Biden marscherar vänsterut – men till vilket pris?
Den nya presidenten har legat i under sin första tid i Vita huset.
Politiska val har konsekvenser för politiken, brukar man ofta höra sägas i USA när det segrande partiet börjar genomföra sin agenda.
Efter Joe Bidens första fulla arbetsvecka kan man konstatera att den devisen håller streck även den här gången. Den nya presidenten har redan undertecknat över fyrtio så kallade presidentdekret i en politisk spurt som den konservativa dagstidningen Wall Street Journal beskrev som en kapplöpning vänsterut.
Till somligas förtjusning och andras förskräckelse träffar Wall Street Journal ganska nära sanningen. Joe Biden har gjort sitt bästa för att radera spåren efter Donald Trump och plantera den nya administrationens fana på det politiska stridsfältet – och den fanan står och vajar på många av den politiska vänsterns viktigaste territorium.
Biden återknöt bland annat USA tillbaka till Parisavtalet, utnämnde John Kerry till klimatsändebud med ministerstatus och lyfte den globala uppvärmningen till en fråga med avgörande betydelse för nationens säkerhet.
Han stoppade Trumps murbygge vid sydgränsen, införde ett moratorium för utvisningar, strök inreseförbudet från ett antal muslimska länder och presenterade en plan som öppnar för medborgarskap för miljoner papperslösa.
Den nya presidenten lovade åtgärda en bostadspolitik som präglats av diskriminering av minoriteter. Han förlängde förbudet mot vräkningar under pandemin.
Han satte punkt för justitieministeriets användning av privata vinstdrivande fängelser. Han skrotade förbudet för finansiering av internationella medborgarorganisationer som stöder aborträtten. Han fimpade Trumps förbud mot transpersoner inom militären och han föreslog en höjning av den federala minimilönen till femton dollar per timme.
Förteckningen över Bidens presidentdekret är betydligt längre än så här men kursändringen från Trump till Biden är klar. Presidenten har bestämt sig för att bejaka många av de liberala prioriteringar som partifältet omhuldar, trots att det gör hans viktigaste vallöfte om att återinföra samarbetsviljan i kongressen svårare.
Missnöjda republikaner
Republikanerna har redan ondgjort sig över Biden-regeringens spelöppning.
Den republikanska ledaren i representanthuset, Kevin McCarthy, uttryckte sin besvikelse genom att beskylla Biden för att vara mer intresserad av att hjälpa de papperslösa än av att hjälpa de amerikanska medborgarna.
Men Biden har tre omständigheter som kan ge honom hopp om att undvika en tidig grundstötning.
Först och främst visade Donald Trump att en president kan upprätthålla och stärka sin makt inom partiet genom att backa upp den passionerade och mer radikala falangens linje.
För det andra visar det sig att en stor del av de åtgärder som Biden vidtagit får stöd av majoriteten av väljarna, det vill säga åtminstone av en del av de republikanska väljarna.
75 procent av amerikanerna stöder till exempel ett krav på munskydd i federala byggnader. 65 procent stöder återinförandet av DACAprogrammet som ger unga papperslösa som hämtats till USA som barn en laglig status.
Över 60 procent stöder en återgång till Parisavtalet och Världshälsoorganisationen WHO. Det finns med andra ord en chans att det kompakta politiska motståndet bland republikanerna i kongressen inte är fullt så kompakt bland folket. För det tredje är Bidens viktigaste utmaning också en gyllene chans att vinna åt sig ett oersättligt politiskt kapital. Ingenting är av en mer central betydelse för presidenten än att besegra coronaviruset.
Under de senaste veckorna har fyra tusen amerikaner dött dagligen och den av covid-19 förorsakade arbetslösheten utgör ett akut samhälleligt problem.
Om Joe Biden lyckas mobilisera vaccindistributionen bättre än Trump och om han kan uppvisa ett starkare, mer kompetent och effektivt ledarskap och styra nationen ut ur krisen kommer han antagligen att kassera in ett politiskt förtroende bland folket som kan komma till stor nytta i lagstiftningen.
Och det är där man måste få resultat till stånd om man vill åstadkomma bestående förändringar i samhället. Presidentdekret i all ära, men de har endast en begränsad verkan och kan alltid hävas av följande president.