kris, säger Timo Lappi som är ordförande för Turism- och Restaurangförbundet.
Enligt Turism- och Restaurangförbundets enkät från december uppger en dryg femtedel av medlemsföretagen att de hotas av konkurs det kommande halvåret.
Justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) säger att regeringen försöker lindra problemen, men att man inte kan garantera att företag som har haft problem innan pandemin hålls vid liv. Någonstans måste man dra gränsen, anser ministern.
Första, andra, tredje, såld! Plåtvalsmaskinen går för 30 000 euro till mannen i blå jacka i bakre raden.
Så där kanske det låter i vanliga fall när den erfarna auktionsföretagaren Ilpo Kitti realiserar egendom från konkursbon. Men nu har de fysiska auktionerna lagts på hyllan tills vidare. När HBL besöker Kitti på arbetet handlar det i stället om en visning av varor som auktioneras ut på nätet.
Uppdraget är den här gången att göra sig av med lösöret från en medelstor metallverkstad i Orimattila, som inte klarade sig genom 2020. I verkstadshallen står lagerhyllor fyllda med metalldelar, flera gaffeltruckar och några valsmaskiner.
Den mest värdefulla och svårsålda maskinen är en laserskärare som tar upp en stor del av golvytan i mitten av hallen.
Den tror Kitti sig få in 40 000– 50 000 euro på. Men i den rådande situationen är det svårt att bilda sig en uppfattning om marknadsvärdet på utrustning för metallindustrin.
– Jag tippar på att hela rasket kan ge cirka 120000 euro. Men vem vet? Inga verkstäder av den här typen har lagts ut till salu på ett år, och det är omöjligt att veta hur epidemin har påverkat köpviljan.
Färre konkurser än normalt
När ett företag försätts i konkurs ska förvaltaren se till att egendo
men säljs, så att skulderna kan betalas av. Det är där auktionsfirmor som Ilpo Kittis företag Monet kommer in i bilden.
Med löfte om provision ser han till att konkursboet får ett skäligt pris för sitt lösöre.
Företaget grundades 1995, men Kitti har jobbat i branschen ända sedan 1990. Han berättar att han alltid har varit en pratmakare, vilket är en förutsättning för den som vill bli auktionsutropare.
– Man måste vara högljudd. Ljudet ska komma från magen – rösten måste bära ända till de sista raderna på den sidan och de sista raderna där borta, säger Kitti och illustrerar med yviga handrörelser.
Trots oron för en konkursvåg i spåren av virusåtgärderna gick färre företag än normalt i konkurs i fjol. Det betyder att också auktionsföretaget Monet har det kämpigt för tillfället.
Oro för konkursvåg
Farhågan just nu är att konkurserna skjuter i höjden i februari. Då ersätts nämligen en tillfällig ändring i konkurslagen med en annan.
– Jag är rädd för att vi ser en explosion i antalet konkurser, såvida man inte stöder företagen på politisk väg, säger Kitti.
Man kunde tro att hans bransch tjänar på att konkurserna ökar, men det är en missuppfattning. Då konjunkturen dyker blir det allt svårare att hitta köpare till industriella maskiner och utrustning då andra företag också går på knäna. Köparna på den här sortens auktioner är nästan uteslutande företagare.
Kitti kan dra paralleller till 1990talet, då konkurserna per månad var tre eller fyra gånger så många som en vanlig månad de senaste tio åren.
Den krisen var inte någon guldgruva för företaget, eftersom det inte gick att ta vettiga priser för det som skulle säljas.
– Det var bedrövliga år, med räntor som var på en helt annan nivå än i dag. Sedan kom ju också alkoholmissbruket och ökningen av självmordsfallen i krisens spår, minns Kitti.
Krisen innebar också att han kom i nära kontakt med personer som förlorat allt.
– För det mesta förstod folk att vi auktionsutropare inte är bovarna, vi gör bara ett jobb som måste skötas. Men visst fanns det sådana som hellre slängde nyckeln i en snödriva än att ge över företaget. Allt handlar om hur man närmar sig folk, att man har ett människonära sätt.
Restaurang- och nöjesbranschen hårt drabbad
Restaurangbranschen hör till de sektorer som tagit mest stryk det senaste året, i och med att den påverkats av direkta förbud.
Men enligt Kitti har restaurangerna varit underrepresenterade bland de konkurser han har arbetat med under året.
– Det är svårt att dra några slutsatser om man ser på vilka företag vi haft att göra med. Det är bolag från alla möjliga branscher.
Vill man få ett hum om vilka företag som krisar kan man vända sig till revisionsbyråerna. En sådan är Accountor, som på sin webbplats publicerar siffror på hur företagens dagsekonomi har förändrats.
För de flesta företag sjönk de löpande inbetalningarna drastiskt under våren, för att sedan öka snabbt på sommaren. Men mot vintern började inbetalningarna sjunka på nytt i flera sektorer. Restauranger, kulturaktörer och inkvarteringsföretag är särskilt hårt drabbade, enligt Accountors grafer.
"Myndigheterna borde komma till undsättning"
Timo Lappi, ordförande för Turismoch Restaurangförbundet, befarar också att våren blir svår. I en intervju med nyhetsbyrån SPT ställer han myndigheterna till svars för företagens betalningssvårigheter, då det är på grund av restriktionerna som kunderna har uteblivit.
Därför är det inte heller rätt att företagen nu tillåts gå i konkurs, menar Lappi. Förbundet hoppades att lagen skulle förlängas till sommaren, men fick ingen uppbackning av övriga organisationer inom näringslivet.
– Nästan alla våra medlemsföretag är i kris, säger Lappi till SPT.
Både politiker och branschorganisationer har sagt att de tror på en konkursökning i och med lagändringen, men just nu kan man bara gissa hur stor den blir.
Enligt Turism- och Restaurangförbundets enkät från december uppger en dryg femtedel av medlemsföretagen att de hotas av konkurs det kommande halvåret. Värst är situationen bland nöjesparker (40 procent), evenemangsföretag (31 procent), pubar och nattklubbar (28 procent) och hotell och bad (25 procent).
Skatteförvaltningen levererar ett annat budskap. De är i normalfall den instans som lämnar in flest konkursansökningar, drygt 40 procent. Timo Helin, överinspektör vid Skatteförvaltningen, säger till SPT att han inte har sett tecken på en kommande konkursvåg i statistiken.
En förklaring kunde vara att fler företag än vanligt söker sig själva i konkurs, eftersom de inte ser några möjligheter att fortsätta. En sådan trend har Ilpo Kitti nämligen märkt det senaste året.
Hoppas på stabilitet
Ilpo Kitti hoppas att regeringen ska kunna parera konkursvågen genom att stödja rätt företag. Stabilitet är det bästa för alla inblandade parter, menar han.
När epidemin har blåst förbi hoppas han också på en återkomst för de fysiska auktionerna, som trängts undan av nätauktioner under flera års tid.
Nätauktionerna har sina fördelar – de är smidiga och lättillgängliga – men det är något särskilt med att ropa ut saker på plats, säger Kitti.
Förr kunde konkursauktionerna vara ett folknöje, med 3–4 auktioner per månad och hundratals i publiken varje gång.
– Det är en fin stämning på auktioner. Man slänger käft, tar en korv och en kaffe, ser ut över publiken och försöker gissa vem som är intresserad av vad, säger Kitti.
Genom åren har han sålt sin beskärda del sällsynta och märkliga prylar. Han minns bland annat en gång då han fick i uppdrag att sälja ett rotorblad till en helikopter, en reservdel som det inte finns någon vidare marknad för i Finland. Efter många bestyr hittades en köpare i Kalifornien.
Ett annat av de mest minnesvärda uppdragen är en gruvlig historia. Kitti fick i uppdrag att sälja lösöret från ett kondomföretag som försatts i konkurs efter att ägaren dömts för mord.
I en gammal Ilta-Sanomat-artikel kan man läsa om fallet och de 52 000 kondomerna, namngivna efter mördaren, som skulle slumpas bort för tio cent styck. Konkursboet lyckades göra sig av med egendomen – inklusive den soptunna som offret gömdes i, enligt Kitti.
– Den kanske man hade kunnat låta bli att sälja, kan jag tycka nu. Men det är åtminstone ett uppdrag som jag fortfarande minns.
För det mesta förstod folk att vi auktionsutropare inte är bovarna, vi gör bara ett jobb som måste skötas. Men visst fanns det sådana som hellre slängde nyckeln i en snödriva än att ge över företaget.
Ilpo Kitti om konkurserna under krisen på 1990-talet