Utmattad
Det finns saker som jag inte ångrar i livet. Jag ångrar inte att det finns en lucka i mitt cv mellan maj 1987 och januari 1992. När man öppnar luckan, ser man att där inne finns två egna och ett bonusbarn, föräldraskap, lite timmar som lärare på pedagogiska fakulteten, översättningar, planer på doktorsavhandling. Där finns blöjbyten och lekparker, gröt och vaggvisor, bilderböcker och öroninflammation, operationer och oro. Där finns körkort och musiklekis. Mammaträffar med kaffe och kladdkaka, och barn som leker tillsammans. Syskon som grälar. Kärlek, bekymmer och lugn. Barn som får sova tills de vaknar, en mamma som upplever en period som hon efteråt kommer att se på som en av de lyckligaste perioderna i livet.
Naturligtvis kunde jag ha satsat mera på att skaffa mig materiella saker. Investera i något annat än i att vara mamma. Aktivt utvecklat min förmögenhet och bott lite finare. Satt fart på min karriär. Till glädje för vem? Vi hade vad vi behövde, vi var lyckligt lottade. Barnen var imponerade av fina hus, men klagade inte på vår lilla lägenhet. Och det var ett medvetet val – att inte skuldsätta oss så att ekonomin skulle behöva två föräldrar i arbetslivet, som på 90-talet tedde sig osäkert.
Går det att vara feminist och välja att stanna hemma med barnen de första åren? Jo, det går. Som feminist försvarar jag min rätt att göra självständiga val om det finns en möjlighet. I mitt fall var valet genomtänkt och medvetet, det byggde på min utbildning och min önskan att bli mamma, och min förvissning om vad som var bäst för barnen, mina barn. Detta sagt i ett samhälle där strukturerna möjliggör ett övervägande. Samtidigt är jag medveten om att det finns strukturer och förväntningar som påverkar våra val, vi bedömer inte våra möjligheter i ett vakuum. Jag hade också ambitioner att utveckla en forskarkarriär, men tänkte att den kan vänta.
Karriären utvecklades kanske långsamt och längs icke-upptrampade stigar. Men det var mina stigar. Jag kan inte rekommendera någon att följa mitt exempel. Jag tänker inte heller att allt ska förbli så som det var på 80-talet. I stället tänker jag så här: föräldrapeng och hemvårdsstöd ska fortsätta att utvecklas så att strukturerna möjliggör familjevänliga val. Val som gör att föräldrar inte behöver känna sig utmattade och barn inte behöver känna att de är en börda. Strukturer som gör det möjligt för föräldrar att göra rimliga överväganden och kombinera föräldraskap och arbete på ett positivt sätt.
Läget är ju detta: att kombinera heltidsjobb med föräldraskap till småbarn är kanske möjligt, men ofta för mycket. I Finland som enligt färsk forskning har utmattade föräldrar, är det typiskt att jobba heltid. Tidspress har också samband med barns psykiska ohälsa. Bland annat i Sverige, Norge och Nederländerna är det mycket vanligare med deltidsjobb, och ovanligare med utmattade och tidspressade föräldrar. Skillnaden mellan att vara en glad förälder med ork, och en förälder som ständigt plågas av tidsbrist och dåligt samvete är möjlig att åtgärda och enormt betydelsefull. Både för föräldrarna och barnen.
”Att kombinera heltidsjobb med föräldraskap till småbarn är kanske möjligt, men ofta för mycket.”