Expertråd kräver mer av regeringens ekonomiska politik
Utvidgad läroplikt och aktiva sysselsättningstjänster förbättrar sysselsättningen på sikt – men de kostar också pengar. Om underskottet ska täckas av fler jobb räcker inte en sysselsättning på 75 procent, bedömer Rådet för utvärdering av den ekonomiska po
Coronakrisen har krävt stora insatser och kostar pengar i form av ett stort underskott medan krisen pågår. Det är förståeligt – en större fråga är hur man kommer ut. Regeringen saknar en konkret och långsiktig framtidsplan för att tackla hållbarhetsproblem och en åldrande befolkning, anser ett expertråd.
Krisen har visat hur viktigt det varit med ekonomiskt svängrum för att tackla den.
– Men det är viktigt att se till att man har det också i fortsättningen, säger professor Jouko Vilmunen vid Åbo universitet, ordförande för Rådet för utvärdering av regeringens ekonomiska politik, ett oberoende expertråd.
Årets rapport kretsar bland annat kring detta och en annan stor politisk biff – sysselsättningen.
I motsats till oppositionens ord om att regeringen inte gjort något alls, räknar rådet upp en rad insatser som det bedömer kan förbättra sysselsättningen på längre sikt. Betoningen hos regeringen har varit till exempel på utbildning och aktiva sysselsättningstjänster, men det innebär också att insatserna har en prislapp. Dessutom är det ännu otillräckligt, enligt rapporten.
Kritik mot selektiv marknadsföring av politiken
Och det kommer också kritik.
Bland annat för att regeringen inte gjort en heltäckande kalkyl över regeringsprogrammets effekt på sysselsättningen – inklusive beslut som tenderar ha en negativ sysselsättningseffekt, till exempel högre bidrag.
– Man kan inte bara flagga för att det här beslutet ger si och så mycket, utan man bör också räkna in det som kan ha en negativ effekt, som incitamenten för att ta emot jobb, säger Vilmunen.
Att regeringen månat om bidrag och särskilt arbetslöshetsskyddet får ändå förståelse under pågående kris, men Vilmunen säger att det behövs "politiskt mod" för att reformera helheten efter krisen.
Om man ska åtgärda det strukturella underskottet bara med högre sysselsättning räcker inte en sysselsättningsgrad på 75 procent, bedömer han. Ett av problemen i jobbläget är alltjämt matchningsproblemet på arbetsmarknaden, det vill säga att det samtidigt finns både öppna jobb och arbetslösa, och på den punkten har det inte skett mycket, enligt expertrådet.
Även om rådet i sin rapport inte kommenterar det faktum att regeringen förlängde tidsfristen för sina sysselsättningsåtgärder ända till slutet av decenniet säger Vilmunen att han personligen "inte såg på det med blida ögon".
– I allmänhet kan man säga att ju mer man skjuter upp sysselsättningsåtgärder, desto hårdare åtgärder kan det kräva när man väl kommer dit.
Sparbeslut hägrar – kräver samarbete över valperioder
Det är ännu svårt att säga exakt när man kan övergå från den fas då man sköter den akuta krisen till den fas då man borde balansera ekonomin – det beror på hur länge pandemin blir ett gissel. Oavsett anser rådet att regeringen i år bör komma med en plan, även om åtgärderna inte införs under själva krisen.
Ett orosmoment som överskuggar det hela är om krisen inte enbart innebär ett fall från den potentiella produktionsnivån – alltså maximalt utnyttjande av arbetskraft och kapital – utan om också potentialen bromsar in.
Sådana tecken är i luften, vilket i så fall försvårar ekonomin och skatteintäkterna framöver.
– Planeringen bör göras direkt, även om det inte betyder att man agerar drastiskt medan krisen pågår. Den optimala takten för att balansera ekonomin är en svår fråga: ju snabbare man drar åt svångremmen desto bättre resultat kan det ha på sikt, men då är risken att man underminerar tillväxten på kort sikt, säger Vilmunen.
Han tar också upp ett politiskt dilemma i att komma med svåra ekonomiska beslut det här decenniet, som innehåller två riksdagsval.
– Det skulle kräva ett parlamentariskt samarbete mellan alla riksdagspartier, så det inte är bundet till en regeringsperiod.
Att klara sig utan sparåtgärder eller skattebeslut går inte, bedömer han.
– Om vi ponerar att pandemin tar slut och vi efter det ska ha balans i budgeten, så gäller det både intäkter och utgifter. Vi klarar oss inte utan skattehöjningar och nedskärningar.
Men om tillväxten avtar så försämras skatteintäkterna. Då kan vi inte finansiera utgifterna på samma sätt som nu.
Rådet bedömer nu att ekonomin kan normaliseras 2022, och att man samma år kan vara tillbaka på 2019 års nivå.
– På kort sikt kan det finnas en uppdämd efterfrågan som sätter i gång då krisen lättar, men frågetecknet är vilken långvarig försiktighet som dröjer sig kvar, i rädsla att något liknande ska hända på nytt.
Rådet har också gått igenom hushållens skuldsättning och oroar sig särskilt för husbolagens ökande skulder. Rådet anser att det krävs skärpt reglering av husbolagens lån.