Musik är som vitpeppar och senap

Häromdan träffade jag kompositören Bertengel Dinkerhump på Simonsgatan och antog falskeligen att en tonsättare, i motsats till många andra yrkesutövare, har varit privilegierad under coronaåret: Förmodligen har en tonsättare plötsligt förfogat över massor av tid och ro för att framställa odödliga mästerverk?

– Så skulle man tro, sade Bertengel och blickade lågmält ner mot trottoarens beläggning.

Det blev ytterligare ett bevis på att vägen till helvetet ofta är kantad av goda föresatser. Han erkände att inte så mycket hade blivit skrivet under denna eländiga tid.

Den samtalstråden kunde vi inte spinna vidare på, så jag pekade halvslarvigt på ett av de närbelägna husen och frågade honom, för att ha något allmänt estetisk-filosofiskt att tala om, vad han tänker om att bland andra Arthur Schopenhauer ansåg att "arkitektur är liksom frusen musik".

– Det är en besvärlig allegori. Musiken består av toner i rörelse, men byggnader rasar ganska säkert samman ifall man försöker sätta fart på dem, sade Bertengel.

För Bertengels del finns den lämpligaste jämförelsen för musik att finna i de kulinära upptäcktsresornas värld, alltså i kökskonsten.

– De höga frekvenserna är det väsentliga i musikens färger: instrumentens gåtfulla mix av övertoner har sin direkta motsvarighet i vitpeppar och Dijonsenap! (obs! i den riktiga och fräscha varianten, inte i dem som betecknas à l'Ancienne eller Piccalilli).

Om en tonsättare inte förunnas nödvändig motivation och inspiration av konkret mänskligt umgänge, må hen likasåväl kocka, koka och steka.

– De ilskna ämnena, sådana som lökens syn-propantial-Soxid och chilins capsaicin har sin dramatiska motsvarighet i dissonanser och slagverkseffekter. Det är lättare att skapa dramatik i matlagning än i komposition, för de moderna orkesterinstrumentens klangliga raffinemang leder till smekande sköna harmonier hur fräckt man än försöker ställa dem mot varandra.

– Men var försiktig med såserna! Det går att ta död på de färgstarka höga instrumenten om man blandar in låga såsiga toner. Försök till exempel spela flöjt tillsammans med en kontrabas. Flöjten brukar förlora i den tvekampen och försvinna helt bakom kontrabasens ridå. Att orkestrera är att känna till sådana fällor, precis på samma sätt som man bör vara försiktig med sojasåsen. En alltför tappert tilltagen klunk soja kan ta kål på den exklusiva maträttens hela känsliga övertonsstruktur, förklarade Bertengel Dinkerhump.