Missvisande om tidigare chefredaktörer

HBL Per-Erik Lönnfors är en flitig skribent, också på HBL:s insändarsidor. Och en bra sådan, med stor inblick i framför allt mediebranschen.

I HBL (13.1) ingår en insändare av honom där han skriver om valet av chefredaktör för HBL, både gällande det stundande valet och tidigare.

Som i saken i högsta grad inblandad reagerade jag litet på hans formuleringar. Det har sina risker att alltför mycket lita på källor som kanske har sin egen agenda. Så här skriver Lönnfors: ”Då Erik Wahlström avgick 2002 valdes till hans efterträdare den ekonomiska forskaren Max Arhippainen ’som aldrig hade arbetat på tidning eller med nyheter’. Men han hade haft många förtroendeposter i den finländska stiftelse- och fondvärlden. Formellt utnämndes också Barbro Teir till chefredaktör, som stöd för Arhippainen.

Om hur det gick kan man läsa i Bruuns bok. Inte bra, som man säger i Sverige.”

Beskrivningen är nog om inte direkt felaktig så kraftigt snedvriden. I själva verket var utnämningen av Arhippainen och Teir som helhet en lyckad lösning. Under den tiden övergick HBL som första stora tidning i Finland till tabloidformatet och upplagan, som kontinuerligt minskat under 15 års tid (alltså också under de chefredaktörer som Lönnfors respekterar), vände uppåt under tre års tid. Detta helt mot den allmänna medietrenden.

Så det där med att det ”inte gick bra” är nog en sanning med modifikation.

Att Arhippainen flera år senare avgick mot sin vilja från chefredaktörsposten är en helt annan historia. Då hade Teirs roll inom tidningen ändrat och avgången hängde samman med åsiktsskillnader som handlade om hur HBL skulle utvecklas som en del av den nybildade tidningskoncernen KSF Media.