Frihet, fågellikhet, systerskap
Renässansmusikfestivalen Aurore uppmärksammade epokens kvinnliga kompositörer och drog paralleller mellan kvinnan som satt och komponerade i ett kloster och en burfågel.
Renässansmusikfestivalen Aurore: Renässansens lärda kvinnor – Burfåglar och andra djur. Sini Vahervuo, blockflöjt och konstnärlig planering. Solist: Anneliina Rif, sopran, blockflöjt och sinfonia. Matias Häkkinen, cembalo, orgel och dirigering, Ensemble Nylandia (Q Consort, Eloisa Consort). På programmet: Eleonora d’Este, Hildegard av Bingen, Margareta av Österrike, Isabella de’Medici, Jean Mouton m.fl. Pauluskyrkan, Helsingfors 17.1, onlinesändning 23.1.
Aurore gjorde det igen: förenade upplevelse och kunskap, tanke och klang, det förflutna och nutid. Dessutom förenade lördagens konsert fågeltematik med kvinnliga kompositörers musik och musik knuten till kvinnliga musikers verksamhet. Den inbjöd till en något romantiserad jämförelse mellan kvinnan som sitter innanför klostrets murar och komponerar och en burfågel – associationen stod dock inte i vägen för musiken.
Musik som utbildning
Ju längre bakåt i musikhistorien man går, desto oftare är upphovspersonen okänd. Det är inte alltid möjligt att fastställa vem som skrivit vad, men ger oss bevis nog för att kvinnor skrivit musik i alla tider. Musikutövandet var möjligt i miljöer som bejakade utbildning: kloster men i viss utsträckning också i adelsfamiljer. En av de ickeanonyma var Maddalena Casulana (cirka 1540–1590), som fått sin musik utgiven under eget namn.
Det sammanhållande temat på festivalen var världslig och andlig kärlek, vars olika ansikten den karismatiska solisten Anneliina Rif uttryckte nyanserat och stilrent. Verk med gemensamma historiska nämnare framfördes efter varandra. Si je souspire et plaingtz som troligen komponerats av mecenaten Margareta av Österrike (1480–1530) och Pierre de la Rues (1460–1518) Pour ung jamais (text: Margareta av Österrike) visade tydliga stilmässiga likheter.
Kontraster och kvaliteter
Den logiskt framskridande helheten fick kontraster genom instrumentala inslag. Blockflöjtensemblen i Clément Janequins (1485–1558) Le chant des oyseaux gjorde till hundra procent det som den konstnärliga planeraren Sini Vahervuo utlovat: ”Ni som lyssnar får själva avgöra kompositionernas kvalitet – för kvaliteten på framförandet svarar vi musiker”. Fågelsången fick naturalistiska kvaliteter särskilt mot slutet av verket. En av konsertens intensiva stunder fick jag av Hildegard av Bingens (cirka 1098–1179) och Beatriz de Dias (cirka 1175–1225) musik av hög kvalitet. Hildegards musik är välkänd, Beatriz kan bli det.
Syster Bertken (1426–1514) levde större delen av sitt liv isolerad i ett kyrktorn. Isolationen innebar frihet. Den enhetliga, känslosamma musiken i Die werelt hielt mi in hair gewout uttrycker dock något som jag upplever som en personlig och inte smärtfri relation till världen hon lämnat. Konsertens senare del lyfte fram kvinnliga poeters texter och hade beröringspunkter med senrenässansens madrigaltradition. Efter smärta, besvikelse, tårar och död fick konserten en livsbejakande avslutning med Vittoria Aleottis (cirka 1575–1620) T’amo mia vita.
Stämningen nådde soffan hemma
En ytterligare framgång för Aurore var att festivalen lyckades kommunicera med publiken online. Bildproduktionen förmedlade Pauluskyrkans unika stämning och konsertkänsla med kameravinklar som byttes i lugnt tempo. En liten svaghet var avsaknaden av en solistiskt inriktad bild på Matias Häkkinen i orgelsolot i Gracia Baptistas (född cirka 1557) Conditor Alme. Ljudproduktionen var med på noterna och förmedlade en balanserad fullträff. I programbokens verkpresentationer saknade jag uppgifter på vilka musiker som spelade i varje enskilt verk, bonuspoäng däremot till de lyckade svenska översättningarna av sångtexterna.
❞ Blockflöjtensemblen i Clément Janequins Le chant des oyseaux gjorde till hundra procent det som den konstnärliga planeraren Sini Vahervuo utlovat: ’Ni som lyssnar får själva avgöra kompositionernas kvalitet – för kvaliteten på framförandet svarar vi musiker’.