De vill ge alla en möjlighet att få idrotta
FSI-PROJEKT FÖR LIKABEHANDLING
Finlands Svenska Idrott (FSI) fortsätter sitt arbete för likabehandling inom idrotten med ett nytt projekt som en naturlig fortsättning på jämställdhetsprojektet På samma linje. Tyngdpunkten i det pinfärska projektet är att utbilda idrottsledare i att inkludera speciellt barn och unga med olika könsidentiteter och flickor med migrationserfarenhet.
Under de två senaste åren har Finlands Svenska Idrott (FSI) jobbat för en mer jämställd idrottsvärld i form av projektet På samma linje, där fokuset är att öka kompetensen inom inkludering, jämställdhet, likabehandling och normmedvetenhet hos ledare och tränare.
Nu kommer arbetet för likabehandling inom idrotten att fortsätta med ett nytt projekt: Barn och ungdomar på samma linje inom idrotten, förkortat Bupsli. Det är undervisnings- och kulturministeriet som beviljat finansiering för kalenderåret 2021 för det nya projektet som just nu är inne i planeringsfasen.
Projektet På samma linje var ett sektoröverskridande samarbete mellan Föreningen Luckan r.f. och Finlands Svenska Idrott. Bupsli är enbart på FSI:s ansvar med projektkoordinator Saara Norrgrann och projektledare Tarja Krum vid rodret.
Tyngdpunkten i det nya projektet kommer vara i att utbilda ledare, tränare och lärare (samt andra som leder fysiska aktiviteter för barn och unga) att inkludera speciellt barn och unga med olika könsidentiteter och flickor med migrationserfarenhet. Genom det hoppas man skapa en mer välkomnande verksamhet hos olika aktörer inom idrott och motion.
– Orsaken till varför vi just fokuserar på de här två målgrupperna är att man genom undersökningar ser att barn med könsöverskridande identiteter och som tillhör en sexuell minoritet saknas i väldigt hög grad från idrotten, berättar Norrgrann.
Flickor med migrationserfarenhet har ofta osynliga hinder som sätter stopp för dem att delta i idrottsverksamhet. I vissa kulturer är idrott något för pojkar, inte flickor, menar Krum och hänvisar till erfarenheter från fältet.
– Man uppmuntrar dem inte på samma sätt till fysiska aktiviteter som pojkar, säger Krum.
Machokultur
Norrgrann och Krum berättar att det inte finns så mycket forskning kring dessa målgrupper i Finland. Enligt THL:s forskning från 2019 kommer det ändå fram att barn och unga med olika könsöverskridande identiteter eller sådana som tillhör en sexuell minoritet, är oroliga för sin psykiska hälsa. I Sverige finns mer adata kring ämnet. I en rapport kring hbtiq-frågor och idrott hittar man tre faktorer som går hand i hand med att minoriteterna blir exkluderade från verksamheten: den slentrianmässiga könsfördelningen, kulturen i omklädningsrummen och en allmän otrygghet.
– Det är något som barnen och ungdomarna upplever varje dag. Speciellt inom idrotten är heteronormen väldigt stark och vi utgår ifrån att alla är heterosexuella.
Dessa attityder går ihop med machokulturen inom idrottsvärlden.
– Då vi har en machokultur så finns det också homofobi. Man pratar elakt och ropar ”bög” åt någon eller ser negativt på femininitet. Allt sådant påverkar ju en person som inte upplever sig passa in i den här heteronormen. Där har vuxna en jättestor roll och därför är det viktigt att vi får ut den här informationen så att alla ledare och tränare är medvetna om hur vårt språkbruk påverkar vår omgivning, säger Norrgrann.
Jämställdhet är någonting som väcker känslor. Och ibland känns det som att det är en liten strid. Man tänker ju att jämställdhet är en självklarhet, men då man börjar granska strukturerna så ser man att det inte alls är jämställt. Saara Norrgrann projektledare för FSIs projekt Bupsli
Känsloprovocerande
Jämställdhets- och jämlikhetsfrågor är väldigt känsloprovocerande ämnen inom idrotten. De föråldrade maktstrukturerna råder fortfarande starka. På samma linje-projektet mötte en hel del fördomar och motstånd då personer i ledande positioner kände sig kritiserade. Ofta kommer motståndet från dem som har en självklar position och makt inom idrotten, vilket gör att de har svårt att inse sin privilegierade ställning.
– Jämställdhet är någonting som väcker känslor. Och ibland känns det som att det är en liten strid. Man tänker ju att jämställdhet är en självklarhet ,men då man börjar granska strukturerna så ser man att det inte alls är jämställt. Det handlar dels om att förändra attityderna, dels om att kunna få folk att tänka utanför sig själv och ha den där empatiska förmågan, berättar Norrgrann.
Många gånger är föreningar eller andra aktörer blinda för de delområden som skulle kräva utveckling vad beträffar inkludering.
– Föreningar säger ofta att alla är välkomna med, men så kan de exempelvis samtidigt säga att det på deras ort inte finns personer med migrationserfarenhet. Eller att de personerna inte vill komma med till verksamheten. Grejen de kanske inte tänker på är att är den där verksamheten verkligen så välkomnande så att människor från andra kulturer vill vara med? Det har vi försökt upplysa om. Någon kanske upplever att det är ”vi mot ni”. Vi vill det bästa för idrottsföreningen och att den i praktiken – inte bara i ord – blir mer inkluderande, säger Krum.
”Den självklara platsen”
Krum och Norrgrann använder uttrycket ”den självklara platsen” för positionen som beslutstagarna och de makthavande inom idrottsorganisationer har. En nyckelfråga i jämställdhets- och likabehandlingsfrågor är att den självklara platsen skulle vara öppen för alla – inte bara medelålders män.
– Den självklara platsen är jätteviktig att tala om. Det är de som oftast inte själv utsätts för någon form av diskriminering eller blir ifrågasatta, säger Krum.
– Vi måste få mera mångfald hos dem som gör besluten så att vi får en idrottsverksamhet som passar en bredare målgrupp, säger Norrgrann.
Enbart döva öron har FSI:s budskap naturligtvis inte mött. Positiva tecken och genombrott har också
gjorts. Tankeprovocerande frågor har fått personer på ”den självklara platsen” att se över sina argument och tankebanor, berättar Norrgrann och Krum. Genombrotten baserar sig ofta på att man kommit över ”vi mot ni”-tänket och hittat en gemensam linje i dialogen.
– Några män tänker att vi är emot dem, men det handlar inte om det. Vi vill samarbeta med dem som är på en självklar plats, så att det inte enbart är kvinnor som talar för jämställdhet, utan även inflytelserika män. Jämställdhetsfrågan är en idrottsutvecklingsfråga som berör alla i positiv bemärkelse, säger Krum.
– Vi har sett en ändring i attityderna under de här två åren, säger Norrgrann.
Utbildning före sommaren
Nästa på dagordningen i det nya projektet är att börja bygga grunden för själva utbildningen för ledare, tränare, lärare och övriga som undervisar inom motion och idrott hos förbund, föreningar och läroverk.
Då utbildningshelheten är klar är det dags för Krum och Norrgrann att ge sig ut på fältet och ta på sig arbetshandskarna.
Duon ser fram emot att kunna inleda utbildningen ännu under vårens lopp.
– Vi har jättebra nätverk från projektet På samma linje, som vi kan utnyttja. Flera lärare och aktiva på idrottsfältet har sagt att de vill fortsätta samarbeta med oss och att de får jättemycket ut av våra utbildningar. Vi hoppas att också andra kommuner, läroverk, förbund och föreningar kommer med. Efter utbildningarna är tanken att deltagarna har en praktikperiod där de i sin egen miljö helt enkelt övar kunskaperna de lärt sig på utbildningen.
– Efter det ordnar vi nätverksträffar där deltagarna kan utbyta erfarenheter och berätta hur det gått, vad man har för tankar och reflektioner och på det sättet lära sig av varandra.