”Vit skörhet” är en strategi hos vita för att slippa tala om privilegier
Alla vita måste jobba aktivt på att bli medvetna om sin rasism, men också kämpa emot den – hela livet. Det framhåller den amerikanska författaren Robin DiAngelo vars begrepp ”vit skörhet” har fått stort genomslag.
Maj 2020: En svart man – fågelskådare i Central Park, New York – ber en ung vit kvinna att följa reglerna och koppla sin hund. När hon låter bli tar han fram hundgodis för att locka på hunden och därmed få henne att koppla den.
I stället svarar kvinnan att hon tänker ringa polisen och berätta att en ”afroamerikansk man” hotar henne. Mannen filmar hennes telefonsamtal och publicerar det på sociala medier, vilket ger händelsen stor uppmärksamhet.
– Även om hon är den som har brutit mot reglerna ringer hon polisen med förväntan om att hela systemet kommer att stötta henne. Hon är helt övertygad om det. Jag använder henne som exempel, inte på att hon är mer eller mindre rasist än någon annan vit person, men eftersom hon är ett så klart exempel på vit skörhet, säger Robin DiAngelo på Skype från Seattle.
”Be brave”, var modig, uppmanar Robin DiAngelo sig själv genom en tatuering på armen. Hon växte upp som ”fattig och vit”, framhåller hon på sin hemsida, eftersom ”fattig och svart” betyder något helt annat i USA. Men även om hon tidigt insåg sitt klassmässiga underläge tog det lång tid innan hon förstod hur privilegierad hon ändå var som vit. Som akademiker, specialiserad på multikulturell utbildning, jobbar hon också praktiskt med kurser i antirasism på arbetsplatser.
Slår ifrån sig
Vit skörhet – därför är det så svårt att tala om rasism, heter Robin Di Angelos bok som just har kommit på svenska. ”Ömtålighet” hade kanske varit en bättre översättning eftersom skörhet väcker medlidande, invänder SVT:s kritiker i en hyllande recension. För medlidande med vita handlar det inte om här.
Begreppet kom till henne spontant, berättar DiAngelo, i frustration efter det att hon mött ännu en vit, i dennes egna ögon medveten person, som känt sig förorättad av upplysningen om att hen sagt eller gjort något som hade uppfattats som rasistiskt. Minsta lilla påpekande tenderar att utlösa vita personers upprördhet, framhåller hon. Därigenom blir det rasistiska dessutom förstärkt, resonerar DiAngelo.
– Tänk på trasigt glas. Det här är en väpnad skörhet. Skörheten är tänkt att fånga upp hur lite som krävs för att utlösa den här känslan, men jag vill vara tydlig med att konsekvensen av den inte är skör alls. Det viktiga är hur den får oss att inte tala om saker, den är en väg till social kontroll, säger DiAngelo, som har lagt ner 20 år på att dels studera, dels tala med vita människor om rasism.
– Ändå tror vita att deras kunskap är i nivå med min. Det är vithetens arrogans. Till stor del handlar detta bara om att visa lite ödmjukhet – det är möjligt att du faktiskt inte vet allt som du behöver veta. Du kanske inte ens är kvalificerad att hålla med eller inte hålla med. Kan vi inte börja med att försöka förstå?
Vit överlägsenhet
Det är den oavsiktliga rasismen som hon riktar in sig på, även hos sig själv. Tänk inte på rasism som antingen eller, uppmanar hon, utan i stället som mer eller mindre på en glidande skala.
”Vit skörhet” kan också förklaras som en omedveten underliggande strategi hos vita för att undvika att tala om vita människors privilegium. Vita slår ifrån sig utan insikt om att vi genom vår hudfärg gynnas av diskriminerande strukturer och idéer om vit överlägsenhet, framhåller DiAngelo.
Allra vanligast är reaktionen kanske hos de vita som ser sig som medvetna.
– Vi är de som orsakar den här dagliga utmattningen genom alla våra antaganden och fördomar. Om och när svarta försöker påtala dem är det så viktigt för oss att inte vara rasistiska, vi tror också att det är möjligt, säger hon och erkänner att det är just den kategorin människor – inte högerextremisterna – som är hennes specialitet.
– Det är inget jag säger när jag kommer in genom dörren, men det är ditåt jag rör mig. Men vi kan inte komma dit utan att ha en gemensam uppfattning vad rasism betyder. Vi har lärt oss att tänka på rasism som individuella och medvetna handlingar utifrån medveten ondska, och med en sådan definition vore det kränkande av mig att säga att alla vita är rasister.
– Men det är en otroligt förenklad betydelse, som också upprätthåller rasismens system. Är det ens möjligt för en vit person att inte vara
rasistisk?
– Jag tror inte det, jag tror inte att det är möjligt att inte ha absorberat budskapet om att det är bättre att vara vit, att vita är normen och representerar den ideala mänskligheten.